Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Bild: Björn Tellow ©

 

Stockholm den 17 juni 2021

 

Kära vänner!

 

Detta nyhetsbrev skriver jag dagen efter att nyss ha fått min andra spruta mot covid19. Jag är oerhört tacksam och känner mig så priviligierad, i synnerhet med tanke på de miljontals människor i många länder som ännu inte har möjlighet att bli vaccinerade. Vi har väl mest hört talas om nöden inom sjukvården i Indien och det ofattbart stora antal barn som blivit föräldralösa där på grund av detta fruktansvärda virus och avsaknaden av den mest grundläggande vården. Smärtsamt nog är Indien inte ensamt i denna förtvivlade situation. Låt oss hoppas att vårt överflöd av vaccin så snart som möjligt ska komma andra till del som just nu är i skriande behov av hjälp.

För oss lyser inte bara sommarsolens varma strålar utan förhoppningsvis också ljuset i slutet av pandemins tunnel, som för många inneburit mycket sorg och smärta. Det är troligt att vi har ett långt stycke kvar innan vi är ute ur denna tunnel och att vi under ansenlig tid kommer att få påminnelser om viruset i olika varianter. Det är dock stort att få leva i en tid och i ett land där vi får skörda frukterna av ofattbart stora framgångar inom forskning och vetenskap. Jag har uppnått den ålder då jag nog emellanåt lite tanklöst tänker, och även säger, att ”det var bättre förr”. Visst stämmer det i många avseenden, men då gäller det att också tänka på alla de områden där jag inte skulle ha velat leva för hundra eller två hundra år sedan – eller ännu längre tillbaka. Det behövs inte mycket fantasi för att bli fylld av tacksamhet över att vi nu skriver 2021, inte minst när världen drabbas av en pandemi som denna.

Nu skiftar vi perspektiv från det stora till vår omedelbara närhet och ger några glimtar från vår egen verksamhet. Själv har jag givetvis fått hålla mig hemma även i år. Via Zoom och andra digitala medier har jag dock hållit en del föredrag och bibelstudier. Det var särskilt roligt att kunna tala till mina studenter i Hong Kong i samband med deras examenshögtid i förra veckan. Det blev ännu en påminnelse om teknikens landvinningar som till och med lyckas flytta ”Fjärran östern” in till skrivbordet. Jag minns mina föräldrar berätta om ”när lyset kom” och hur strömmen började sitt trevande segertåg över världen för att nu krympa den i tid och rum så att vi i nästan bokstavlig mening kan placera världen på bordet eller bära den i fickan.

I tidigare nyhetsbrev har jag berättat om vårt bokprojekt. Några har hört av sig för att redan nu beställa boken. Jag räknar med att ge närmare besked om tiden för publiceringen till hösten. Jag hoppas att då också kunna besöka församlingar och fortbildningskurser när större samlingar troligen åter blir möjliga. Jag står till förfogande så långt möjligt är, så hör gärna av er.

Ingen generation i mänsklighetens historia har väl rest så mycket som vår. Men även resandet har pandemin försvårat, och många har då upptäckt försummade resmål inom räckhåll och andra sätt att resa. För egen del upptäckte jag böckernas värld i tidiga barnaår i en tid utan TV, bil och semestrar. En av de första böcker jag särskilt minns var upptäcktsresanden Sten Bergmans Det fagra landet som tog mig till Japans mystiska värld. Berättelser och böcker öppnar möjligheter att göra en inre resa som inte har några resekostnader eller någon slutdestination.

Inget sådant färdmedel kan överträffa Böckernas bok, som i årtusenden har transporterat människor till ett alldeles särskilt land – ett av världens minsta, som Profeten Hesekiel redan för över 2500 år sedan betecknade som världens mittpunkt, ja, världens ”navel”, alltså den plats där Abrahams, Isaks och Jakobs Gud så att säga fäste livlinan mellan jord och himmel, tid och evighet (Hes 5:5; 38:12). För det judiska folket blev Bibelns land och stad en daglig destination, eftersom de var böneriktningen sedan urminnes tid fram till idag (Daniel 6:10).

Genom kristendomen, som ärvde Böckernas bok av judarna, blev samma lilla land med staden Jerusalem ett andligt hem och ett längtans mål för människor världen över. Bibelns värld flyttade in i människors liv. Själv minns jag kartan över Bibelns land i klassrummet och söndagsskolans planscher och klisterbilder som vi samlade i en liten bok. Jag upphör nog aldrig att förundras över att jag verkligen fick tillbringa större delen av mitt liv i just detta land – centrum för händelser som påverkat världshistorien mer än några andra platser.

Men till Bibelns land har inte bara böner riktats och längtans tankar gått, och det har inte bara beskrivits och besjungits – utan också besökts. Det gäller givetvis först och främst judar som återvänt till det som de aldrig upphört att kalla sina ”förfäders land”, men dit har också erövrare och kolonisatörer, pilgrimer och turister, forskningsresande, författare, studenter och många andra begett sig för att under en längre eller kortare tid förverkliga sina drömmar eller trampa helig mark. Några av dessa perspektiv speglas i en nyutkommen bok, som jag gärna vill nämna som ett lästips inför sommaren, trots att det rör sig om en till det yttre stor och tung bok. Den har den lockande titeln Svenskarna och Det heliga landet och är utgiven av Bokförlaget Stolpe i år (Redaktörer: Kurt Almqvist, Louise Belfrage och Nathan Shachar. 236 sidor, ca 380 kr). De olika bidragen grundar sig på en konferens som hölls i Jerusalem 2020.

I tjugoen rikt illustrerade artiklar tar lika många författare med oss på en spännande resa tillsammans med svenskar som under de senaste tusen åren besökt Bibelns land. Utrymmet tillåter ingen presentation av de innehållsrika artiklarna, som låter läsaren följa långt fler än de mest kända resenärerna, exempelvis Heliga Birgitta, Linné-lärjungen Fredric Hasselquist, Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf och Nåsborna från Dalarna. Där finns även tematiska artiklar som behandlar vad den svenska kopplingen till Bibelns land i skilda tider inneburit religiöst, kulturellt och politiskt.

Jag vill dock gärna ge en sammanfattning av en essä över ett ämne som berör mig personligen på ett särskilt sätt, och som säkert också intresserar många av er. Jag får ju allt som oftast frågor av typen, ”Vad har egentligen hänt med ’ditt institut’ i Jerusalem?” Det är just det institutet som står i centrum för Jesper Svartviks artikel i boken med titeln ”Svenska teologiska institutet – mikrofon eller megafon? Konturerna av ett teologiskt forskningsinstituts tillkomst och historia.” I en bok om Svenskarna och Det heliga landet är detta institut en självklar del, och ingen kunde belysa det bättre än Jesper, som tillbringat mer än tio år där som student, forskare och professor.

Vad ligger då bakom frågan han ställer i överskriften? För att förstå det behöver vi först stryka under orden ”tillkomst och historia”. Då hamnar vi nästan 150 år tillbaka i tiden. År 1875 grundades nämligen Svenska Israelsmissionen (SIM), som så småningom kom att bedriva missionsverksamhet bland judar i många länder. Framför allt tre förändringar i denna organisations verksamhet ledde fram till grundandet av Svenska teologiska institutet (STI) och till inriktningen på dess verksamhet: Först Förintelsens fasor, som många av Israelsmissionens arbetare fick uppleva på nära håll tillsammans med den passivitet som kännetecknade majoriteten av kyrkorna och dess teologer och ledare i mötet med antisemitismen, för att inte tala om alla dem som samarbetade med den mordiska nazistregimen. För det andra bildandet av staten Israel i förening med möjligheten att förvärva den byggnad på Profeternas gata 58 i västra Jerusalem, där Svenska teologiska institutet kunde inleda sin verksamhet 1951. För det tredje insikten om vilka möjligheter ett teologiskt studieinstitut i Jerusalem erbjuder som ett fönster mot Bibelns värld. Där finns en världselit av bibelforskare, arkeologer och historiker och givetvis en levande judendom i all dess rika mångfald som ingen annanstans på jorden.

Att fortsätta missionsverksamhet i den nybildade staten Israel sex år efter Förintelsen var mig veterligt aldrig aktuellt. Orsakerna är flera, men själv tror jag att insikten om historiens mörka skuggor av antijudisk teologi parad med kristnas notoriska okunnighet om judendomen i lära och liv, ledde till beslutet att låta den vackra byggnaden i centrum av Jerusalem få bli ett studieinstitut och en plats där kristna kan få möta judar och uppleva verklig judendom bortom alla inlärda stereotyper. Sådana platser var oerhört sällsynta tidigare i historien, och det var definitivt det första i svensk kyrkohistoria. Här blev alltså prioritet nummer ett för kristna att vara mottagare – mikrofoner om man så vill – för att låta det vi lär oss få leda till både fördjupning och självprövning för egen del och för den kyrka vi är del av.

År 1975 övertogs STI av Svenska Kyrkans Mission med löfte om samma huvudinriktning på teologiska studier och mötet mellan judar och kristna. Det tog emellertid inte så många år innan de löftena började ifrågasättas. Jesper Svartvik tecknar huvuddragen i den förskjutning av STI:s inriktning som skett under senare år från teologisk fördjupning och forskning till politiska kurser och konferenser med udden mot ena sidan i Mellanösternkonflikten. Så här sammanfattar han sin artikel och därmed också vad han menar med den fråga han ställer i rubriken:

Den fråga som dröjer kvar efter denna genomgång av STI:s skiftande historia är huruvida STI ska tillåtas vara ett institut där kunskaperna om judisk tro och tradition fördjupas, där studenter i respektfull dialog möter levande judendom, och där antijudisk kristen teologi blir belyst och bemött. Detta var en utmaning på den tid då moderorganisationen hade till huvuduppgift att omvända judar till kristendomen, och det förblir en utmaning i vår egen tid då många kristna samfund väljer att nästan uteslutande uppmärksamma den israelisk-palestinska politiska konflikten. Behoven av teologisk reflexion är fortsatt stora. Det vore ju naivt att tro att tvåtusenåriga stereotyper om judisk tro och tradition skulle försvinna bara därför att fokus förflyttas från proselytverksamhet till politiskt påverkansarbete.

Det finns nu på STI ett frapperande ointresse för mötet med levande judendom i all dess mångfald som på ett särskilt sätt kommer till uttryck just i Jerusalem. Det finns därför fog att ställa frågan om det inte föreligger fundamentala likheter mellan dessa båda faser i verksamheten, mellan, å ena sidan, tiden då SIM sökte värva proselyter och, å andra sidan, Svenska kyrkans nuvarande alltmer uttalade vilja att ta ställning i en politisk konflikt. I båda fallen tycks det saknas en genuin vilja att lyssna till judisk självförståelse, och att integrera denna i den egna teologiska reflexionen.

För att kunna fortsätta bidra till en sådan självkritisk reflexion behöver STI vara en plats där insikter från den interreligiösa dialogen förmedlas till Sverige och Svenska kyrkans systerkyrkor. Annorlunda uttryckt, STI skall vara en mikrofon i Jerusalem, inte en svensk megafon. Frågan är emellertid om STI tillåts vara det. Detta får framtiden utvisa.

Det är dags att avsluta dessa rader för denna gång. Jag gör det i stor tacksamhet över era gåvor till fonden och alla bevis på er kärleksfulla omtanke. Vi får vara fortsatt rädda om oss och varandra så länge smittorisken är hög.

 
Till sist önskar jag er Glad midsommar och en god fortsättning på sommaren och året, hälsa och krafter och mycket av livets rikedom!

 

Många varma hälsningar i denna ljuva sommartid

 

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

 

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

 

Stockholm den 22 mars 2021

 

Kära vänner!

Detta nyhetsbrev skriver jag alldeles efter vårdagjämningen, när dag och natt är lika långa världen över. Så på norra halvklotet kan det nu bara bli allt ljusare, och ju längre norrut vi bor på jorden, desto snabbare återvänder ljuset efter en lång, kall och mörk vinter. På södra halvklotet är det precis tvärtom. Ur ett vidare perspektiv kan det då kännas som om vår värld befinner sig på en gränslinje mellan mörker och ljus där det är osäkert åt vilket håll vi egentligen går, alltså om det är vårdagjämning eller höstdagjämning. Vågar vi se fram emot ljusare tider när det gäller den pandemi som knappast lämnar någon oberörd? Även om det mesta tyder på det, får vi indikationer som pekar i en annan riktning. Nya mutationer av viruset upptäcks liksom misstänkta biverkningar av vaccin. Ovilja att följa givna restriktioner, förnekelse av virusets farlighet, egoistiska handelshinder, ryktesspridare och bedragare som försöker utnyttja de mest sårbara är andra exempel.

Jag inser att jag i tidigare nyhetsbrev varit väl optimistisk. Vi får nog vara beredda på att leva med många begränsningar genom detta virus länge än. Det innebär för fondens verksamhet att reserestriktionerna förhindrar många möjligheter att mötas för gudstjänster, kurser och undervisning. Den kurs vi förhoppningsfullt bokat in i Hong Kong i slutet av april måste exempelvis uppskjutas till nästa termin liksom andra föreläsningar här i Sverige. Samtidigt öppnas andra dörrar. Jag börjar nu se vilka stora möjligheter som trots allt ligger i att kunna nå ut via internet, även om det gör mig ledsen att så många är utestängda från möjligheten att delta. I väntan på bättre tider gäller det dock att ta vara på varje lägligt tillfälle att överbrygga det yttre avståndet.

Många hör av sig och undrar om jag inte undervisar på internet. Svaret är att det tar lite tid att komma igång, men att jag vill försöka utveckla detta ytterligare. Jag har haft flera föreläsningar i år som åhörts av långt fler än som hade kunnat komma till en särskild plats. Därför vill jag påminna er om att jag står till förfogande om någon kyrka och församling eller utbildningsinstitution önskar fördjupning i något ämne redan nu i vår, eftersom jag hittills har ganska lite inbokat framöver.

Jag vill också berätta lite om vad som finns på nätet. Som exempel kan jag nämna Anderstorps församling i Småland, som jag besökt flera gånger under senare år. I februari inledde de ett studium av Markusevangeliet varje vecka och bad mig att fördjupa någon aspekt av det avsnitt som studerades den veckan. Det går bra att ta del av dessa bibelstudier, som kommer att pågå under våren. Här är länken till deras hemsida:

https://www.svenskakyrkan.se/anderstorp/bibelstudium-over-markus-evangelium .

Vi planerar också viss extra undervisning i samband med påsken. Information om detta kommer att finnas på samma hemsida.

Som så ofta infaller den judiska och kristna påsken i år under en och samma vecka. Eftersom det är fullmåne den 28 mars (palmsöndagen) innebär det att det enligt den bibliska kalendern är den 15 nisan, alltså judisk påskdag. Denna inleds kvällen innan med påskmåltiden. Jag kommer då att hålla en föreläsning över ämnet ”Påskmåltiden i mötet mellan judar och kristna” och ställa frågan vad vi kan lära oss av denna måltid, som leder oss till hjärtat i judisk och kristen tro. Föreläsningen hålls alltså lördagen den 27 mars, kl. 18-20 via Zoom. Den som önskar delta anmäler sig till stefan.sturesson@gmail.com och får då videolänken till föreläsningen. För mera information, se

https://stefansturessonsblog.files.wordpress.com/2021/03/affisch-israelbibeln-med-gocc88ran-larsson-210327.jpg

Samarbetsrådet för judar och kristna har inbjudit mig att föreläsa tisdagen den 30 mars kl. 19 över ämnet ”Vem dödade Jesus?” Föreläsningen hålls på Zoom. För närmare information, anmälan och videolänk se deras hemsida:

https://samarbetsradet.se

Jag vill också nämna att Jesper Svartvik erbjuder oss undervisning på nätet. Som många av er säkert vet är han en av initiativtagarna till vår fond och medlem av dess styrelse. Efter flera års arbete i Jerusalem är han numera gästprofessor vid Center for Christian-Jewish Learning vid Boston College. Han har också varit stiftsteolog i Karlstad stift och har nu hållit fem miniföreläsningar i samband med publiceringen av biskop Sören Dalevis Barnens bästa bibel. Av dessa föreläsningar handlar de båda sista om Stilla veckan och påsken och är alltså särskilt aktuella just i dessa dagar. Föreläsningarna finns på följande länkar: 

https://www.youtube.com/watch?v=4yss_cSwHlU&t=8s
https://www.youtube.com/watch?v=KhIgwv–zs0
https://www.youtube.com/watch?v=6OpWIrdcBhA&t=37s
https://www.youtube.com/watch?v=LnlXo9FlM5k&t=28s
https://www.youtube.com/watch?v=PDgqXbWJEO8&t=10s

Det kan också vara av intresse att Boston College numera är rankat på plats nummer sju i listan över världens främsta universitet för teologi och religionsvetenskap. Denna aktningsvärda placering publicerades den 5 mars av World University Rankings. Det är inte var dag vi erbjuds att vara med på en internationell konferens på ett universitet av denna dignitet, men nu är det just detta vi erbjuds tack vare de möjligheter som nätet öppnar. Under ledning av Jesper Svartvik kommer denna konferens att äga rum under följande båda dagar: den 11 och 18 april kl. 13-16.30 lokal tid (eftersom Boston ligger sex timmar efter oss i Sverige, innebär det 19-22.30 svensk tid). Temat för konferensen är “Exploring Pre-Supersessionist Readings of the New Testament” och kommer bland annat att undersöka nytestamentliga texter som ofta tolkas som stöd för en teologi enligt vilken den kristna kyrkan ersatt det judiska folket som Guds förbundsfolk (supersessionism eller ersättningsteologi). Bland talarna finns Jesper själv tillsammans med några av världens främsta forskare i ämnet. Det är bra att anmäla sig till konferensen i god tid, och det gör man på följande länk:

https://www.bc.edu/content/dam/bc1/offices/CENTER-FOR-CHRISTIAN-JEWISH-LEARNING/2021%20Corcoran%20Chair%20Conference_Announcement%20Flyer.pdf

Förhoppningsvis kan hänvisningarna ovan berika några stunder i en tid när vi endast har mycket begränsade möjligheter att samlas till gudstjänster och annan undervisning. Den moderna tekniken kan alltså hjälpa oss både att följa rådet att hålla avstånd och att i viss mån även mätta vår längtan efter att överbrygga avstånd.

Det är nu ett år sedan jag för första gången hörde ordet Zoom. Det var när de som under många år i Jerusalem var mina närmaste grannar inte kunde samlas till påskmåltiden på grund av pandemin. Den judiska påskmåltiden är årets största familjemåltid, som samtidigt är en gudstjänst till åminnelse av uttåget ur Egypten. Eftersom de behandlade mig som en familjemedlem, kom jag att fira många påskmåltider tillsammans med denna stora familj med fyra generationer närvarande. När vi första gången träffades var de faktiskt fem generationer, eftersom den äldsta modern – som blev 109 år – fortfarande levde. Jag tänkte med vemod på att de nu för första gången i sitt liv inte skulle kunna fira denna måltid tillsammans, som från släkte till släkte firats i över 3000 år.

Men jag minns hur glada de ändå var över något som alltså hette ”Zoom”. Därigenom kunde de koppla samman de olika familjerna via datorskärm och på det sättet ändå uppleva påskens måltidsgemenskap med textläsningarna, bönerna, berättelserna, hymnerna och sångerna. Nu har jag precis fått ett nytt meddelande ifrån dem med ett ännu gladare budskap: I år kan de åter fira påsk tillsammans, eftersom hela den vuxna befolkningen nu är vaccinerad och smittspridningen har avstannat. Det ger en mycket aktuell dimension åt befrielsens måltid: befrielse från coronaviruset!

Samtidigt är vi medvetna om att ingen sådan befrielse är fullkomlig och slutgiltig. Nya fiender i olika gestalt hotar vår existens så länge denna tidsålder varar, det må vara naturkatastrofer och svåra olyckor, förtryckare som farao, sjukdomar och död och även den fiende som bor inom oss och som också behöver besegras: själviskhet, avund, förtal, bitterhet, otro… Det är nog inte så svårt att själv fylla i den listan.

Därför står det också i Påskhaggadan – ”handboken” för den judiska påskmåltiden: ”Varje människa i varje släktled skall se på sig själv som om just hon dragit ut ur Egypten, som det står skrivet: ’På den dagen skall du säga till ditt barn: Detta sker till minne av det som Herren gjorde för mig då jag drog ut ur Egypten’” (2 Mos 13:8). Befrielsen är alltså något som Israels folk aldrig kan glömma utan bär med sig från släkte till släkte som något evigt närvarande. Det blir ett kollektivt minne som gör att historia och nutid ständigt möts och även formar hoppet inför framtiden.  Det som Gud gjorde då, vill samme Gud göra nu, med dig och mig. På ett liknande sätt sammanfattas den kristna påskens mening och ständiga aktualitet i Lina Sandells kända psalm: ”Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig.” (Sv.ps. 45) Därför är det förflutna i allra högsta grad närvarande i denna måltid, och på ett analogt sätt i nattvardens måltid, som ju första gången var just en påskmåltid.

I tidigare nyhetsbrev har jag berättat om ett bokprojekt. Men även här har jag uppenbarligen varit optimistisk i överkant. Jag hade hoppats att boken skulle ha kunnat publiceras nu i vår, men det visar sig vara ungefär som med coronavaccinet: av skäl som vi inte råder över blir hela processen fördröjd. Det rör sig alltså om en samling artiklar skrivna av judar och kristna, svenskar och israeler, som ska belysa de judisk-kristna relationerna ur olika aspekter, allt i syfte att främja förståelse och fördjupning i det som skiljer och förenar oss bibliskt, historiskt, teologiskt och dagsaktuellt. Arbetet pågår för fullt och vår ambition att kunna ge ut boken så snart som möjligt står kvar, men efter att ha blivit något visare av erfarenheten bör jag nog inte ange någon bestämd tid för publiceringen.

Först och sist vill jag tacka för alla gåvor som kommit in till fonden. I mitt förra nyhetsbrev berättade jag lite om de långtgående konsekvenserna av coronapandemin för vår ekonomi. Till er som så generöst ställer upp för att vi ska kunna fortsätta vårt arbete säger jag och vår styrelse ett mycket varmt tack! Att bäras av andra är inte bara oumbärligt för oss. Det betyder också en gemenskap bortom det rent visuella och materiella som tillhör livets största rikedom.

En sådan rikedom önskar vi er nu – hälsa till kroppen, näring för själen, gemenskap och glädje med era nära och kära på det sätt som är möjligt i denna tid, och så en rikt välsignad påskhögtid! Chag sameach och Glad påsk!

Med varm hälsning

 

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

 

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 10 december 2020

Kära vänner!

Så går ett år än från vår tid och kommer icke mer,
och än ett år med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd,
Och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.

Med denna kära gamla aftonpsalm vill jag inleda årets sista brev till er. Jag har visserligen bytt ut ”en dag” mot ”ett år”, men det ändrar inget i dess budskap om tidens flykt och tron på En som vill oss väl, som har vår tid i sina händer, och som skänker oss det som är temat på första söndagen i advent: ”Ett nådens år.” Själva ordet ”advent” betyder som bekant ”ankomst” och handlar för kristna naturligtvis först och främst om Jesu ankomst. I vidare mening är detta ord också en påminnelse om en Gud som kommer till oss och söker oss var vi än befinner oss.

I en tid när kyrkor och gudstjänstlokaler är stängda och ensamheten kan kännas svår, är det viktigt att tänka på den riktningen: Guds väg från himmel till jord, från höjden ned i djupen. Jag tänker på orden i Jesaja 57:15, som säger så mycket om Guds ankomst och om vad han har med sig när han kommer: ”Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar (shokhen) i evighet och vars namn är heligt (kadosh): Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft.”

I denna vers finner vi två hebreiska ord som också finns i namnen på tabernaklet – mishkan och mikdash – alltså den tälthelgedom som Israels folk fick bära med sig under sin långa vandring hem till löfteslandet. Det förra ordet uttrycker ofta en enkel ”boning” och därmed också närhet, medan det senare ordet uttrycker höghet och bör översättas med ”helgedom”. Båda namnen används sedan om Jerusalems tempel som fick ersätta tabernaklet.

I samband med att Mose får befallningen att bygga tabernaklet står det så här i 2 Mosebok 25:8: ”De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem.” Även i denna vers finner vi samma ord som uttrycker både Guds höghet och närhet. Tabernaklet skulle alltså vara en konkret förkunnelse om en Gud som trots sin höghet och helighet vill komma sitt folk och varje enskild människa nära och dela deras ökenvillkor här nere. I tabernaklet ser vi Guds härlighets ljus ödmjukt nedbländat på sparlåga för vår skull, för att vi ska kunna ta till oss något av det ljuset i mörkret på jorden. Erfarenheten av denna Guds närvaro under vandringen genom historien blev så påtaglig för Israels folk, att Guds närvaro i den judiska traditionen kom att kallas för hans shekhina, alltså hans ”boende”.

Vi ska emellertid lägga märke till att det inte står att Gud ska bo i tabernaklet, utan att han ska ”bo mitt ibland dem”, alltså mitt ibland sitt lilla folk. Det går rentav att förstå texten så, att den uttrycker att Gud ska bo mitt i dem, alltså i människornas inre – precis som Jesajatexten senare skulle uttrycka det.

Det är givetvis detta ”julevangelium” som evangelisten Johannes syftar på, när han skriver att “Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning” (Johannes 1:14). Helst borde vi översätta: “Ordet blev människa och tabernaklade bland oss…”  För de första troende representerade tabernaklet och templet alltså något som var så viktigt och centralt, att det kunde användas för att illustrera förkunnelsen om vad tron på Jesus innebar. Det känns nästan som om Johannes ler igenkännande och tänker på orden i 2 Mosebok 25:8 och utbrister: Nu har det skett igen, och denna gång bor Guds Ord i ett litet barn som är bärare av Guds nedbländade himmelska härlighet. Så gränslöst stort och litet, högt och lågt, på en och samma gång, och därför så ofattbart nära i tid och rum!

Något av detta vill jag dela med er inför en advents- och julhögtid som för många kommer att präglas av längtan efter gemenskap med nära och kära, och kanske även av sorgen efter någon närstående. Den avsaknad av högtid, helighet, förkunnelse, lovsång och samhörighet med den egna församlingen som helgens gudstjänster kan innebära, är också något som i år blir kännbart för många under högtidsdagarna. Må ni ändå på olika sätt få skönja det eviga ljuset som strålar från den Gud som möter oss från Bibelns första blad till det sista, och som fortfarande stiger ned i mörkret, hur djupt det än må vara.

Behovet av Guds barmhärtighet känns särskilt stort vid ett årsskifte, både när vi blickar tillbaka och framåt mot en oviss framtid. Det gångna året har präglats av den pågående pandemin, och även kommande år överskuggas av virusets oberäkneliga framfart. Det är därför oundvikligt att ägna ännu ett nyhetsbrev åt hur rådande undantagstillstånd påverkar vårt arbete.

Som jag tidigare skrivit, har mycket av fondens vanliga aktiviteter stannat av genom att resor, kurser och samlingar blivit omöjliga. Jag har hållit några distansföreläsningar här i Sverige och i Hong Kong, och även i någon mån handlett studenter via mail. Arbetet med det bokprojekt som jag i korthet berättade om i mitt förra brev, fortskrider enligt planerna. Det handlar alltså om en samling artiklar skrivna av judar och kristna som ska belysa förhållandet mellan judar och kristna bibliskt, teologiskt, historiskt och dagsaktuellt. Tyvärr kan jag inte infria mitt löfte att ge er en utförlig presentation av boken denna gång, eftersom dess författare har tid fram till nyår att skicka in sina bidrag och vi fortfarande väntar på några. Vi hoppas att boken kommer ut i början av våren, och då kommer jag att ge en sammanfattning av bokens innehåll och författare.

När det gäller nästa år, är allt vi nu planerar ytterst preliminärt och beroende av pandemins fortsatta spridning. Jag tar med glädje emot de positiva nyheterna om att en mera allmän vaccinering troligen kommer igång redan i början av året. I bästa fall kan det skapa en ny situation. Själv har jag börjat boka in resor här i Sverige, och det vill jag gärna fortsätta att göra. Det går alltså bra att höra av sig om ni önskar ett besök, oavsett om det gäller enskilda föredrag, en temahelg eller en kurs. Jag har bokat in en ny kurs i Hong Kong under andra hälften av april och första veckan i maj. I övrigt har jag ännu relativt tomt i almanackan. Jag vill också gärna lägga till att vi hoppas kunna genomföra den sommarkurs vi tvingades uppskjuta i år. Vi kommer givetvis att ge er närmare information så snart läget klarnar.

Samtidigt kan jag inte göra någon hemlighet av att detta år lett till en kris av ett slag som vi inte haft sedan vi tog de första stapplande trosstegen och inte riktigt visste hur det skulle gå. Utan någon utåtriktad verksamhet har nästan alla inkomster från mina resor och böcker upphört, medan de fasta kostnaderna förblir desamma. Resultatet blir minus månad för månad. Vi har under åren som gått mera sällan skickat ut vädjan om gåvor för vårt arbete, för vi har känt oss trygga med att det vi behöver för att kunna fortsätta till sist ska komma in. Visst kan vi försöka göra det nu också, men det vore inte ärligt att bara låtsas som om vi vore lugna, när vi ser att våra resurser inom en inte alltför avlägsen framtid är slut, om det inte kommer en ganska kännbar uppgång på inkomstsidan.

Vi är en liten organisation med mig som ende anställd och då på halvtid. Med tanke på det får vi ändå betyda en del. Vår huvudangelägenhet framgår av fondens namn, och behoven har inte blivit mindre. Men judisk-kristna relationer handlar inte bara om att arbeta mot antisemitismen i dess mångfaldiga gestalter, särskilt sådana som har kopplingar till kristen teologi. För att kunna göra det, är det också nödvändigt att lära känna levande judendom sådan den verkligen är bortom alla fördomar och stereotyper. En sådan kännedom handlar emellertid inte enbart om kristnas syn på judar och judendom utan också om innehållet i deras egen kristna tro. Kristendomen bygger i allt väsentligt på ”Gamla testamentet” – den Heliga Skrift som burits, tolkats och tillämpats av det judiska folket i sekler innan den lade grunden också för den kristna tron. Som jag tidigare ofta nämnt, försöker jag därför numera kalla ”GT” för det ”Gemensamma Testamentet” som en påminnelse om denna djupa samhörighet mellan Bibelns delar samt mellan judar och kristna.

Den samhörigheten är så grundläggande, att all antijudiskhet förr eller senare obevekligt leder till att även den kristna tron förvrids, och att Jesus blir en annan än Sonen som – med trosbekännelsens ord – är ”av samma väsen som Fadern”. Så snart ”Gamla” och Nya testamentet och judendom och kristendom framställs som varandras principiella motsatser, är den risken överhängande, men när antiteserna i stället upptäcks vara analogier mellan gammalt och nytt blir vinningen stor. Då blir Ordets klangbotten djupare, och dess olika tonarter växer till oumbärliga komponenter i den sång som på ett ställe kallas ”Moses sång och Lammets sång” (Uppenbarelseboken 15:3).

Nu står fyra högtider för dörren inom loppet av en månad: chanukka, Lucia, jul och nyår. Chanukka, eller ”tempelinvigningsfesten”, inleds på kvällen den 10 december med att det första av de åtta chanukkaljusen tänds. Den kallas också för chag urim, som betyder ”ljusfesten”, efter ett under som inträffade när templet invigdes efter att ha skändats av en hednisk regim, som ville ersätta den judiska religionen med den då förhärskande hellenistiska kulturen och kulten. Högtiden har alltså templet som huvudtema och därmed indirekt också tabernaklet, som vi nämnde ovan i samband med julen. Därför kanske någon undrar om denna högtid har en koppling till den kristna julen, eller om någon annan av de bibliska och judiska högtiderna har det. Frågan är också varför den kristna traditionen behållit vissa högtider och förbigått andra? Om detta och mycket annat finns att läsa i min bok Tid för Gud.

Ja, varför inte låta fondens skriftserie få hjälpa till med julklappsköpen på ett säkert sätt och även för egen del köpa en bok som kan inspirera till bibelläsande och fördjupning? Kanske erbjuder just dessa dagar lite mera tid än vanligt till en sådan fördjupning, och inkomsten blir ett välkommet tillskott till fondens kassa. Uppbrottet är med sina 368 sidor den mest omfattande boken, och den handlar inte bara om uttåget ur Egypten. Hälften av Andra Moseboken handlar faktiskt om Sinaiuppenbarelsen och tabernaklet. Fönster mot Gud är en vackert illustrerad presentbok om den kristna konsten i relation till hur det judiska framställts eller osynliggjorts i konsten. Samtidigt innehåller den en rejäl portion undervisning om levande judendom knuten till berättelsen om när Jesus frambars i Jerusalems tempel. Judarna, Ers Majestät! är väl den bok som är mest lämpad som en inledningsbok för dem som lite bättre vill förstå vad judendom är, och vad som skiljer och förenar judar och kristna. Den är till största delen grundad på personliga upplevelser i mötet med judisk tro, skrifttolkning och tillämpning av Bibeln. Det mötet har lett till många reflektioner och omprövningar i synen på var de verkliga skiljelinjerna går. 

Samtliga böcker kostar 120 kr utom Uppbrottet, som kostar 160 kr, förutom portot. Böckerna beställs hos Jubileumsfondens styrelseordförande Lars-Åke Spånberger, tel. 073-0383848, larspa@bredband.net Industrigatan 14, 112 46 Stockholm. Vi lovar en snabb leverans.

Tillsammans med mig önskar nu fondens styrelse er alla det allra bästa inför helgerna som snart går in. Våra judiska läsare önskar vi en högtid när chanukkaljusen får proklamera ljusets seger över mörkret i världen och i människors hjärtan. Samtidigt kommer Lucia med samma budskap om ljus i mörkret. Då kommer många säkert också att få höra sången ”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund” med dess bön inför den stundande julhögtiden: ”Du stjärna över Betlehem, o, låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus.”

Med denna önskan om ljus, hopp och frid under dagar vi går till mötes tackar vi er för ännu ett år och önskar Glad chanukka, God jul och ett Gott nytt nådens år!

Varma hälsningar med alla goda önskningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 10 september 2020

Kära vänner!

Tre månader har nu förflutit sedan mitt förra rundbrev och sensommaren börjar snart övergå i höst. Coronapandemin håller fortfarande världen i sitt grepp, och blicken framåt erbjuder knappast några nya horisonter ännu. Vi hör talas om mediciner och vaccin som resultat av intensiv forskning i många länder, men innan den ger någorlunda säkra resultat får vi fortsätta att på olika sätt bidra till att skydda både oss själva och andra. Vad det betyder varierar både när det gäller vårt dagliga liv och våra planer för den närmaste framtiden. För många kan det röra sig om smärtsam isolering från nära och kära, förlorad inkomst och även arbetslöshet. Allra svårast är givetvis att mista älskade anhöriga och att själv smitta andra eller smittas och drabbas av svår sjukdom. Så jämfört med det innebär allt det andra ganska ringa uppoffringar för allas bästa.

För egen del har jag nu tvingats uppskjuta de möten jag hade inbokade för hösten. Det gäller även min kurs i Hong Kong, både på grund av det inreseförbud som råder där och UD:s reserestriktioner här.

I mitt senaste brev nämnde jag kort att jag arbetar med ett bokprojekt, närmare bestämt en samling artiklar skrivna av judar och kristna som utifrån sin expertis ska belysa förhållandet mellan judar och kristna bibliskt, teologiskt, historiskt och dagsaktuellt. Boken ska publiceras på svenska, och eftersom författarna kommer från Israel och USA – förutom Sverige – måste flera av bidragen översättas. Själv har jag just översatt en mycket intressant artikel om de teologiska grundtankar som präglade de tyska protestantiska kyrkorna under 30-talet. Mycket är skrivet i ämnet, men jag tror ändå att artikeln innehåller flera överraskande insikter i antijudisk teologi när den är som värst.

Jag håller också på med mitt eget bidrag, som kommer att behandla framväxten av det kristna högtidsåret i förhållande till det judiska och vad det kan lära oss om relationen mellan judar och kristna i ett tidigt skede av kyrkohistorien. Eftersom jag hoppas kunna ge en mera ingående presentation av boken i nästa nyhetsbrev, får dessa glimtar räcka för denna gång.

Under coronapandemin har som bekant de elektroniska kommunikationerna ytterligare utvecklats och utnyttjats, och såväl föredrag som sammanträden, konferenser och gudstjänster hålls numera på nätet som aldrig förr. Det överbryggar onekligen annars oöverkomliga avstånd under pandemin. Samtidigt skapar detta medium distans på ett annat sätt. Jag välkomnar att onödiga resor ställs in, exempelvis till sammanträden som går bra att hålla via datorn, men jag hoppas också att det inte, när hotet från coronaviruset väl är undanröjt, blir en bekväm ovana och en ersättning för gudstjänster och möten och sådan gemenskap som endast fysisk närvaro kan förmedla.

Själv har jag hittills avböjt att ge kurser på distans, men nu har jag gått med på att hålla ett par föreläsningar via videoprogrammet Zoom. De äger rum lördagen den 3 oktober kl. 18.00 – 20.00 och ordnas av Israelgruppen Bibeln och Israel i Västerås. Ämnet är inte definitivt bestämt när detta skrivs, men som vanligt kommer det att handla om nyckelfrågor i mötet mellan judar och kristna. De som har Zoom kan alltså vara med på föreläsningarna. I så fall kontaktar ni bara Stefan Sturesson för att få videolänken: stefan.sturesson@gmail.com.

Ibland får jag frågor om fondens vice ordförande Jesper Svartvik och vad han gör i dessa dagar. Många vet säkert att han varit stiftsteolog i Karlstads stift, och nu kan jag med glädje också berätta att han just i dagarna tillträder en ettårig gästprofessur på Boston College i USA vid ”Center for Christian-Jewish Learning”. På grund av alla reserestriktioner kan han för närvarande inte resa dit, men tack vare elektronikens möjligheter kan han ändå påbörja sin undervisning på distans från Lund. Så visst är tekniken fantastisk! Det innebär att han förmodligen kommer att stanna i Sverige under hösten och då i viss mån kan undervisa i olika sammanhang även här i Sverige.

Tack vare tekniken kan de som har teknisk möjlighet vara med på en inledande föreläsning av Jesper i Boston den 23 september kl. 12 lokal tid, vilket innebär kl. 18 här i Sverige. Den är öppen för alla. Man behöver bara ha videoprogrammet Zoom och anmäla sig på denna länk:
https://www.bc.edu/content/dam/files/research_sites/cjl/pdf/Svartvik%20Welcome%20Talk_9.23.20_FINAL.pdf

Temat för föreläsningen är: ”Reading the New Testament Without Presupposing Supersessionism: Four Fundamental Issues.” Den behandlar alltså den antijudiska ersättningsteologi som likt ett virus har infekterat så mycket av tänkandet och teologin inom kristenheten tiderna igenom, och som anses kunna stödjas av nytestamentliga texter. Går det att läsa dessa texter på ett annat sätt? Den frågan kommer säkert att få flera viktiga svar i Jespers föreläsning.
Jag vill också nämna två nya böcker som bär Jespers signatur både bland författarna och utgivarna. Den första handlar om Harvardprofessorn och Stockholmsbiskopen Krister Stendahl (1921-2008), som också vann världsrykte som en av de stora brobyggarna mellan judar och kristna: Krister among the Jews and Gentiles: Essays in Appreciation of the Life and Work of Krister Stendahl, utgiven av Paula Fredriksen och Jesper Svartvik (Paulist Press, 2018).

Nästa bok lämnar tryckpressarna den här veckan och tar upp ett ständigt aktuellt tema: Enabling Dialogue about the Land: A Resource Book for Jews and Christians, utgiven av Philip A. Cunningham, Ruth Langer och Jesper Svartvik (Paulist Press, 2020). I bokpresentationen står det bland annat:

Enabling Dialogue About the Land innehåller bidrag från 16 forskare som i flera år varit engagerade i forskningsprojektet ”Promise, Land, and Hope”, som genomförts av International Council of Christians and Jews (ICCJ), med högkvarter i Heppenheim, Tyskland. I gruppen ingår amerikanska, australiensiska, tyska, israeliska, palestinska och svenska forskare som har sökt svar på frågan: ”Vilka insikter kan projektet vinna, som skulle kunna vara fruktbara för en konstruktiv dialog om israelisk-palestinska relationer?” (min översättning)

Till sist har jag ännu ett lästips, där även Jespers hand finns med. Det rör sig om en blogg som heter ”Tala väl”. Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag för första gången blev uppmärksammad på denna blogg alldeles nyligen – i den vecka som föregår 12 söndagen efter trefaldighet. Denna söndag har numera temat ”Friheten i Kristus”. Jag har i flera år varit illa till mods när jag ser flera av de predikotexter som valts ut för att belysa detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok, i synnerhet tredje årgångens texter som läses i år. Alla tre texterna uppehåller sig nämligen vid judiska bruk: 2 Moseboken 23:10-12 – sabbatsåret, Galaterbrevet 4:31-5:6 – omskärelsen och Markus 2:23-28 – sabbaten (samma sak gäller även andra årgångens evangelium, Lukas 13:10-17). Själva textvalet i sig förefaller återspegla en tanke – att Kristus befriar från det judiska, Guds Ords bokstav, eller hur de nu har tänkt som kopplat samman denna dags tema och texter.

Nu tar jag denna söndag som ett exempel på vad bloggen ”Tala väl” vill göra: tala väl, tala sant. Där finns kommentarer till många av kyrkoårets texter, och syftet är just att belysa sådana texter och teman som gör att vi lätt jämför judendom och kristendom till egen fördel på bekostnad av sanningen.

Efter att nyligen ha läst och lyssnat till diverse utläggningar av texterna på 12 efter trefaldighet, känner jag åter hur väl vi skulle behöva gå tillbaka till det som var ämnet på denna söndag i den tidigare evangelieboken: ”Tungans bruk”. Det handlar om att tala sanningsenligt och kärleksfullt om andra, och det gäller inte minst judarna som bevarat och överlämnat Guds Ord till oss kristna. Vrångbilder av judar och judendom förkunnas i de mest skilda sammanhang, och jag tror att det blivit så invant att många inte ens är medvetna om det. ”Friheten i Kristus” är alltså ett tema som utmanar förkunnarens teologi och manar till att hålla tungan rätt i mun. Jag har inte läst så mycket i bloggen ännu, men vill gärna ge ett smakprov med Jesper Svartviks kommentar just på 12 efter trefaldighet i år:

Friheten i Kristus – inte frihet från judendomen!

När vi studerar vilka bibeltexter som i Evangelieboken har knutits till den tolfte söndagen efter Trefaldighet – då ämnet är ”Friheten i Kristus” – blir det särskilt tydligt att vår tradition tenderar att gång på gång förväxla två fundamentalt olika företeelser: å ena sidan, (i) det som brukar kallas en bristfull skapelse eller en fallen värld, och, å andra sidan (ii) Guds goda och nådefulla förbund med det judiska folket, den relation som kommer till uttryck i och faktiskt är själva förutsättningen och garanten för de gammaltestamentliga texternas tillkomst och bevarande – och därmed också vår kristna tro, som ju framväxer ur andra templets judendoms tro, traditioner och texter.

Denna söndags texter hade kunnat handla om att den kraft som springer fram ur det kristna budskapet kan förmå oss att värja oss för meningslöshet, övergivenhet, skuld och skam. Men av textsammanställningen i Evangelieboken framgår det att det teologiska problemet i stället är judisk förbundstrohet! Det är ju därför så många av texterna handlar om judiska bruk (shabbat och omskärelse).

I boken Evangelieboken i gudstjänst och förkunnelse: Homiletiska och liturgiska perspektiv (Verbum 2003) framgår det tydligt vilken Evangeliebokens bakomliggande teologi är:
”Tredje årgången handlar tematiskt mycket om frihet från lagen. […] Episteln fördjupar frågan om lagen och dess iakttagande i ljuset av Jesu gärning; att hålla lagen ställs i motsats till att tro på Kristus. […] Det finns förvisso två vägar: omskärelsens (lagens) och trons. Men friheten i Kristus innebär att välja trons väg, ”som får sitt uttryck i kärlek” (5:6) […] I relation till övriga texter denna årgång kompletterar och fördjupar episteln frågeställningen om friheten i Kristus som en frihet från lagen (sid. 338).”

Tankegången är alltså att friheten i Kristus framför allt skulle handla om frihet från den judiska ”lagen”, det vill säga ha-Torah, det vill säga centrum i judisk tro, det vill säga judendomen. (Är det inte egentligen en ganska befängd idé – när man tänker på det – att den kristna trons huvudärende skulle vara att en av världens numerärt sett minsta religioner inte längre ska få ha några utövare?)

Jag har brukat säga och skriva att ersättningsteologins tydligaste avtryck är att judendomen gång på gång får klä skott för bristerna i den fallna skapelsen. Därför är ersättningsteologin felaktig och farlig, och därför måste vi i våra utläggningar vinnlägga oss om att undvika den kontrastteologi som har utvecklats under två årtusenden, och som kommer till tydligt uttryck i ovanstående citat. Det är ”ånyo” och ”än som i gången tid” (Sv. Ps. 39:1) som är den naturliga klangbottnen i kristen teologi när den ska beskriva förhållandet till Gamla testamentets texter och relationen till det judiska folket – inte ”det gamla är förbi, något nytt har kommit” (2 Kor 5:17) och ”se, jag gör allt nytt” (Upp 21:5), vilka ju inte åsyftar den judiska traditionen utan denna ofullkomliga tidsålder.

Den enligt mig största utmaningen för förkunnaren denna söndag är att inte utlägga tron på Kristus på ett sådant sätt att den uppfattas som en frihet från judendomen. Kristen tro handlar inte om att vi undgår att bli judar, utan i stället om att vi undfår den gudsrelation som före oss – och jämte oss – har förlänats det judiska folket. Som så ofta är det psaltarpsalmen som slår an grundtonen och visar vägen: ”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör” (Ps 145:13).

Jesper Svartvik

Bloggen finns på följande länk: https://blogg.svenskakyrkan.se/crd/2020/05/29/tala-val-trefaldighetstiden-tredje-argangen/ .Jag kan också meddela att det föreligger planer på att ge ut kommentarerna i bokform.

Som bekant blev vår planerade sommarkurs i augusti inställd, men vi hoppas kunna genomföra den ungefär vid samma tid nästa sommar och återkommer med information så snart vi vet vilka möjligheter vi får.

Nästa fredag kväll, den 18 september, börjar det judiska nyåret, rosh hashana. Vid klart väder kan kanske någon då gå ut och upptäcka nymånens skära som förkunnar att år 5781 gått in. Högtiden pågår i två dagar och inleder en högtidsperiod på tre veckor med försoningsdagen (jom kippur) den 28 september och lövhyddohögtidens åtta dagar (sukkot) som avslutas den 9 oktober.

Det kan vara gott att tänka på hur stort det är att få uppleva ett nytt år. Det förefaller vara något allmänmänskligt att på olika sätt markera en ny början varje år. Det är nog inte bara uttryck för medvetenheten om tidens flykt utan också om behovet att få sätta en gräns mellan tiden som varit och den som ligger framför. Det judiska nyårsfirandet ger uttryck för en sådan längtan efter att få börja på nytt och bygga sitt liv på något fast och hållbart under tidens snabba växlingar och vindkast. Därför inleds det med tio dagar av botgöring och självrannsakan fram till försoningsdagen, som sedan övergår i lövhyddohögtidens hoppfulla glädjefest.

Att få gå in i tiden framför oss med hopp och tillförsikt önskar jag nu inte bara nyhetsbrevets judiska läsare utan oss alla, och jag gör det med nyårshälsningen Shana tova umetuka, ”Ett gott, sött år!” och i år särskilt med det vanliga tillägget Shenat bri´ut, “Ett hälsans år!”

Som ni säkert förstår, innebär alla inställda föredrag och fortbildningar kännbara ekonomiska förluster för fonden. Det gör att vi är helt beroende av frivilliga gåvor för vårt fortsatta arbete. Vi tackar av hjärtat för fortsatt stöd och för förbön, omtanke och vänskap!

Varma hälsningar med alla goda önskningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

          Stockholm den 5 juni 2020

 

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

          Stockholm den 3 april 2020

 

Kära vänner!

Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden som är mycket närvarande. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror … Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Psaltaren 46:2-4, 11-12

När jag satt och funderade över hur jag skulle börja denna hälsning i den orostid vi nu befinner oss i, kände jag ett så starkt behov att få låna de ord jag saknade. Jag valde då några versar ur Psaltaren. Det var bara att välja och vraka. Jag kunde ha valt herdepsalmen 23 eller varför inte den 91 psalmen som uttryckligen nämner ”pesten som smyger i dunklet” och ”farsoten som härjar i middagshettan”. Överallt hörs röster ur djupen och mörkret som vittnar om en erfarenhet människor har gjort i snart sagt varje tid. Många talar med rätta om att vi lever i ett undantagstillstånd, men i ett längre perspektiv och för otaliga människor handlar det kanske snarare om ett normaltillstånd, eller i varje fall om att sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Herdepsalmens trygga vila sker i ”fienders åsyn” och i farlig närhet till ”dödsskuggans dal”.

Men en sak förenar alla dessa röster ur Bibelns bön- och psalmbok, och det är behovet av en tillflykt som håller när allting annat sviker och bedrar, och förvissningen om var den tillflykten finns: hos Jakobs Gud, vår klippa och vår borg. Den som möjligen slår upp orden ovan i sin egen Bibel, märker kanske att jag ändrat lite i översättningen. När jag läste orden om en hjälp i nöden ”som aldrig svikit” (Bibel2000) eller ”väl beprövad” (1917 års översättning), märkte jag att den hebreiska grundtexten ordagrant säger ”mycket närvarande” eller ”mycket tillgänglig”. I kombination med slutordens ”bli stilla och besinna” blev de för mig en så levande beskrivning av vad dessa dagar erbjuder oss: en osviklig Gudsnärvaro som kanske inte känns och en stillhet som även den för många kan upplevas som en prövning, när själva grunden för tillvaron skälver och orons och ovisshetens hav svallar runt omkring oss.

Men Bibelns samstämda vittnesbörd är visserligen inte att Gud alltid hjälper så som vi önskar och ber, men att han alltid är tillgänglig och närvarande, och då alldeles särskilt i nöden – såväl världens nöd (”upphöjd bland folken”) som folkets (”Jakobs/Israels Gud) och den enskildes (”min herde”) nöd. Inför honom får vi under denna tid en särskild möjlighet till stillhet och besinning, inte minst under den stora högtid som snart går in.

Alla berörs vi på olika sätt. För er som följer vårt arbete vill jag kort berätta om hur detta har påverkat oss. Det började med att jag under ett uppehåll på väg till Hong Kong i slutet av januari fick veta att myndigheterna beslutat att universitet och högskolor skulle stängas på grund av den begynnande virusspridningen. Min kurs måste alltså ställas in. Nu är den preliminärt uppskjuten till oktober. (När detta skrivs har Hong Kong trots sina nästan sju och en halv miljoner invånare som trängs på en otroligt begränsad yta lyckats få kontroll över smittan. För närvarande har 803 fall konstaterats, 5 befinner sig i intensivvård och 4 har avlidit.)

Sedan dröjde det inte länge innan det stod klart att smittspridningen var världsvid och att den även nått Sverige. Inbokade föredrag, fortbildningar och gudstjänster måste därför också uppskjutas. Givetvis var det även nödvändigt att avboka vår kursresa till Sicilien i maj. Eftersom offentliga samlingar blivit en omöjlighet, tvingas vi alltså, som så många, att tills vidare frysa mycket av vår verksamhet.

Vi hoppas dock kunna genomföra den sommarkurs som planeras äga rum först i augusti. Förhoppningsvis ska hälsoläget då ha stabiliserats på ett sådant sätt att det blir möjligt att resa och samlas ungefär som tidigare. Jag presenterade kursen i mitt förra rundbrev men vill ändå upprepa informationen med några kompletteringar, eftersom så mycket hänt sedan dess.

Kursen kommer att behandla tre syskon som befinner sig i främsta ledet bland Bibelns gestalter: Mose, Mirjam och Aron – en syskonskara som står i centrum särskilt i Bibelns berättelser om uttåget ur Egypten. I profeten Mikas bok 6:4 beskriver Gud händelserna med dessa ord: “Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig.” Vilken betydelse har de i bibeltexterna och i de judiska och kristna tolkningstraditionerna? Vad kan vi lära av Mose och Aron, och även av den ofta bortglömda Mirjam, och om deras vandring med Gud? Hur kan de leda även oss i vår tid?

Kursen äger liksom tidigare år rum på Helsjöns folkhögskola utanför Horred i södra Västergötland den 10-13 augusti. För information om rum och priser m.m. går det bra att kontakta Marianne Karlsson på tel. 0320-205840 eller 0320-205830; info@helsjon.se; Helsjöns folkhögskola, Helsjön 1, 519 90 Horred. Anmälan kan göras redan nu, men jag vill betona att den på grund av osäkerheten inför de kommande månaderna inte är bindande och att inga inbetalningar ska göras ännu. Jag kommer att informera er om läget i kommande nyhetsbrev. Vi är dock tacksamma om ni vill anmäla ert intresse så snart som möjligt. Det är bra att vi i god tid får veta hur stort intresset är. Vi kan då också göra en adresslista och hålla er underrättade om hur situationen ser ut.

Eftersom fondens arbete helt och hållet är beroende av gåvor och av inkomsterna från mina kurser och föredrag samt försäljning av fondens böcker, ska vi inte förtiga att denna nya situation också innebär ett kännbart ekonomiskt avbräck. Vi är givetvis medvetna om att detta gäller oerhört många i vårt samhälle och att mycken verksamhet på olika sätt blir lidande. Inte desto mindre vågar vi vädja till er att tänka på oss även i denna orostid och kanske om möjligt även ge en gåva till vårt arbete.

Ett sätt att stödja vårt arbete kan också vara att för egen eller andras del köpa någon av våra böcker. Just nu tänker jag alldeles särskilt på boken Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna. Kanske kan en vandring genom det bibliska högtidsåret bli ett sätt att bli stilla och besinna hur stor Abrahams, Isaks och Jakobs Gud är. Den som vill gå lite djupare in i en särskild bibelbok kan nog finna en ledsagare i boken Uppbrottet: Andra Moseboken i judisk och kristen tradition. Den är naturligtvis särskilt aktuell inför påsken, men det är ingen överdrift att säga att Andra Moseboken lägger grunden till snart sagt alla övriga böcker i Bibeln och även till dess högtider. En presentation av fondens andra böcker finns på vår hemsida, www.judiskkristnarelationer.se. De kan beställas hos Lars-Åke Spånberger, Industrigatan 14, 112 46 Stockholm, larspa@bredband.net, tel. 0730 383848.

Som framgår av ordet ”pandemi” rör det sig om en farsot som drabbar ”alla folk”, vilket vi får dagliga och mycket smärtsamma påminnelser om. För att minska smittans framfart utfärdas många rekommendationer, påbud och förbud, som vi alla är skyldiga att ta på största allvar. Det gäller ju inte bara att skydda oss själva utan också andra som skulle kunna smittas genom vår oförsiktighet. Därför utgör inte heller våra gudstjänsthus och samlingar där några fredade zoner där vi slipper iaktta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Även här ges olika råd om vad det exakt bör innebära.

Själv har jag med särskilt intresse följt vad som händer i den judiska världen i allmänhet och i Israel i synnerhet. Judendomen är mycket församlingsorienterad. Enligt urgammal judisk tradition ska man så långt möjligt varje dag samlas till tre offentliga gudstjänster (se Daniel 6:13), som påminner om templets tre gudstjänster – morgonbönen (shacharit), eftermiddagsbönen (mincha) och aftonbönen (ma’ariv).

 För att fira en offentlig gudstjänst krävs en minjan, det vill säga minst tio deltagare (män i den ortodoxa traditionen). Efter virusutbrottet i Israel begränsades först det maximala antalet människor som fick samlas till just tio för att möjliggöra synagogans gudstjänster. Snart begränsades emellertid antalet till två, vilket innebär att inga offentliga gudstjänster längre kan hållas.

Det är intressant att se hur snart även de mest observanta församlingarna med få undantag anpassade sig till denna mycket smärtsamma ordning, som förmodligen är den första kända i judarnas historia med en sådan omfattning. Många gånger förut har judar hindrats från att fira gudstjänst, men då har det skett i tider av förföljelser. Denna gång gäller det dock ett livsfarligt hot inifrån, och då upphör så gott som alla normala föreskrifter att gälla, eftersom den viktigaste principen är att rädda liv. På hebreiska kallas den för pikuach nefesh (”räddande av själen/livet”) och är grundad i 3 Moseboken 18:5, ”Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem.” Samma uttryck upprepas i Hesekiel 20:11.

Enligt den judiska tolkningen innebär det att buden ska tillämpas på ett sådant sätt att det främjar livet – även det rent fysiska livet här på jorden. Det första kända exemplet på en sådan tolkning finner vi under mackabeerkrigen, när judarna i lydnad för sabbatsbudet vägrade att försvara sig på sabbaten. Detta ledde till en fruktansvärd massaker som i sin tur ledde till en omprövning av sabbatsbudets tillämpning: ”Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.” Sedan läser vi att ett beslut fattades att det var tillåtet att försvara sig på sabbaten. Hela berättelsen står att läsa i 1 Mackabeerboken 2. Detta beslut blev i sin tur prejudicerande, så att det blev en plikt att åsidosätta sådana tillämpningar av buden som leder till död. Livets helighet går före allt annat. Denna princip är alltså helt i linje med den judiska tanken att sabbaten blev gjord för människans skull och inte tvärtom.

Den får också stora konsekvenser för sjukvården. Så snart minsta tvivel föreligger om att liv är i fara eller kan komma att bli det, är alla åtgärder inte bara tillåtna utan påbjudna. Om synagogans gudstjänst utgör en hälsorisk, måste synagogorna följaktligen stängas. Ett annat konkret litet exempel är talande. Som bekant innebär sabbatsbudet enligt den judiska traditionen att elektroniska artiklar som datorer och mobiltelefoner ska stängas av. Men för ett par veckor sedan deklarerade den sefardiske överrabbinen Jitzhak Josef att det är en skyldighet att ha mobilerna påslagna för att kunna vara anträffbar även då, eftersom det kan bli nödvändigt att hjälpa till med akutfall eller att själv snabbt bli isolerad om ny smitta upptäcks. Själv upplevde jag under alla år i Israel att det var lättare att nå en läkare under sabbat och högtider där än under veckoslut och helger här.

En annan fråga har också diskuterats: Är det tillåtet att fira påskmåltiden via elektroniska medier, alltså ungefär som en videokonferens? Eftersom påskmåltiden för så många är årets viktigaste familjehögtid, blir den påbjudna isoleringen särskilt tung. Debatten har varit intensiv och uppfattningarna delade med framstående rabbinska auktoriteter på båda sidor. Tidigare i veckan läste jag att båda överrabbinerna emellertid avvisar denna möjlighet just med hänvisning till pikuach nefesh, eftersom deltagande i påskmåltiden tillsammans med familjen inte kan anses gälla liv och död. Den andra uppfattningen hävdar dock att gemenskapsmotivet är så viktigt att en teknik som annars är förbjuden på sabbat och högtidsdag kan tillåtas.

Även om dessa exempel är knutna till texter, tolkningar och traditioner som nog är främmande för många kristna, är det inte svårt att känna igen sig i dessa dilemman, eftersom de på olika sätt möter de flesta samfund och religiösa kommuniteter världen över. För många kristna är en central fråga inte minst hur nattvardens gemenskapsmåltid – kommunionen – ska firas i dessa dagar. Frågan är inte bara hur mycket geografisk och social isolering som är nödvändig utan också hur mycket de yttre avstånden kan överbryggas genom den moderna teknikens underverk i vår tid. Låt oss utnyttja dessa möjligheter i den här krisen och göra vad vi kan för att bryta den yttre isolering som för många är så smärtsam.

På onsdag kväll inleds den judiska påsken med uttågets och befrielsens måltid, följd av skärtorsdagskvällens åminnelse av Jesu sista påskmåltid. Precis som jag började detta brev med ett bibelord, vill jag också avsluta det med ett annat bibelord. Det är hämtat ur den lovsång som Jesus sjöng med sina lärjungar den gången och som fortfarande ingår i avslutningen av den judiska påskmåltiden: ”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd” (Psaltaren 118 och 136).

Mycket förgår, men ett består – Herrens nåd. Det är påskens stora budskap om en övergång från slaveri till frihet, från mörker till ljus, från synd till förlåtelse, från fall till upprättelse, från förtvivlan till hopp och från död till liv. Mycket blir annorlunda denna påsk, men Herrens nåd varar evinnerligen. Därför kan vi i påskens eviga ljus hoppas på ett helt annat påskfirande om ett år och även i år med tillförsikt önska varandra en rikt välsignad påskhögtid!

 

Med varm hälsning

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

           Stockholm den 21 december 2019

Kära vänner!

Vi har nu ett par höstmörka månader bakom oss, men vintermörkret skingras av adventsljusstakar och ljusslingor och av den där högtidsstämningen som kännetecknar december månad. Då är det också dags för årets sista nyhetsbrev till er.

Att göra bokslut hör varje årsskifte till. Det är en ekonomisk nödvändighet och innebär även en hälsosam utvärdering av den verksamhet som bedrivits, och det är även viktigt att blicka framåt och planera för kommande år.

I år var det tjugo år sedan Jubileumsfonden bildades. Många har på olika sätt uppmärksammat såväl fondens som mitt eget jubileumsår, och det fyller mig med stor tacksamhet. En höjdpunkt under året var tveklöst vår ”jubileumssommarkurs” i augusti, som jag berättade om i mitt förra rundbrev. Det är därför med särskild glädje som jag nu kan meddela att vi även i augusti nästa år kommer att hålla en ny sommarkurs.

Som tema för våra sommarkurser väljer vi ämnen som berör relationen mellan det Gemensamma Testamentet (GT) och det Nya (NT). Ibland ligger tonvikten på NT, vilket var fallet i år, när vi vandrade genom Johannesevangeliet. Men oavsett var tyngdpunkten ligger, är avsikten att upptäcka den djupa samhörigheten mellan Bibelns olika delar och bygga broar av kunskap, förståelse och respekt mellan judisk och kristen tro och tradition.

Nästa kurs kommer att behandla tre syskon, som utan tvekan befinner sig i främsta ledet bland Bibelns gestalter: Mose, Mirjam och Aron. Denna syskonskara står i centrum i Bibelns berättelser om uttåget ur Egypten. I profeten Mikas bok 6:4 beskriver Gud händelserna med dessa ord: “Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig.”

Vår sommarkurs kommer alltså att ägnas åt alla dessa tre viktiga personer – den betydelse de har i bibeltexterna och även i de judiska och kristna tolkningstraditionerna. Vad kan vi lära av Mose och Aron, och kanske inte minst av den ofta bortglömda Mirjam, och om deras vandring med Gud? Hur kan de leda även oss i vår egen samtid? Liksom tidigare äger kursen rum på Helsjöns folkhögskola i södra Västergötland, närmare bestämt den 10-13 augusti 2020. Vi ska meddela närmare detaljer i kommande brev.

Vi lever i en värld, där allt fler känner vånda inför framtiden och de exempel på ondskans framfart som ständigt konfronterar oss. Många kan säkert ifrågasätta om det hör hemma i ett julbrev att påminna om det mörker som omger oss i en plågad värld. Men sanningen är ju att de strålande juleljusen och julstjärnorna tänds mot en mörk bakgrund. Under julens gudstjänster läses mer än en gång profetorden ur Jesaja 9: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Julevangeliet är ingen idyll. Det är djupt realistiskt, och det är just därför att världen var och förblir så mörk som det lyser så klart.

Samma sak gäller den judiska högtid som i år sammanfaller med den kristna julen – chanukka eller ”tempelinvigningsfesten”. Bakgrunden till denna ljusfest, som börjar söndag kväll den 22 december och varar i åtta dagar, är även den mörk. När mackabéerna segrade efter Syriens försök att utplåna judisk tro och judiskt liv, handlade segern om inget mindre än det judiska folkets vara eller icke vara. Eftersom judendomens överlevnad utgör grunden för den kristna tron, är de kristnas historia och framtid för evigt sammanflätade med judarnas. Vi skulle alltså kunna säga att den seger som firas under chanukka skapar förutsättningen även för den kristna julen.

Därmed är vi framme vid en ljuspunkt som jag gärna vill dela med alla er som på olika sätt finns med i Jubileumsfondens arbete för judisk-kristna relationer. För endast någon månad sedan publicerades ett dokument som förtjänar uppmärksamhet, studium och samtal. Det bär titeln God´s Unfailing Word: Theological and Practical Perspectives on Christian-Jewish Relations, alltså ”Guds osvikliga Ord: Teologiska och praktiska perspektiv på judisk-kristna relationer”, och utgör en officiell deklaration av den Anglikanska kyrkan i fråga om förhållandet till det judiska folket i historia och nutid.

Men det är inte fråga om en deklaration på några sidor som i syfte att uppnå någon sorts konsensus vattnats ur till formuleringar som de flesta ska kunna hålla med om. Den typen av dokument kan visst ha ett värde men måste följas upp och fördjupas om de ska leda till något konstruktivt. Den här imponerande boken kan ses som en sådan uppföljning och fördjupning av tidigare deklarationer, för här har kyrkan skapat en bok på 140 sidor som går på djupet och inte undviker svåra och kontroversiella frågor. De kan handla om kyrkans ansvar för det hat och de förföljelser som drabbat judar i kristna länder i allmänhet och då inte minst i England. Här får vi till exempel veta att den vidriga anklagelsen mot judarna att slakta kristna barn och använda blodet i det osyrade brödet under påsken, som blev så vanlig i Europa på medeltiden och som fortfarande används i antisemitisk propaganda, har sitt ursprung i England. Utan omsvep deklareras att kristen undervisning har utgjort en fruktbar jordmån för dödlig antisemitism i modern tid” och ”bidragit till att bland kristna främja ett passivt samtycke till – om inte rentav ett positivt stöd för – handlingar som ledde till Förintelsen.” Detta är endast ett par axplock som får belysa den nödvändiga självrannsakan och självkännedom som är förutsättningen för ett nytt kapitel i relationen mellan judar och kristna.

Som underrubriken antyder vill boken inte bara förmedla kunskap utan också mana till aktiv tillämpning av dessa kunskaper. De teologiska insikterna måste få praktiska konsekvenser och märkas på en rad områden. Relationen judar-kristna utgör inget särintresse för några få specialister. Kristallklart uttrycks denna viktiga insikt redan i bokens förord (Preface): ”Ogrundade antaganden om judar och judendom i historia och nutid färgar kristnas förkunnelse, undervisning, evangelisation, katekes, gudstjänst, fromhet och konst, oberoende av om de är medvetna om några judar, nära eller fjärran. Att bearbeta och utvärdera dessa antaganden teologiskt är därför en utmaning som angår hela kyrkan.” (Samtliga översättningar ovan är mina)

Boken ger sedan många konkreta exempel på hur kyrkan teologiskt och praktiskt bör möta dessa utmaningar idag.

Sist men inte minst uttrycker själva boktiteln en djup insikt: Kristnas syn på judar och judendom berör något av det djupaste i den kristna tron – Guds trohet mot sitt eget Ord, alldeles oavsett om det gäller det Gemensamma eller det Nya testamentet. Guds förbund och löften är lika pålitliga oavsett till vilka de getts. Det är faktiskt just i relationen till sitt eget judiska folk som inte delar hans egen tro på Kristus, som Paulus ger påminnelsen: ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Romarbrevet 11:29).

Bokens officiella prägel understryks av dess förord, skrivet av den anglikanska kyrkogemenskapens överhuvud, ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, vilket vittnar om ett djupt personligt engagemang. Att den anglikanska kyrkogemenskapen är världsvid, omfattande över 70 miljoner medlemmar i samtliga världsdelar, gör att betydelsen av denna deklaration är svår att överskatta.

Jag har en önskan till. Flera av er som läser detta har följt den debatt jag hade i Kyrkans tidning med kyrkostyrelsens främsta företrädare tidigare i år. Där efterlyste jag konkretion av deras högtidliga försäkringar om att de judisk-kristna relationerna hade högsta prioritet i Svenska kyrkans verksamhet både i Jerusalem och här hemma. ”Upp till bevis!” var mitt svar.

Möjligheterna är många att omsätta ord i handling. Jag tycker att den oss närstående anglikanska kyrkan nu har öppnat en sådan möjlighet för oss genom det dokument som jag här i korthet presenterat. Efter viss revidering och anpassning efter svenska förhållanden borde det kunna bli den nödvändiga uppföljning av samtalsdokumentet Guds vägar som många har efterlyst. Guds vägar blev inget samtalsdokument utan har fört en tynande tillvaro under de arton år som förflutit sedan det antogs av kyrkomötet, och idag är det väl så gott som helt bortglömt. Det har helt enkelt bortprioriterats för annat.

De som önskar ett lästips inför helgerna framför oss och skulle vilja läsa detta imponerande dokument, har tillgång till det via den här länken: https://www.churchofengland.org/sites/default/files/2019-11/godsunfailingwordweb.pdf .

Till sist några korta notiser. Många undrar hur det kommer att gå med min fortsatta undervisning i Hong Kong. Jag kan meddela att oroligheterna i år inte har hindrat verksamheten på vårt seminarium, och att situationen ljusnat betydligt efter lokalvalen för en månad sedan, då prodemokratirörelsen vann en jordskredsseger. Låt oss hoppas på att lugnet ska återvända. Min nästa kurs är planerad till februari.

Som tidigare meddelats, ordnar Sonia Schlossman och jag ännu en kunskapsresa till Sicilien, närmare bestämt den 2-9 maj nästa år. Eftersom rum ska bokas senast den 10 januari, behöver man anmäla sig innan dess. För anmälan, program, priser och tips om allt praktiskt går det bra att kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44,
177 42 Järfälla, ulla.terling@gmail.com, tel. 070 4978978.

De här nyhetsbreven väcker ofta frågor och kommentarer. De är välkomna, men svara inte på själva nyhetsbrevet utan skriv till mig direkt på min e-postadress goran.larsson@judiskkristnarelationer.se, annars är det risk att era mejl blir liggande i en postlåda som inte kontrolleras.

Först och sist vill Jubileumsfondens styrelse och jag tacka er för ljuset ni spridit genom er vänskap och ert stöd till vår verksamhet under ännu ett verksamhetsår. Det kan aldrig sägas för ofta: utan er kunde fonden inte fortsätta sitt arbete! Vi önskar er en God jul, Glad chanukka och ett riktigt Gott nytt år!

Med varm hälsning

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

 

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

 

Stilla förhöstvatten i Bohuslän. (Bild: Björn Tellow ©.)

 

Stockholm den 7 september 2019

 

Kära vänner!

 

När denna hälsning skrivs har vi lagt ännu en sommar bakom oss. Även om vi väl ibland önskar att vi kunde hålla kvar sommaren ett tag till, får vi glädja oss över dagarnas höga luft, trädens färger, frukt som mognar, och allt vad det nu är som gör sensommarens annorlunda skönhet så säregen.

Vi ser också tillbaka på sommaren som gått, och jag önskar att ni fått uppleva sådant som ni gärna hämtar fram ur minnenas skattkammare. Själv kommer jag att ägna det här nyhetsbrevet åt den sommarkurs i augusti som för mig blev just en sådan upplevelse som på många sätt kom att sätta sin prägel på sommaren. Som jag nämnde i mitt förra brev, handlade den om Johannesevangeliet, och detta evangelium blev min dagliga följeslagare under en ganska lång tid när kursen skulle förberedas. Samtalen med Jesper Svartvik blev många och långa, och det kändes som om evangeliet bara växte i höjd och vidd under förberedelsernas gång. Vad skulle vi särskilt lyfta fram under de få dagar vi hade till vårt förfogande, och hur skulle vi göra det?

Flygbild över Helsjöns folkhögskola. (Helsjöns folkhögskola ©.)

Det var också mycket roligt för oss att så många hade anmält sig till kursen. Ja, Helsjöns folkhögskola fylldes till bristningsgränsen, och några kunde tyvärr inte beredas plats. Det var första sommarkursen vi ordnat på sju år, och som jag berättat i tidigare brev, kallade vi den en ”jubileums-sommarkurs”, eftersom det i år är tjugo år sedan Jubileumsfonden instiftades. Några av deltagarna på kursen var med från allra första början, och åtskilliga har sedan deltagit i tidigare sommarkurser, så det blev många kära återseenden. Men naturligtvis var vi lika glada över alla dem som kom för första gången och som vi hoppas få träffa fler gånger i olika sammanhang.

Som sig brukar när ett jubileum firas ägnade vi en kväll åt ”blicken tillbaka och blicken framåt”. Vid det tillfället, den 13 augusti, höll Jubileumsfondens styrelseordförande, Lars-Åke Spånberger, ett tal som utgör en fin sammanfattning av denna tillbakablick och av den framtidsvision som vi bär vidare mot kommande år. Därför vill jag gärna återge hans tal i detta nyhetsbrev. Jag känner stor ödmjukhet inför alla goda ord han uttalar, men jag vill verkligen understryka den tacksamhet han uttrycker mot er som möjliggjort denna verksamhet under tjugo år, och som gör att vi med tillförsikt kan se fram emot att fortsätta vårt arbete.

Därmed lämnar jag ordet till Lars-Åke:

Jubileumsfonden 20 år!

Det är inte bara en jubileumskurs vi är med om, det är också ett jubileumsår. I mitten av februari i år fick många av er ett brev med rubriken 2019 – ett bemärkelseår. Det var vår vice ordförande, Jesper Svartvik, som författat detta brev som vi alla i Styrelsen ställde oss bakom. I brevet beskrevs Jubileumsfondens verksamhet genom åren och brevet innehöll också en inbjudan att få vara med och stödja fondens fortsatta arbete med en ”Jubileumsgåva”.

Nära nog samma dag som brevet skickades ut började gåvorna strömma in. Så pågick det sedan ända fram till för någon månad sedan. Det blev ett gott resultat. Många har bidragit. Kanske med 100 kr, 200 kr, 500 kr, i vissa fall med 1000 kr eller mer, tillsammans med en och annan riktigt stor gåva. Märkta med ”Jubileumsgåva” kom det in nästan 145 000 kr. Utöver detta kom det under denna period in ca 30 000 kr ytterligare, alltså ungefär 175 000 kr!

Eftersom jag förmodar att många av givarna sitter här just nu, så vill vi i styrelsen framföra ett stort och varmt TACK! Era gåvor gör det möjligt för fonden att leva vidare ett tag till. Fonden är ju helt beroende av att det finns människor som vill att fonden ska leva vidare och är villiga att hjälpa till med det.

Det som utmärker vår jubileumsfond är dess teologiska fokus och djup, fast förankrad i kristen tro – i ödmjuk och respektfull dialog med en levande judendom. Det finns andra goda organisationer som arbetar i samma riktning, en del utifrån kristet perspektiv med intresse för landet Israel och det judiska folket. Det finns även en del judiska organisationer som varit med att bygga upp landet Israel. Samarbetsrådet för Judar och Kristna finns ju också och ingår i en internationell organisation, ICCJ (International Council of Christians and Jews), som i år hade sin årliga konferens i Lund i början av juni.

När Göran Larsson fyllde 50 år, så startades en insamling för att uppvakta honom. Insamlingen överträffade alla förväntningar. Frågan blev då hur dessa pengar kunde användas på bästa sätt. Då föddes tanken på Jubileumsfonden och dess första projekt – utgivandet av boken Jossel Rakovers samtal med Gud. Allt gick bra, boken gick åt och fonden växte.

Många här i Sverige tyckte nu att Göran var långt borta, ville få ”hem” honom till Sverige och inte minst tillbaka till Jerusalem. Så föddes tanken – tänk om Fonden kunde anställa honom, i alla fall på deltid. Om vi går ihop, några människor, och förbinder oss att stödja Fonden regelbundet så kanske det skulle fungera. Det var då vi fick frågan av Anita Taranger som då satt i styrelsen om vi kunde ställa upp. Självklart, det gjorde vi gärna – liksom uppenbarligen många andra. Och Göran fick en anställning. Så har det rullat på. Snart utkom fler böcker, en ny utgåva av Uppbrottet, denna otroligt rika källa till en sund bibelförståelse, och sedan Tid för Gud, Fönster mot Gud och nu senast – men förhoppningsvis inte sist – Judarna, Ers Majestät!

Modell av forntida Jerusalem avtäcks och förevisas inför eleverna  i Hong Kong. Modellen orsakade stort intresse. Förlagan är gjord av Ingemar Eklöv på Hållandsgården i Jämtland.

På senare år har fonden fått verka också internationellt. Göran är ju känd i hela världen. En av hans elever från Jerusalem är numera rektor för Lutherska Teologiska Seminariet i Hong Kong. Han frågade om Göran kunde tänka sig bli professor där i ämnet Judiska studier och vara med och bygga upp verksamheten kring detta ämne. Göran har varit där regelbundet i fem år nu. Och han kan göra det tack vare fonden och dess givare, alltså oss! Så har det arbete som begynte för 20 år sedan nu fått ringar på vattnet, från bokutgivningen i liten skala till ett betydelsefullt internationellt arbete med konsekvenser inte bara i Hong Kong och Kina utan för hela Sydostasien. Seminariet har nämligen studenter från många länder som sedan återvänder hem som präster eller lärare, med nya kunskaper i den kristna trons judiska rötter och ett annat sätt att förstå bibeltexter, och detta bär sedan frukt i undervisning och predikningar.

Så har vi dessa sommarkurser på Helsjön. Snart blev också de en del av Fondens arbete, här på Helsjön med dubblering i Skellefteå eller Älvsbyn. Någon gång också på Öland. De här kurserna är unika. Det finns gott om sommarkonferenser – också med Israelintresse; en del drar mycket folk och det är jättebra att de finns. Det finns också en del akademiskt inriktade kurser. Helsjön har både – och. Det är både folkbildning och fortbildning, tillgänglig för alla med sin bredd – men också med ett nästan omätbart djup. Det finns inget annat ord än just – unikt!

Helsjökurserna – Göran och Jesper i samverkan – fantastiskt att vi är här igen, och att det blev en jubileumskurs! Ett bättre sätt att fira fondens 20 år finns nog inte. Jag tror inte att vi alltid är medvetna om hur kvalificerade föreläsare vi har på de här kurserna. De tillhör eliten av bibelforskare, de nämns med stor respekt, inte minst i den judiska världen, i Sverige som jag hört, och även runt om i världen vad jag förstår. Det är en otrolig förmån att de finns här också. Trevliga och mänskliga, glada och öppna som de är. Sitter med vid våra måltider, finns tillgängliga för alla våra knepiga frågor.

Nu vill vi förstås att fonden ska leva vidare. Göran är fortfarande anställd på halvtid. Och han har inga andra planer än att jobba vidare, både i Hong Kong och i Sverige. Vi hoppas han också fortsättningsvis får uppdrag att hålla föredrag i församlingar eller fortbildningsdagar för präster, diakoner, lärare, församlingspedagoger och andra medarbetare.

Stipendier ska vi nog fortsätta med. Vi har understött några unga studenter med bidrag. Särskilt en person har vi stött ett par gånger, vilket hjälpt henne på vägen att bli antagen som doktorand i Lund. De årliga resorna omkring Italiens judiska historia som Göran gjort tillsammans med Sonia Schlossman kommer säkert också att fortsätta.

Och fonden har sin bokserie som vi hoppas får en fortsättning.

I huvudsak existerar fonden på de gåvor som kommer in. Vi är otroligt tacksamma över dem som troget och regelbundet understödjer fonden med sina gåvor. Ett stort glädjeämne! Nu inbjuder vi alla som kan och vill att stödja fonden. Vi behövs alla om detta viktiga arbete ska fortsätta.

Lars-Åke Spånberger

 

*  *  *

Till sist vill jag kort nämna några punkter i höstens program.
I oktober kommer jag att vara i Hong Kong om inget oförutsett händer i den oroliga tid som råder där. Men innan dess kommer jag att besöka Hertsökyrkan i Luleå den 13-15 september. Helgen börjar på fredag kväll kl. 18 och fortsätter sedan på lördagen med föredrag kl. 10, kl. 13 och kl. 18. På söndagen predikar jag i gudstjänsten kl. 11. För närmare upplysningar går det bra att kontakta Margareta Granström, tel. 072-7187785; margareta.granstrom@bredband.net.

Följande helg predikar jag i gudstjänsten i Uddevalla kyrka söndagen den 22 september kl. 11 och håller sedan ett föredrag i Mikaelsgården kl. 13.
På måndag kväll undervisar jag i Pingstkyrkan kl. 18-21. För närmare upplysningar, se http://www.uddevalla.pingst.se/motesplatser/israelgruppen.

Jag besöker Åhus den 28 november, där jag ska hålla ett föredrag i Åhus frikyrka, Yngsjövägen 11, kl. 19. För närmare upplysningar går det bra att kontakta Birgitta Dérand, tel. 044-243328; derand@tele2.se.

Till sist vill jag redan nu nämna att nästa års kunskapsresa kommer att gå till Sicilien den 2-9 maj. För närmare upplysningar, kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44, 17742 Järfälla; tel. 070-4978978; ulla.terling@gmail.com, och Sonia Schlossman, sonia@romajudaica.nu.

 

De varmaste sensommarhälsningar med alla goda önskningar inför hösten,

Er tillgivne

 

 

 

P.S. Ibland har läsare av dessa nyhetsbrev har frågor och kommentarer. Skicka i så fall dessa direkt till mig på min e-postadress goran.larsson@judiskkristnarelationer.se. Om ni trycker på svarsknappen till själva nyhetsbrevet, det som vi skickar ut via e-post, kan det hända att ert meddelande blir liggande i en obevakad brevlåda.

 

Ladda ner rundbrevet som PDF-fil HÄR (838 kB)!

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 0730949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249

Swish: 1230 872 424

 

Blommande bougainvillea vid Gennesarets sjö. (Bild: Göran Larsson ©.)

 

Stockholm den 20 juni 2019

Kära vänner!

Som jag skrev i mitt förra nyhetsbrev är detta ett jubileumsår, eftersom Jubileumsfonden bildades i samband med min femtioårsdag 1999. När jag skriver denna hälsning har jag nyligen passerat en annan jubileumsdag. Därför vill jag först av allt tacka alla er som på olika sätt uppmärksammat min sjuttioårsdag. Tack för alla kärleksfulla hälsningar och för gåvorna till Jubileumsfonden! De värmer, inspirerar och gör det möjligt att fortsätta den verksamhet som grundlades när fonden bildades för tjugo år sedan. Tack vare er vänskap och generositet kan arbetet gå vidare.

För mig känns det stort och djupt meningsfullt att få fortsätta verka för fördjupade kunskaper om judendom och kristendom och om det bibliska arv som både skiljer och förenar oss. Om den kunskapen får leda till ökade insikter i vår egen tro samt till djupare lyhördhet och respekt för varandra, har Jubileumsfonden inte grundats förgäves. Än en gång ett innerligt tack till er som på olika sätt gjort detta arbete möjligt genom åren!

Som jag också nämnde i mitt förra brev, ordnar Jesper Svartvik och jag en särskild ”jubileumssommarkurs” den här sommaren. Liksom tidigare sommarkurser kommer den att äga rum på Helsjöns folkhögskola i södra Västergötland, denna gång den 12-15 augusti. Kursen börjar vid lunchtid på måndagen och avslutas vid samma tid på torsdagen. Vi ser fram emot tre dagar fyllda av studier, gudstjänster, samtal, gemenskap och avkoppling. På onsdag kväll kommer dessutom en aftongudstjänst att äga rum i bygdens kyrka i Horred kl. 19.

Som ämne för kursen har vi valt ”En vandring genom Johannesevangeliet”. Detta evangelium innehåller några av Bibelns mest kända och älskade texter. Johannes 3:16 har av många kristna rentav kommit att kallas för ”Lilla Bibeln”. Men förhoppningsvis kommer vi också att finna nya skatter i Johannesevangeliets oändligt rika skattkammare.
Varmt välkomna!

När detta skrivs har 85 anmält sig till kursen, men det finns fortfarande några platser kvar. Mera information om rum och priser finns på folkhögskolans hemsida, www.helsjon.fhsk.se. Där kan man även anmäla sig. Det går också bra på info@helsjon.se och på tel. 0320-205830. Sista anmälningsdag är 2 juli.

Sabrakaktusen klarar även högsommarens hetta och bjuder därtill på goda frukter. (Bild: Göran Larsson ©.)

Vi har just firat pingst, och nu ligger sommaren framför oss med all den glädje och förväntan som den innebär på våra nordliga breddgrader. Längre söderut på vår jord utgör sommaren dock snarare ett hot. Solen och hettan förvandlar grönskan till hö och den fruktbringande jorden till öken. Där är midsommar av naturliga skäl ingen högtid som firas.

Sådan är Bibelns värld. Där kontrasteras den heta ökenvinden inte bara med regnets välsignelse utan också med Guds Ords förblivande liv – som i de kända orden från Jesaja 40:7-8: ”Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds Ord består i evighet.”

I det bibliska och judiska högtidsåret firas inga högtider under sommaren mellan pingsten (shavu´ot) och nyåret (rosh hashana), som följs av försoningsdagen (jom kippur) och lövhyddohögtiden (sukkot) i september-oktober. I den judiska traditionen får sommarens hetta och torka dock påminna om Israels folks mödosamma ökenvandring som följde efter pingstundret på Sinai berg enligt 2 Mosebok 19-20. Där hade Gud till sitt folk överlämnat den allra första versionen av det som så småningom skulle växa till den Heliga Skrift (2 Mosebok 20:1-17), och där hade Gud ingått ett evigt förbund med sitt folk enligt 2 Mosebok 24.

Som vi läser i 2 Mosebok 24:18 stannar Mose efter pingstens uppenbarelse kvar i fyrtio dagar uppe på Sinai berg, och när han kommer ner igen får han bevittna hur hans folk har ersatt sin Gud med en guldkalv, som vi läser i 2 Mosebok 32. Det innebär alltså att denna tragiska händelse med de dramatiska och gripande händelser som beskrivs i kapitlen 32-34 skulle ha inträffat under sommaren.

Efter denna djupa kris och hårda kamp inleds en ny fyrtiodagarsperiod, då Mose får ta emot nya förbundstavlor som ett tecken på Guds förlåtelse och försoning och på förbundets orubblighet (2 Mosebok 34). Då har vi alltså kommit fram till början av hösten. Enligt den judiska traditionen får Israels folk ta emot de nya förbundstavlorna just på försoningsdagen. Därför blir förbundets tavlor, trots alla skillnader i övrigt, alltså en judisk motsvarighet till korsets tecken för de kristna som ett försonings- och förbundstecken. Det är därför dessa tavlor aldrig borde betecknas som ”lagtavlor” utan med de bibliska termerna ”förbundets tavlor” eller ”vittnesbördets tavlor”, eftersom de framför allt vittnar om en förbundsgemenskap som Gud aldrig bryter.

Den som vill fördjupa sig i den bibliska händelseutveckling som hör högsommaren till och som jag här endast beskrivit i all korthet, kan läsa vidare i min högtidsbok Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna och i min kommentar till bibelställena ovan i boken Uppbrottet: Andra Moseboken i judisk och kristen tradition.

(För upplysningar om Jubileumsfondens böcker, se www.judiskkristnarelationer.se. Böckerna kan beställas hos Lars-Åke Spånberger, Industrigatan 14, 112 46 Stockholm; larspa@bredband.net, tel. 073-038 38 48.)

Några judiska högtider firas alltså inte under sommaren, men däremot iakttas sorge- och fastedagar. Den viktigaste är Tisha Be-Av, som betyder ”den nionde i månaden Av”, som brukar infalla i augusti (i år den 11 augusti). Anledningen till denna faste- och sorgedag är en rad katastrofer i Israels folks historia, vilka inträffade på eller i anslutning till denna dag, framför allt babyloniernas förstörelse av Salomos tempel år 586, romarnas förstörelse av Jerusalem och andra templet år 70 samt krossandet av Bar Kochba-upproret år 135, som ledde till att Jerusalem jämnades med marken. Även senare tragedier knyts till denna dag, exempelvis utfärdandet av det dekret som ledde till att judarna fördrevs från det spanska imperiet år 1492. Det är inte förvånande att bland annat Klagovisorna läses i synagogorna världen över på denna dag.

Modellen av Jerusalems tempel som finns vid Israels museum. Templet förstördes av romarna.  (Bild: Göran Larsson ©.)

Nu kanske någon undrar varför jag nämner detta dystra i ett brev några veckor efter min stora högtidsdag och bara några dagar före midsommar. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska svara annat än att insikten om blomstringstidens korta varaktighet och framför allt om livets snabba flykt är en så väsentlig del av vår tillvaro, att det skulle vara verklighetsflykt att sällan eller aldrig på allvar begrunda den. Vi behöver lära av psalmisten som i Psaltaren 90:12 ber: ”Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.”

I regel ger ju också sommaren och ålderdomen mera tid än vanligt till fördjupning och eftertanke. Vilka är då de verkligt viktiga frågorna att begrunda under tidens flykt? Kanske kan de sammanfattas i denna: Vad det är som förblir när allting annat sviker och bedrar? Ett svar ges i Jesajas ord ovan. Ett annat i den här psalmversen: ”Min Gud, ett vet jag som består när år och dagar fly. Det är din nåd, för varje år och varje morgon ny.” (Sv. ps 24:2)

De orden bygger faktiskt på Klagovisorna 3:22-26: ”Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny – stor är din trofasthet…” Dessa verser är dock egentligen den enda ljusglimten i det mörker som Klagovisorna annars beskriver. Ljuset, hoppet, tillflykten finns där trots allt men det tar ofta tid att upptäcka.

Så är det för många även mitt i sommaren. Ljuset gömmer sig. Hjärtat känns torrt och kallt. Ensamheten tränger sig på, inte minst när vi blir äldre. Livet liknar en ökenvandring, och alldeles oavsett hur livsvandringen gestaltar sig är den snart slut: ”Sjuttio år varar vårt liv, åttio, om krafterna står bi. De flyende åren är möda och slit, snart är allt förbi, och vi är borta”, skriver samme psalmist innan han manar oss att betänka det för att få visa hjärtan (Psaltaren 90:10). Detta är alltså inget att förneka eller försöka fly undan.

Västra muren, uppförd under kung Herodes, lyckades romarna inte förstöra. (Bild: Göran Larsson ©.)

 

Men visst är det en skillnad mellan att läsa dessa ord när man just fyllt sjuttio jämfört med när man är sjutton. Så måste det också få vara. Bibeln är så rik, att den också har sitt särskilda budskap för varje tid i livet och för människor med de mest skilda livserfarenheter världen över. Visst läser vi och tar till oss samma texter på olika sätt i unga år än vi gör efter ett långt liv, om det förunnas oss. Och visst gör vi erfarenheter och möter människor under livets gång som gör att vi upptäcker skatter som dittills kanske legat där fördolda. Plötsligt glimmar de till eller framträder efter tider av tålmodigt grävande.

Så är det också med vissa böcker i Bibeln. Den som levat ett tryggt liv kunde knappast ha skrivit Klagovisorna, och den som befunnit sig i livets vår hade nog inte kunnat skriva Predikaren. I Bibeln hörs Guds röst till oss, men den rösten bärs också fram av människor som på så många sätt haft liknande livserfarenheter som människor tiderna igenom.

Men oavsett ålder och livssituation behöver vi be om ett vist hjärta – ett hjärta som tar på allvar både livets ändlighet och den tillflykt som är öppen för oss varje ny dag. Den visheten och den tryggheten kan bli den här sommarens stora gåva. Den och allt annat gott önskar jag er i överflödande mått.

Nu är det dags att sluta för denna gång. Så här hade jag kanske inte skrivit till er efter min födelsedag för några år sedan. Jag tackar för att jag kan skriva till er så här personligt, och för att ni vill finnas med när vi fortsätter vårt arbete och vår livsvandring ett stycke till.

 

Varma sommarhälsningar

 

 

Ladda ner rundbrevet som PDF-fil HÄR (1,38 MB)!

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 0730949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249

Swish: 1230 872 424

 

I söndags kväll tändes det första chanukkaljuset. Bilden är tagen på Sionstorget i Jerusalem.” (Bild: Göran Larsson)

 

Stockholm den 6 december 2018

Kära vänner!

 

Så var det än en gång dags för årets sista nyhetsbrev till er. Som alltid när vi nalkas ett årsskifte är det naturligt och nyttigt att såväl summera det gångna året som att blicka framåt mot det år som ligger framför oss. Vad kunde och borde vi ha gjort bättre och vad kan vi lära av det inför kommande dagar och år?

Själv upplever jag att jag inte har hunnit med arbetet i Sverige så som jag önskar, och därför hoppas jag att jag ska kunna undervisa lite mera här under året som kommer. Det innebär att jag kommer att minska något på undervisningsbördan i Hong Kong, där jag nu går in i femte året av det masterprogram jag kallats att vara med och bygga upp. När detta skrivs, kan jag med glädje och tacksamhet konstatera att intresset hela tiden vuxit, och i dessa dagar håller jag på att läsa och utvärdera över femtio studentuppsatser från min senaste kurs i höst. Det är både krävande och inspirerande.

Modellen avtäcks.

 

Modellen väckte stort intresse.

Min senaste klass under den gångna höstterminen.

I samband med den kursen kunde jag också överlämna den modell av Jerusalem på Jesu tid som jag skrivit om i tidigare nyhetsbrev. Det skedde i samband med morgonbönen den 18 oktober. Seminariets rektor, Dr Simon Chow som var min student i Jerusalem 1984, uttryckte sin stora tacksamhet och bad att modellen ska få bli till hjälp och inspiration i undervisning och studier. Den kommer att få sin fasta plats i seminariebiblioteket, där den dagligen kan ses av studenter och lärare, men tack vare det lilla formatet kan den också ganska enkelt förflyttas till klassrum och kapell allt efter behov. Det är verkligen roligt att se med vilket stort intresse modellen har tagits emot.

När vi ser fram emot året som kommer, kan vi konstatera att det för oss är ett jubileumsår, eftersom Jubileumsfonden bildades i samband med min femtioårsdag 1999. Vi vet ännu inte inte riktigt hur vi kommer att markera detta tjugoårsjubileum, men en sak ingår i varje fall i vår planering. Som många av er minns, brukade Jesper Svartvik och jag under många år ordna en sommarkurs över något tema som har att göra med Bibeln, framför allt i dess judiska sammanhang och i mötet mellan judar och kristna. Flera av ämnena var av typen ”En vandring genom…” och så gick vi igenom en bibelbok. Det kunde också handla om exempelvis det bibliska och judiska året med sabbaten och högtiderna och om synagogan med dess gudstjänst och böner.

Vi har ofta fått frågan om vi inte kunde ordna en sommarkurs igen, och vi har också själva saknat den rika gemenskap och fördjupning som dessa kurser innebar. Nu kan vi med glädje berätta att vi planerat in en ”jubileumssommarkurs” nästa sommar. Liksom tidigare år kommer den att äga rum på Helsjöns folkhögskola i södra Västergötland, där de har möjlighet att ta emot oss den 12-15 augusti. Det är lite senare än våra tidigare sommarkurser, men vi hoppas att det ska passa de flesta intresserade. Kursen börjar vid lunchtid på måndagen och avslutas vid samma tid på torsdagen.

Som ämne för kursen har vi valt ”En vandring genom Johannesevangeliet”. Detta evangelium skiljer sig i stil och innehåll från de första tre evangelierna, vilka är så lika att de på olika sätt måste vara beroende av varandra. I Johannesevangeliet används exempelvis begreppet ”jude” 71 gånger, medan det endast förekommer 16 gånger totalt i de övriga tre evangelierna. Dessutom används detta ord på många ställen om Jesu motståndare på ett sådant sätt att det är lätt att glömma bort att Jesus och hans lärjungar själva var judar. Därför har många Johannestexter använts i antijudiska syften under historiens gång, inte minst i 30-talets Tyskland. Detta och andra problem kommer vi att belysa, men vi vill framför allt försöka hämta fram så många rikedomar som möjligt ur detta evangeliums outtömliga skattkammare under tre dagar fyllda av studier, gudstjänster, gemenskap och avkoppling. Varmt välkomna! Mera information om rum och priser kommer snart att finnas på Helsjöns hemsida, www.helsjon.fhsk.se, där man även kan anmäla sig. Annars går det också bra på info@helsjon.se och tel. 0320-205830.

Jesper Svartvik

Många av er har säkert nåtts av den sorgliga nyheten att Jesper Svartvik har sett sig föranledd att lämna sin professur vid Lunds universitet och Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem. Det är i dagsläget oklart vad han kommer att göra efter årsskiftet, men jag är övertygad om att han ska bli använd på platser och i sammanhang där hans enastående akademiska kompetens och erfarenhet både inom universitetsvärlden och kyrkan blir till fortsatt välsignelse och glädje.

Utöver sin imponerande doktorsavhandling har Jesper producerat nya böcker snart sagt varje år. De flesta har det gemensamt att de kombinerar professorns akademiska forskningsresultat med prästens omsorg om kyrka och församling. Kort sagt, för Jesper är det alltid viktigt att hans teologiska arbete har relevans för den kyrka han är vigd att tjäna. Han är en sann kyrkoteolog, som har få motsvarigheter i vårt land idag, och som är känd och aktad för sina insatser bland såväl judiska som kristna forskare världen över. Det är nog inte många svenska lutherska teologer som exempelvis har inbjudits till Vatikanen och därigenom kommit att påverka en viktig teologisk deklaration om relationen mellan judar och kristna (”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” – en utläggning av vad Nostra Aetate betyder).

Det är givetvis omöjligt att ens i korthet sammanfatta Jespers betydelse för teologi och kyrka på ett så här begränsat utrymme, men de som vill skaffa sig ett intryck av hur han förvaltat sitt pund under de tio år han innehaft sin tjänst bör läsa hans tioårsrapport (Decennial Report), som finns på vår hemsida:

• https://www.judiskkristnarelationer.se/wp-content/uploads/2018/10/Decennial-Report-PDF-March-7-2018.pdf

Se också

• https://www.judiskkristnarelationer.se/wp-content/uploads/2018/10/Svartvik-meddelande-181015.pdf

Märkligt nog ansågs han dock umbärlig på Svenska teologiska institutet i Jerusalem. De som känner honom inser säkert att det inte beror på att hans kvalifikationer inte skulle behövas där. De som vill veta lite mera om vad som hänt kan själva bilda sig en uppfattning genom att läsa något av vad som skrivits i Kyrkans tidning under hösten. Själv vill jag särskilt hänvisa till följande artiklar (i kronologisk ordning):

• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/fortroendet-att-samtala-kring-kansliga-fragor-har-forstorts
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/revidera-och-uppdatera-guds-vagar
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-judar-ratt-att-bli-horda-och-forstadda
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/gor-tydligt-vilka-planer-som-finns-institutet
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/vem-har-bestamt-att-ta-bort-stendahl-professuren
• https://www.kyrkanstidning.se/ledare/en-fraga-om-professuren-vid-sti-som-behover-besvaras
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/var-radd-om-svartviks-kompetens-och-relationer
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/stis-uppgift-ar-att-vara-ett-forskningscentrum
• https://www.kyrkanstidning.se/debatt/kampen-att-freda-teologiska-syftet-med-sti-forlorades

Liksom de tidigare båda åren ledigförklarar Jubileumsfonden ett eller flera stipendier på maximalt 30 000 kronor. Det kan gälla bidrag till studier, ett bokprojekt eller möten som syftar till att skapa kunskap om och förståelse för Bibeln med anknytning till relationen mellan judar och kristna. Dessa stipendier är ett försök att uppmuntra framför allt yngre människor att ägna sig åt studier och arbete för att öka kunskaperna om judar och judendom och om hur dessa kunskaper kan bidra till en fördjupning av den egna tron. Vi hoppas också att fler unga ska engagera sig i kampen mot den tilltagande antisemitismen och inte minst mot den antijudiskhet som så ofta smyger sig in i kyrkans egen undervisning och förkunnelse.

Ansökan ska innehålla en presentation av sökanden och av det projekt för vilket stipendiet söks. Hela ansökan får totalt omfatta maximalt tre A4-sidor i en enda fil, som skickas till mig senast den 15 januari 2019 (goran.larsson@judiskkristnarelationer.se, Göran Larsson, Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla).

Som jag nämnde i förra nyhetsbrevet, kommer Sonia Schlossmans och min kunskapsresa nästa år att äga rum den 3-10 maj och går till ett resmål med många anknytningspunkter till judar och kristna i historia och nutid: Neapel, Matera och Trani i södra Italien. Det blir också möjlighet att göra en utfärd till Pompeji eller Herculaneum.

För närmare upplysningar och program, kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44, 177 42 Järfälla; tel. +46 704978978; ulla.terling@gmail.com, eller Sonia Schlossman, sonia@romajudaica.nu.

Samma dag som kristna tände det första adventsljuset i söndags, tände judarna det första av de åtta chanukkaljusen. Chanukka – eller ”tempelinvigningsfesten” som högtiden kallas i Johannes 10:22 – instiftades i samband med den ödesmättade och segerrika kamp som judarna utkämpade enligt Mackabeerböckerna, när den syriska övermakten ville påtvinga dem den populära och dominerande hellenistiska kulturen och religionen som genomsyrade hela Medelhavsområdet. Jag tar mig friheten att citera några aktuella ord ur min bok Tid för Gud:

”Judarnas kamp den gången bör mana kristna till tacksamhet. Judendomens överlevnad utgör nämligen grunden för den kristna tron. Enligt Johannes 4:22 säger Jesus att frälsningen kommer från judarna. De kristnas historia och framtid är för evigt sammanflätade med judarnas. Så blir den seger som tempelinvigningsfesten firar till sist något som skapar förutsättningen för den kristna julen …”

Varje gång ett verksamhetsår går mot sitt slut är vi tacksamma över att vi får hoppas på att fortsätta vårt arbete ännu ett år. Framför allt behöver vi Guds fortsatta välsignelse, men vi tänker också med tacksamhet på er som på olika sätt finns med i vårt bärarlag.

Många varma hälsningar från mig och vår styrelse med önskan om en ljus och glädjerik högtid och ett gott nytt år!

Chanukka sameach och God jul!

 

Er tillgivne

 

 

Ladda ner rundbrevet som PDF-fil HÄR (1,40 MB)!

---

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 0730949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249

Swish: 1230 872 424