Rundbrev september 2018

Mahane Yehuda Market

Kommers inför helgen på Mahane Yehuda Market, Jerusalem. (Bild: Björn Tellow ©)

 

 

Stockholm den 7 september 2018

 

 

Kära vänner!

 

När jag nu slår mig ned för att skriva en liten hälsning till er inför hösten, har jag tänkt att jag inte ska skriva om två saker: den varma sommaren och det förestående valet. En anledning är att dessa båda ämnen är så aktuella och omskrivna, att jag inte riktigt kan komma på vad jag skulle kunna lägga till. Sommaren är förbi, och oavsett vad den har inneburit för oss, gör den nog det här året till ett oförglömligt märkesår. Det kommer kanske valet också att göra. För mig är detta det första valår på decennier som jag tillbringar i Sverige, men jag ska inte försöka formulera hur det känns efter alla år.

Likväl är det svårt att helt bortse från det, eftersom det nu endast ligger ett par dagar bort. Valdagen sammanfaller emellertid med en annan händelse: när valresultaten börjar räknas på valdagens kväll kungör nymånens skära att ett nytt bibliskt år gått in. Då firas alltså det judiska nyåret, rosh hashana, och enligt den judiska traditionen är det år 5779 som tar sin början.

Nymånens skära i gryningen.

Nymånens skära markerar ett nytt år på söndag kväll. (Bild: Göran Larsson ©)

Ett nytt år markerar en ny början, inte bara i kalendern utan också i raden av levnadsår. Det är en tid att såväl blicka tillbaka som framåt, vilket kan frammana många olika tankar och känslor – kanske ånger, sorg, ängslan och oro men också förtröstan, förväntan, glädje och hopp. Något av detta kännetecknar nog också en valdag, alla olikheter till trots. En lång valrörelse har lett fram till en ny början, som kan innebära en hel del förändringar för många i vårt land.

Men låt oss återvända till det judiska nyårsfirandet, som efter tio dagar kulminerar i jom kippur, försoningsdagen. Det djupa sambandet mellan nyåret och försoningsdagen kan kanske få lära oss något medan vi väntar på valdagen, dess resultat och konsekvenser.

Hela månaden före det judiska nyåret – månaden elul – är en botgöringsmånad, som alltså avslutar det gamla året och innebär en förberedelsetid inför det nya. Tillsammans med de tio dagarna fram till försoningsdagen blir det alltså en fyrtiodagarsperiod, som präglas av självrannsakan både när det gäller relationen till medmänniskan och relationen till Gud. Att båda dessa relationer ska finnas med är en djup biblisk tanke. Det utan tvekan mest kända exemplet i såväl judisk som kristen tradition är det dubbla kärleksbudet. Budet om kärleken till Gud i 5 Mos 6:4-9 är Bibelns mest lästa text inom judendomen, och budet om kärleken till nästan står att läsa nästan exakt i mitten av de fem Moseböckerna, i 3 Mos 19:18. Det är också dessa båda bud Jesus nämner när han får frågan om det viktigaste budet enligt Markus 12:28-34.

Inte minst i en valrörelse diskuteras förhållandet mellan religion och politik, samhälle och trossamfund, stat och kyrka. Kanske kan vi också tala om trons vertikala (lodräta) och horisontella dimensioner. De finns med i Jesu berömda svar på frågan om det är rätt att betala skatt till kejsaren: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” (Markus 12:17). I linje med detta svar utvecklade Luther den så kallade tvåregementsläran om Guds båda sätt att styra världen genom ett världsligt respektive ett andligt regemente. Hur dessa båda aspekter ska tolkas och tillämpas i olika frågor förblir dock en omstridd och olöst fråga inom kristen teologi och olika samfund. Därför är det väl bäst att avstå från partipolitik i religionens namn.

Samtidigt är det viktigt både att försöka skilja och att hålla samman dessa båda dimensioner av tron. I firandet av nyåret och försoningsdagen kommer de till uttryck på ett mycket konkret sätt. På försoningsdagen står människan inför Gud, och textläsningar, böner och liturgier handlar om dom, synd, straff, förlåtelse, försoning, nåd och barmhärtighet. Även på de båda nyårsdagarna är det Gudsrelationen och domsmotivet som står i centrum.

Men när man rör sig från nyåret till försoningsdagen kan man märka att nästanrelationen är den dominerande. Mer än en gång har jag under dagarna före försoningsdagen fått brev och telefonsamtal från vänner och bekanta med bön om förlåtelse för något de har sagt och gjort under det gångna året som skulle kunna ha sårat mig. Ofta ser man också annonser i tidningarna, där företag och enskilda ber att folk ska kontakta dem ifall de upplever att de på något sätt blivit illa behandlade. Denna goda tradition visar att man är medveten om en viktig förutsättning för att bli förlåten av Gud på försoningsdagen: innan du kan be honom om förlåtelse måste du så långt det är möjligt försona dig med dina medmänniskor. I bönen Fader vår finner vi samma regel: “Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”, liksom i Jesu ord om relationen mellan offer och medmänsklighet: ”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva” (Matt 5:23-24).

Tid för Gud(För den intresserade finns det mera att läsa om de judiska högtiderna i min bok Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna, som kan beställas via vår hemsida)

Jag vill i detta sammanhang nämna ännu en bibeltext som väl inte är lika känd bland oss men vars tre korta uppmaningar utgör något av en kompass för människans livsvandring:

Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. (Mika 6:8)

Tre ord står i centrum: Rätten, nåden och ödmjukheten. Att gradera dessa begrepp utifrån hur viktiga de är, bör vi avstå ifrån. Det räcker att de nämns tillsammans för att vi ska förstå att de hör ihop på ett sådant sätt att de inte kan skiljas åt utan att något nödvändigt går förlorat. Men när vi ska bedöma politiska program och regeringars kvalité, är det första ordet givetvis grundläggande. Lever vi i en rättsstat? Kan vi ha förtroende för lagstiftarna, domstolarna och tillämpningen av lagarna? Ett samhälle där laglöshet råder och de svaga kränks och förtrycks kan och bör inte bestå. Det som gäller samhället i stort handlar givetvis i lika hög grad om den enskilde medborgaren.

Det andra begreppet handlar om något annat. Vi förknippar nog oftast ordet nåd med något som kännetecknar Guds väsen. Givetvis är det så. Men här handlar det uppenbarligen om något som bör känneteckna människan. Lite förenklat kan vi säga att ordet ”rätt” handlar om lagar och regler, om det strukna måttet, om minimikravet, om det som lagar kan fastställa, medan ”nåd” handlar om generositet, det överflödande, rågade måttet, maximikravet som ingen lagstiftning kan reglera. Det handlar alltså inte bara om att gå den första milen utan också den andra, att inte bara betala skatt utan att villigt hjälpa och dela med sig till andra. Ja, ordagrant står det att Gud kräver ”kärlek till nåden” eller ”nådens kärlek” (ahavat chesed). Vilken statlig lag kan befalla sådant? Och likväl är det så omistligt för det liv vi lever.

Jesper Svartvik
Jesper Svartvik
(Bild: 
Boberger – Bengt Oberger ©) 

Det tredje uttrycket ska ordagrant översättas “… och vandrar ödmjukt med din Gud.”  Ödmjukhet är också något som befinner sig bortom lagstiftarnas domäner. Men är den fördenskull mindre viktig? Börjar vi fundera djupare över dessa ord, inser vi att ett samhälle först och sist bör vila på rätt och rättfärdighet, men att det blir hårt och kärlekslöst utan medborgare som besjälas av nåd och ödmjukhet. Skulle inte den politiska debatten må väl av att någon gång ge uttryck för den attityd som ligger i aposteln Paulus maning: ”Överträffa varandra i ömsesidig aktning” (Rom 12:10) och ”Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva”? (Fil 2:3)

Slutorden i Mika 6:8 utgår ifrån att ödmjukheten hör samman med en levande Gudsrelation. Inte heller den är något som lagstiftare ska reglera. Men om de inte alls förmår se Gudstro som en omistlig kraftkälla för många och en god kompass för ett bättre samhälle bortom partiprogrammen, domstolarnas lagar och myndigheternas tillämpning av dessa lagar, visar det på avsaknad av den ödmjukhet som många väljare efterlyser och saknar hos våra politiker.

För endast några dagar sedan utkom en bok, vars tre kapitel handlar om just de här tre begreppen ur Mika 6:8 – rätten, nåden och ödmjukheten – med kärleken till nåden i centrum. Den har fått den underfundiga titeln Konsten att bli vän med nåden (Verbum). Författaren är välkänd, inte minst bland er som läser detta nyhetsbrev: prästen och professorn Jesper Svartvik, som också är viceordförande i styrelsen för Jubileumsfonden för judisk-kristna relationer. Så här skriver han i förordet:

Konsten att bli vän med nåden – kanske tycker någon att den här boken har en egendomlig titel. Ofta tänker vi väl att nåd är något som vi får bara när vi inte förtjänar det. ”Att låta nåd gå före rätt”, heter det ju … Denna bok vill visa att det finns få saker som är så viktiga i detta liv som just konsten att bli vän med nåden.

Jesper Svartvik - Konsten att bli vän med nåden
Jesper Svartvik –
Konsten att bli vän med nåden.

Konsten att bli vän med nåden visar på försummade sätt att tala om nåd. Trots sitt ringa omfång på 119 sidor rymmer den en verklig skattkammare för var och en som vill lära känna något av den rikedom som ligger i ordet ”nåd” i allmänhet och uttrycket ”kärleken till nåden” i synnerhet.

Nu kan jag också glädja er som bor i Stockholmstrakten med att ni får möjlighet att lyssna till författaren söndagen den 16 september i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm. Först predikar han i högmässan kl. 11 och sedan presenterar han sin bok kl. 12.30.

Till sist har jag ett par kungörelser. På mångas begäran har Jubileumsfonden nu fått ett Swishkonto, som har numret 1230 872 424.

Jag vill också nämna att Sonia Schlossmans och min kunskapsresa nästa år äger rum 3-10 maj och går till ett nytt resmål med många anknytningspunkter till judar och kristna i historia och nutid: Neapel, Matera och Trani i södra Italien. Det blir också möjlighet att göra en utfärd till Pompeji eller Herculaneum. För närmare upplysningar och program, kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44, 17742 Järfälla; tel. +46 704978978; ulla.terling@gmail.com, och Sonia Schlossman, sonia@romajudaica.nu

Så vill jag önska våra judiska vänner allt gott inför det nya året – Shana tova!

Varma hälsningar med alla goda önskningar inför sensommaren och hösten,

Er tillgivne

Göran

 

 

 

 

 

P.S.

Många av er har säkert hört talas om en ny lag (GDPR), som handlar om hantering av personuppgifter. Den innebär bland annat att ni har rätt att veta vad era personuppgifter ska användas till. Därför vill jag meddela att vi endast registrerar namn och e-postadress, och att den enbart används för att skicka ut detta nyhetsbrev och i något fall för att skicka ut något kortare meddelande.

Var och en har när som helst rätt att bli borttagen från listan. Det går bra att själv göra det via länken i något av de utskickade rundbreven eller genom att meddela mig på min e-postadress goran.larsson@judiskkristnarelationer.se

 Ladda ner rundbrevet som PDF-fil (1,20 MB)  HÄR

 

Här finns våra  Kontaktuppgifter

Gamla hemsidan
Det finns mycket att se också på den gamla hemsidan. Använd knappen i menyn ovan för att komma dit.
Senaste
Prenumerera på rundbrevet!

Observera att du kommer att få ett e-postmeddelande där du måste bekräfta prenumerationen. Annars kommer den inte att gälla!
Du kan om du skulle vilja när som helst avbeställa prenumerationen via en länk i utskicken.

Besöksräknare
  • 253Det här inlägget:
  • 134604Läsningar totalt:
  • 29Läsningar idag:
  • 120860Besökare totalt:
  • 26Besökare idag:
  • 1Besökare online: