Insamlingsstiftelsen Göran Larssons jubileumsfond
för judisk-kristna relationer

Görans rundbrev för hösten har skickats ut 

och inleds så här:

När jag nu slår mig ned för att skriva en liten hälsning till er inför hösten, har jag tänkt att jag inte ska skriva om två saker: den varma sommaren och det förestående valet. En anledning är att dessa båda ämnen är så aktuella och omskrivna, att jag inte riktigt kan komma på vad jag skulle kunna lägga till. Sommaren är förbi, och oavsett vad den har inneburit för oss, gör den nog det här året till ett oförglömligt märkesår. Det kommer kanske valet också att göra. För mig är detta det första valår på decennier som jag tillbringar i Sverige, men jag ska inte försöka formulera hur det känns efter alla år.

Likväl är det svårt att helt bortse från det, eftersom det nu endast ligger några dagar bort. Valdagen sammanfaller emellertid med en annan händelse: när valresultaten börjar räknas på valdagens kväll kungör nymånens skära att ett nytt bibliskt år gått in. Då firas alltså det judiska nyåret, rosh hashana, och enligt den judiska traditionen är det år 5779 som tar sin början.

Ett nytt år markerar en ny början, inte bara i kalendern utan också i raden av levnadsår. Det är en tid att såväl blicka tillbaka som framåt, vilket kan frammana många olika tankar och känslor – kanske ånger, sorg, ängslan och oro men också förtröstan, förväntan, glädje och hopp. Något av detta kännetecknar nog också en valdag, alla olikheter till trots. En lång valrörelse har lett fram till en ny början, som kan innebära en hel del förändringar för många i vårt land.

Men låt oss återvända till det judiska nyårsfirandet, som efter tio dagar kulminerar i jom kippur, försoningsdagen. Det djupa sambandet mellan nyåret och försoningsdagen kan kanske få lära oss något medan vi väntar på valdagen, dess resultat och konsekvenser…

I rundbrevet anmäler han också Jesper Svartviks nya bok Konsten att bli vän med nåden.