Rundbrev

Rundbrev december 2021

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 3 december 2021

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Chanukkaljus på Zionstorget i Jerusalem.

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev september 2021

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Högtidsfirande vid Västra muren.

Stockholm den 10 september 2021

Kära vänner!

För en vecka sedan gick ett nytt judiskt år in, år 5782, och det i sin tur inleder den längsta högtidsperioden på året med Stora försoningsdagen (Jom kippur), som börjar på kvällen den 15 september, och Lövhyddohögtiden (Sukkot), den 20 september med avslutningsfesten Simchat Torah den 28 september, alltså glädjen över den bibliska uppenbarelsen när synagogans årliga läsningar avslutas med Femte Moseboken och påbörjas på nytt med Första Moseboken.

Första sidan i Talmud. Där behandlas som sig bör det främsta budet, som handlar om kärleken till Gud och som ofta kallas Israels trosbekännelse. Se 5 Mosebok 6:4-9.

I detta sammanhang kan jag inte låta bli att nämna en mycket vanlig kristen missuppfattning av judendomen, och det är att den i stort sett skulle bygga på Talmud och inte på Bibeln. Inte sällan framställs då Talmud som en skrift som skulle ha vuxit fram mer eller mindre oberoende av eller rentav stå i motsättning till Bibeln. Det är därför viktigt att tänka på att judar som lever i synagogan på motsvarande sätt som ”kyrkliga” och ”troende”, under ett år läser och studerar stora delar av det som kristna kallar ”Gamla testamentet”. Först och främst läses de fem Moseböckerna uppdelade på årets femtio veckor. Det innebär flera kapitel per vecka. Till varje avsnitt i Toran läses dessutom ett avsnitt ur profeterna, som också inbegriper Josua, Domarboken, Samuelsböckerna och Kungaböckerna förutom Jesaja till Malaki. Därtill kommer alla läsningar under årets högtider, som var och en innehåller ytterligare många texter ur Toran och profeterna, samt de så kallade ”rullarna” – Höga visan (påsken), Rut (pingsten, shavu´ot), Klagovisorna (den nionde i månaden Av), Predikaren (lövhyddohögtiden) och Ester (purim). Sist men inte minst – eller snarare främst – läses Bibeln i den dagliga synagoggudstjänsten morgon och kväll, framför allt Psaltaren.

Det är också värt att minnas att huvudsyftet med Talmud är att vara bibelutläggning och bibeltillämpning. Denna omfattande textsamling på omkring 6000 foliosidor har vuxit fram hos det judiska folket under århundraden i skilda regioner innan den fick sin slutliga utformning på 500-talet, och sedan har den kommenterats vidare. Vi bör också minnas att det var under de fem första århundradena som kristendomen segrade i det romerska riket och gjorde judarna mer eller mindre rättslösa.

För att i någon mån kunna tolka Talmud måste vi därför sätta in den i rätt sammanhang. Den är resultatet av studier och diskussioner av problem hos ett litet folk utan land som under historiens gång levt som mer eller mindre tolererade och ofta förföljda minoriteter. Det gällde att kämpa mot assimilering och för sin andliga och ofta även för sin fysiska överlevnad. Då blev Talmud ett enande band för det skingrade lilla folket, vilket var särskilt nödvändigt i tider när man inte kunde kommunicera som vi gör idag. Dessutom fanns det inte någon central judisk organisation i likhet med den som kyrkan hade. Det är inte svårt att tänka sig att det kunde ha uppstått många olika ”judendomar” i skilda geografiska områden med ännu större risk att assimileras och försvinna. Toran blev och förblev den utan all jämförelse viktigaste livlinan. Men också Talmud och annan rabbinsk litteratur och naturligtvis också bönboken blev ett sorts bärbart hemland, där Bibelns bud och berättelser konkretiserades i skilda tider.

Det är inte så länge sedan som någon berättade för mig att en känd och stridbar amerikansk ateist i en intervju fick frågan om hon inte kunde ge ett enda exempel på något som fick henne att trots allt tro att det fanns en gudomlig makt. ”Ja, det skulle väl i så fall vara det judiska folkets överlevnad”, blev svaret. Och så fortsatte hon att tala om att rent erfarenhetsmässigt brukar minoriteter knappast överleva i en annan religiös och kulturell kontext längre än omkring 300 år. Vi kan förresten tänka på de svenska utvandrarna som knappast har någon egen identitet efter halva den tiden i Amerika.

Jag har sedan försökt minnas namnet på denna amerikanska ateist för att kunna finna intervjun på Youtube eller någon annanstans, men misslyckats. Det vore så intressant att få berättelsen bekräftad, i all synnerhet som min lilla bok Judarna, Ers Majestät! sammanfattas i en liknande berättelse. Kanske kan någon som läser dessa rader hjälpa mig? Men svara i så fall inte på själva rundbrevet utan använd min e-postadress
(goran.larsson@judiskkristnarelationer.se) eller min postadress. Post som skickas via vår hemsida tenderar att hamna i en box där den lätt blir liggande.

Med tanke på Talmuds betydelse är det inte underligt att antisemiter tiderna igenom använt denna skriftsamling för att baktala och demonisera judendomen. Under medeltiden hände det att kyrkan lät bränna talmudskrifter, och ibland blev även judarna själva lågornas rov. Nazisterna talade föraktfullt om ”talmudjuden” och ryckte citat ur sitt sammanhang för att ”avslöja” judarnas onda väsen. Man behöver inte söka länge innan man finner liknande attacker på internet än idag. Därför är denna fråga del av ett mycket djupt problem.

Utsikt över gamla staden.

Att bemöta sådana angrepp är inte lätt, eftersom de som framför dem oftast saknar kunskaper om Talmud och den rabbinska litteraturen – om de inte rentav medvetet hetsar mot judar och judendom. Men för att skapa förståelse för denna judendomens hörnsten, gäller det att jämföra lika med lika. Det är väl svårt att finna en enda utombiblisk kristen skrift som utgör en direkt parallell till Talmud vad gäller innehåll och inflytande, men jag tänker att vi ändå skulle kunna jämföra Talmud med sådant som konciliebeslut, kyrkomötesprotokoll, katekeser, dogmatiska traktater, bibelkommentarer, predikningar, sakramentsföreskrifter, begravningsseder, biografier, legender, högtidstraditioner och polemiska stridsskrifter från olika länder och skeden av kyrkohistorien, osystematiskt samlade i ett enda verk. Där skulle de som vill angripa kristendomen nog ganska lätt kunna finna det mesta om de illvilligt vill visa hur fruktansvärd denna religion är.

Bibeln är en stor bok, eller snarare ett bibliotek med böcker från olika tider. På många håll är bibelundervisningen numera mycket marginaliserad i kyrkors förkunnelse,
fortbildning och olika verksamhetsgrenar. I detta avseende kan jag ibland känna något av ”helig avund” när jag jämför med Bibelns plats i judisk tro och liv. Det går exempelvis inte att fira en enda judisk högtid utan att Bibeln står i centrum. De yttre traditionerna är oftast intimt sammanvävda med bibliska bud och berättelser. Vi behöver verkligen inspiration att läsa Bibeln och bli mera förtrogna med dess rika innehåll. Även för kristna är den en livlina.

Därför är det med stor glädje som jag än en gång kan anmäla en alldeles nyutkommen bok av vår outtröttlige vice ordförande, prästen och professorn Jesper Svartvik, som har en sällsynt förmåga att förena solid akademisk forskning med djup pastoral tillämpning. En vandring genom Bibeln har han sammanfattat under en boktitel som genast väcker nyfikenhet: De sju haven i Bibelns värld (Votum Förlag, 2021).
Så här presenterar han själv sin bok:

Denna lilla skrift är skriven med tanke på dem som vill bekanta sig med ett centralt ämne i bibeltexterna, nämligen den roll som vattnet spelar i dessa inflytelserika texter … I så många avseenden är vår tillvaro förstås fundamentalt annorlunda än den svunna tid då bibeltexterna nedtecknades – och ändå är det förunderligt att det är så mycket som förenar oss med dess författare, figurer och företeelser. I alla tider har människor ställt frågor om livet vi fått, världen vi lever i, hopp vi hyser. Drömmar vi när, glädje vi får erfara, men även om sorger och bedrövelser som förr eller senare drabbar oss alla.

Här kan jag inte låta bli att tänka på att den judiska traditionen ofta talar om Bibeln som just ett hav – Torans hav (Jam ha-Tora).

Vilka sju hav är det då som den här boken handlar om? Jag tror inte att jag vill avslöja det utan bara ge er det namn som vart och ett av dessa hav har fått i boken: Längtans hav, Välsignelsens hav, Hoppets hav, Spegelbildens hav, Mognadens hav, Övergångens hav och Förnyelsens hav. Det sista och sammanfattande kapitlet har rubriken ”De sju haven i Bibeln bildar en tankekedja” och avslutas med följande tänkvärda ord: ”… vi kan förundras över hur människor genom årtusenden – i Gamla testamentet, i
Nya testamentet, genom historien, och även i vår egen tid – har fått ta del av de sju havens livgivande vatten som har gett dem både näring och bäring.”

Boken är resultatet av ett uppdrag Jesper fick att skriva en bok inför präst- och diakonmötet i Karlstads stift i höst, men den är givetvis också tänkt att bli läst av alla som vill fördjupa sig i Bibelns budskap. Vi behöver böcker av det här slaget – böcker som hjälper oss att upptäcka sammanhang mellan Bibelns böcker i stället för att ställa olika delar emot varandra, i synnerhet Gamla testamentet mot det Nya.

Boken kostar endast 125 kr plus porto på 39 kr och kan beställas på Votum Förlag, tel. 054-151618,
order@votummedia.se,
https://votumforlag.se/produkt/de-sju-haven-i-bibelns-varld.

Den nu mogna sabrakaktusen är något av Israels
nationalväxt.

Tyvärr kan jag ännu inte presentera en annan bok – vår egen antologi om judisk-kristna relationer. Den är dock i stort sett klar, och vi hoppas kunna lämna in manuskriptet till förlaget den här månaden. Hur lång tid det kommer att ta innan boken är tryckt vet vi dock ännu inte, men låt oss hoppas på våren.

Pandemin fortsätter på ett sätt som få anade i början av förra året. Vi har just fått veta att restriktionerna ska lyftas om några veckor. Det får också välkomna konsekvenser för gudstjänster och andra samlingar. Själv har jag dock endast några få föredrag inbokade, men jag hoppas och tror att vår verksamhet nu undan för undan ska kunna återgår till mera normala förhållanden.

Utlandsresor är fortfarande begränsade. För mig innebär det att min undervisning i Hong Kong i höst är framflyttad till vårterminen.

Detta betyder att jag har stora möjligheter att besöka församlingar och även att undervisa via internet om så önskas.

Åter vill jag tacka för alla gåvor som kommit in till fonden. Jag har tidigare berättat om de svåra följderna av coronapandemin för vår ekonomi, men vi hoppas att det snart ska vända och att vi får räkna med ert fortsatta stöd.

Till er som så generöst ställer upp för att vi ska kunna fortsätta vårt arbete riktar jag och vår styrelse ett mycket varmt tack!

Till sist vill jag anknyta till brevets början och önska våra judiska läsare ett Gott Nytt År och allt gott inför den rika högtidsperiod som nu tar sin början.

Varma sensommarhälsningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev juni 2021

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Bild: Björn Tellow ©

Stockholm den 17 juni 2021

Kära vänner!

Detta nyhetsbrev skriver jag dagen efter att nyss ha fått min andra spruta mot covid19. Jag är oerhört tacksam och känner mig så priviligierad, i synnerhet med tanke på de miljontals människor i många länder som ännu inte har möjlighet att bli vaccinerade. Vi har väl mest hört talas om nöden inom sjukvården i Indien och det ofattbart stora antal barn som blivit föräldralösa där på grund av detta fruktansvärda virus och avsaknaden av den mest grundläggande vården. Smärtsamt nog är Indien inte ensamt i denna förtvivlade situation. Låt oss hoppas att vårt överflöd av vaccin så snart som möjligt ska komma andra till del som just nu är i skriande behov av hjälp.

För oss lyser inte bara sommarsolens varma strålar utan förhoppningsvis också ljuset i slutet av pandemins tunnel, som för många inneburit mycket sorg och smärta. Det är troligt att vi har ett långt stycke kvar innan vi är ute ur denna tunnel och att vi under ansenlig tid kommer att få påminnelser om viruset i olika varianter. Det är dock stort att få leva i en tid och i ett land där vi får skörda frukterna av ofattbart stora framgångar inom forskning och vetenskap. Jag har uppnått den ålder då jag nog emellanåt lite tanklöst tänker, och även säger, att ”det var bättre förr”. Visst stämmer det i många avseenden, men då gäller det att också tänka på alla de områden där jag inte skulle ha velat leva för hundra eller två hundra år sedan – eller ännu längre tillbaka. Det behövs inte mycket fantasi för att bli fylld av tacksamhet över att vi nu skriver 2021, inte minst när världen drabbas av en pandemi som denna.

1581 Clover Leaf World Map by Heinrich Bünting

På den här gamla världskartan från 1581 befinner sig Jerusalem i mitten av de tre stora världsdelar som var kända för kartografen. Tillsammans med England får Sverige nöja sig med en plats i periferin, och Amerika – Den nya världen – är fortfarande en outforskad del av världen. En kopia av samma karta finns utanför Stadshuset i Jerusalem.

Nu skiftar vi perspektiv från det stora till vår omedelbara närhet och ger några glimtar från vår egen verksamhet. Själv har jag givetvis fått hålla mig hemma även i år. Via Zoom och andra digitala medier har jag dock hållit en del föredrag och bibelstudier. Det var särskilt roligt att kunna tala till mina studenter i Hong Kong i samband med deras examenshögtid i förra veckan. Det blev ännu en påminnelse om teknikens landvinningar som till och med lyckas flytta ”Fjärran östern” in till skrivbordet. Jag minns mina föräldrar berätta om ”när lyset kom” och hur strömmen började sitt trevande segertåg över världen för att nu krympa den i tid och rum så att vi i nästan bokstavlig mening kan placera världen på bordet eller bära den i fickan.

I tidigare nyhetsbrev har jag berättat om vårt bokprojekt. Några har hört av sig för att redan nu beställa boken. Jag räknar med att ge närmare besked om tiden för publiceringen till hösten. Jag hoppas att då också kunna besöka församlingar och fortbildningskurser när större samlingar troligen åter blir möjliga. Jag står till förfogande så långt möjligt är, så hör gärna av er.

Samma gamla världskarta i en modernare variant gjord av armeniern Arman Darian i Jerusalem. Det är en keramikkarta som finns utanför Stadshuset i Jerusalem. Arman finns på https://www.facebook.com/arman.darian.ceramic/

Ingen generation i mänsklighetens historia har väl rest så mycket som vår. Men även resandet har pandemin försvårat, och många har då upptäckt försummade resmål inom räckhåll och andra sätt att resa. För egen del upptäckte jag böckernas värld i tidiga barnaår i en tid utan TV, bil och semestrar. En av de första böcker jag särskilt minns var upptäcktsresanden Sten Bergmans Det fagra landet som tog mig till Japans mystiska värld. Berättelser och böcker öppnar möjligheter att göra en inre resa som inte har några resekostnader eller någon slutdestination.

Inget sådant färdmedel kan överträffa Böckernas bok, som i årtusenden har transporterat människor till ett alldeles särskilt land – ett av världens minsta, som Profeten Hesekiel redan för över 2500 år sedan betecknade som världens mittpunkt, ja, världens ”navel”, alltså den plats där Abrahams, Isaks och Jakobs Gud så att säga fäste livlinan mellan jord och himmel, tid och evighet (Hes 5:5; 38:12). För det judiska folket blev Bibelns land och stad en daglig destination, eftersom de var böneriktningen sedan urminnes tid fram till idag (Daniel 6:10).

Genom kristendomen, som ärvde Böckernas bok av judarna, blev samma lilla land med staden Jerusalem ett andligt hem och ett längtans mål för människor världen över. Bibelns värld flyttade in i människors liv. Själv minns jag kartan över Bibelns land i klassrummet och söndagsskolans planscher och klisterbilder som vi samlade i en liten bok. Jag upphör nog aldrig att förundras över att jag verkligen fick tillbringa större delen av mitt liv i just detta land – centrum för händelser som påverkat världshistorien mer än några andra platser.

Svenskarna och Det heliga landet. ISBN 9789189069954

Men till Bibelns land har inte bara böner riktats och längtans tankar gått, och det har inte bara beskrivits och besjungits – utan också besökts. Det gäller givetvis först och främst judar som återvänt till det som de aldrig upphört att kalla sina ”förfäders land”, men dit har också erövrare och kolonisatörer, pilgrimer och turister, forskningsresande, författare, studenter och många andra begett sig för att under en längre eller kortare tid förverkliga sina drömmar eller trampa helig mark. Några av dessa perspektiv speglas i en nyutkommen bok, som jag gärna vill nämna som ett lästips inför sommaren, trots att det rör sig om en till det yttre stor och tung bok. Den har den lockande titeln Svenskarna och Det heliga landet och är utgiven av Bokförlaget Stolpe i år (Redaktörer: Kurt Almqvist, Louise Belfrage och Nathan Shachar. 236 sidor, ca 380 kr). De olika bidragen grundar sig på en konferens som hölls i Jerusalem 2020.

I tjugoen rikt illustrerade artiklar tar lika många författare med oss på en spännande resa tillsammans med svenskar som under de senaste tusen åren besökt Bibelns land. Utrymmet tillåter ingen presentation av de innehållsrika artiklarna, som låter läsaren följa långt fler än de mest kända resenärerna, exempelvis Heliga Birgitta, Linné-lärjungen Fredric Hasselquist, Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf och Nåsborna från Dalarna. Där finns även tematiska artiklar som behandlar vad den svenska kopplingen till Bibelns land i skilda tider inneburit religiöst, kulturellt och politiskt.

Jag vill dock gärna ge en sammanfattning av en essä över ett ämne som berör mig personligen på ett särskilt sätt, och som säkert också intresserar många av er. Jag får ju allt som oftast frågor av typen, ”Vad har egentligen hänt med ’ditt institut’ i Jerusalem?” Det är just det institutet som står i centrum för Jesper Svartviks artikel i boken med titeln ”Svenska teologiska institutet – mikrofon eller megafon? Konturerna av ett teologiskt forskningsinstituts tillkomst och historia.” I en bok om Svenskarna och Det heliga landet är detta institut en självklar del, och ingen kunde belysa det bättre än Jesper, som tillbringat mer än tio år där som student, forskare och professor.

Vad ligger då bakom frågan han ställer i överskriften? För att förstå det behöver vi först stryka under orden ”tillkomst och historia”. Då hamnar vi nästan 150 år tillbaka i tiden. År 1875 grundades nämligen Svenska Israelsmissionen (SIM), som så småningom kom att bedriva missionsverksamhet bland judar i många länder. Framför allt tre förändringar i denna organisations verksamhet ledde fram till grundandet av Svenska teologiska institutet (STI) och till inriktningen på dess verksamhet: Först Förintelsens fasor, som många av Israelsmissionens arbetare fick uppleva på nära håll tillsammans med den passivitet som kännetecknade majoriteten av kyrkorna och dess teologer och ledare i mötet med antisemitismen, för att inte tala om alla dem som samarbetade med den mordiska nazistregimen. För det andra bildandet av staten Israel i förening med möjligheten att förvärva den byggnad på Profeternas gata 58 i västra Jerusalem, där Svenska teologiska institutet kunde inleda sin verksamhet 1951. För det tredje insikten om vilka möjligheter ett teologiskt studieinstitut i Jerusalem erbjuder som ett fönster mot Bibelns värld. Där finns en världselit av bibelforskare, arkeologer och historiker och givetvis en levande judendom i all dess rika mångfald som ingen annanstans på jorden.

Att fortsätta missionsverksamhet i den nybildade staten Israel sex år efter Förintelsen var mig veterligt aldrig aktuellt. Orsakerna är flera, men själv tror jag att insikten om historiens mörka skuggor av antijudisk teologi parad med kristnas notoriska okunnighet om judendomen i lära och liv, ledde till beslutet att låta den vackra byggnaden i centrum av Jerusalem få bli ett studieinstitut och en plats där kristna kan få möta judar och uppleva verklig judendom bortom alla inlärda stereotyper. Sådana platser var oerhört sällsynta tidigare i historien, och det var definitivt det första i svensk kyrkohistoria. Här blev alltså prioritet nummer ett för kristna att vara mottagare – mikrofoner om man så vill – för att låta det vi lär oss få leda till både fördjupning och självprövning för egen del och för den kyrka vi är del av.

År 1975 övertogs STI av Svenska Kyrkans Mission med löfte om samma huvudinriktning på teologiska studier och mötet mellan judar och kristna. Det tog emellertid inte så många år innan de löftena började ifrågasättas. Jesper Svartvik tecknar huvuddragen i den förskjutning av STI:s inriktning som skett under senare år från teologisk fördjupning och forskning till politiska kurser och konferenser med udden mot ena sidan i Mellanösternkonflikten. Så här sammanfattar han sin artikel och därmed också vad han menar med den fråga han ställer i rubriken:

Den fråga som dröjer kvar efter denna genomgång av STI:s skiftande historia är huruvida STI ska tillåtas vara ett institut där kunskaperna om judisk tro och tradition fördjupas, där studenter i respektfull dialog möter levande judendom, och där antijudisk kristen teologi blir belyst och bemött. Detta var en utmaning på den tid då moderorganisationen hade till huvuduppgift att omvända judar till kristendomen, och det förblir en utmaning i vår egen tid då många kristna samfund väljer att nästan uteslutande uppmärksamma den israelisk-palestinska politiska konflikten. Behoven av teologisk reflexion är fortsatt stora. Det vore ju naivt att tro att tvåtusenåriga stereotyper om judisk tro och tradition skulle försvinna bara därför att fokus förflyttas från proselytverksamhet till politiskt påverkansarbete.

Det finns nu på STI ett frapperande ointresse för mötet med levande judendom i all dess mångfald som på ett särskilt sätt kommer till uttryck just i Jerusalem. Det finns därför fog att ställa frågan om det inte föreligger fundamentala likheter mellan dessa båda faser i verksamheten, mellan, å ena sidan, tiden då SIM sökte värva proselyter och, å andra sidan, Svenska kyrkans nuvarande alltmer uttalade vilja att ta ställning i en politisk konflikt. I båda fallen tycks det saknas en genuin vilja att lyssna till judisk självförståelse, och att integrera denna i den egna teologiska reflexionen.

För att kunna fortsätta bidra till en sådan självkritisk reflexion behöver STI vara en plats där insikter från den interreligiösa dialogen förmedlas till Sverige och Svenska kyrkans systerkyrkor. Annorlunda uttryckt, STI skall vara en mikrofon i Jerusalem, inte en svensk megafon. Frågan är emellertid om STI tillåts vara det. Detta får framtiden utvisa.

Det är dags att avsluta dessa rader för denna gång. Jag gör det i stor tacksamhet över era gåvor till fonden och alla bevis på er kärleksfulla omtanke. Vi får vara fortsatt rädda om oss och varandra så länge smittorisken är hög.

Till sist önskar jag er Glad midsommar och en god fortsättning på sommaren och året, hälsa och krafter och mycket av livets rikedom!

Många varma hälsningar i denna ljuva sommartid

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Syrénerna blommar.

Rundbrev mars 2021

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 22 mars 2021

Kära vänner!

Detta nyhetsbrev skriver jag alldeles efter vårdagjämningen, när dag och natt är lika långa världen över. Så på norra halvklotet kan det nu bara bli allt ljusare, och ju längre norrut vi bor på jorden, desto snabbare återvänder ljuset efter en lång, kall och mörk vinter. På södra halvklotet är det precis tvärtom. Ur ett vidare perspektiv kan det då kännas som om vår värld befinner sig på en gränslinje mellan mörker och ljus där det är osäkert åt vilket håll vi egentligen går, alltså om det är vårdagjämning eller höstdagjämning. Vågar vi se fram emot ljusare tider när det gäller den pandemi som knappast lämnar någon oberörd? Även om det mesta tyder på det, får vi indikationer som pekar i en annan riktning. Nya mutationer av viruset upptäcks liksom misstänkta biverkningar av vaccin. Ovilja att följa givna restriktioner, förnekelse av virusets farlighet, egoistiska handelshinder, ryktesspridare och bedragare som försöker utnyttja de mest sårbara är andra exempel.

Krokusen blommar.

Jag inser att jag i tidigare nyhetsbrev varit väl optimistisk. Vi får nog vara beredda på att leva med många begränsningar genom detta virus länge än. Det innebär för fondens verksamhet att reserestriktionerna förhindrar många möjligheter att mötas för gudstjänster, kurser och undervisning. Den kurs vi förhoppningsfullt bokat in i Hong Kong i slutet av april måste exempelvis uppskjutas till nästa termin liksom andra föreläsningar här i Sverige. Samtidigt öppnas andra dörrar. Jag börjar nu se vilka stora möjligheter som trots allt ligger i att kunna nå ut via internet, även om det gör mig ledsen att så många är utestängda från möjligheten att delta. I väntan på bättre tider gäller det dock att ta vara på varje lägligt tillfälle att överbrygga det yttre avståndet.

Många hör av sig och undrar om jag inte undervisar på internet. Svaret är att det tar lite tid att komma igång, men att jag vill försöka utveckla detta ytterligare. Jag har haft flera föreläsningar i år som åhörts av långt fler än som hade kunnat komma till en särskild plats. Därför vill jag påminna er om att jag står till förfogande om någon kyrka och församling eller utbildningsinstitution önskar fördjupning i något ämne redan nu i vår, eftersom jag hittills har ganska lite inbokat framöver.

Jag vill också berätta lite om vad som finns på nätet. Som exempel kan jag nämna Anderstorps församling i Småland, som jag besökt flera gånger under senare år. I februari inledde de ett studium av Markusevangeliet varje vecka och bad mig att fördjupa någon aspekt av det avsnitt som studerades den veckan. Det går bra att ta del av dessa bibelstudier, som kommer att pågå under våren. Här är länken till deras hemsida:

https://www.svenskakyrkan.se/anderstorp/bibelstudium-over-markus-evangelium .

Vi planerar också viss extra undervisning i samband med påsken. Information om detta kommer att finnas på samma hemsida.

Som så ofta infaller den judiska och kristna påsken i år under en och samma vecka. Eftersom det är fullmåne den 28 mars (palmsöndagen) innebär det att det enligt den bibliska kalendern är den 15 nisan, alltså judisk påskdag. Denna inleds kvällen innan med påskmåltiden. Jag kommer då att hålla en föreläsning över ämnet ”Påskmåltiden i mötet mellan judar och kristna” och ställa frågan vad vi kan lära oss av denna måltid, som leder oss till hjärtat i judisk och kristen tro. Föreläsningen hålls alltså lördagen den 27 mars, kl. 18-20 via Zoom. Den som önskar delta anmäler sig till stefan.sturesson@gmail.com och får då videolänken till föreläsningen. För mera information, se

https://stefansturessonsblog.files.wordpress.com/2021/03/affisch-israelbibeln-med-gocc88ran-larsson-210327.jpg

Samarbetsrådet för judar och kristna har inbjudit mig att föreläsa tisdagen den 30 mars kl. 19 över ämnet ”Vem dödade Jesus?” Föreläsningen hålls på Zoom. För närmare information, anmälan och videolänk se deras hemsida:

https://samarbetsradet.se

Jag vill också nämna att Jesper Svartvik erbjuder oss undervisning på nätet. Som många av er säkert vet är han en av initiativtagarna till vår fond och medlem av dess styrelse. Efter flera års arbete i Jerusalem är han numera gästprofessor vid Center for Christian-Jewish Learning vid Boston College. Han har också varit stiftsteolog i Karlstad stift och har nu hållit fem miniföreläsningar i samband med publiceringen av biskop Sören Dalevis Barnens bästa bibel. Av dessa föreläsningar handlar de båda sista om Stilla veckan och påsken och är alltså särskilt aktuella just i dessa dagar. Föreläsningarna finns på följande länkar:

https://www.youtube.com/watch?v=4yss_cSwHlU&t=8s
https://www.youtube.com/watch?v=KhIgwv–zs0
https://www.youtube.com/watch?v=6OpWIrdcBhA&t=37s
https://www.youtube.com/watch?v=LnlXo9FlM5k&t=28s
https://www.youtube.com/watch?v=PDgqXbWJEO8&t=10s

Jesper Svartvik

Det kan också vara av intresse att Boston College numera är rankat på plats nummer sju i listan över världens främsta universitet för teologi och religionsvetenskap. Denna aktningsvärda placering publicerades den 5 mars av World University Rankings. Det är inte var dag vi erbjuds att vara med på en internationell konferens på ett universitet av denna dignitet, men nu är det just detta vi erbjuds tack vare de möjligheter som nätet öppnar. Under ledning av Jesper Svartvik kommer denna konferens att äga rum under följande båda dagar: den 11 och 18 april kl. 13-16.30 lokal tid (eftersom Boston ligger sex timmar efter oss i Sverige, innebär det 19-22.30 svensk tid). Temat för konferensen är “Exploring Pre-Supersessionist Readings of the New Testament” och kommer bland annat att undersöka nytestamentliga texter som ofta tolkas som stöd för en teologi enligt vilken den kristna kyrkan ersatt det judiska folket som Guds förbundsfolk (supersessionism eller ersättningsteologi). Bland talarna finns Jesper själv tillsammans med några av världens främsta forskare i ämnet. Det är bra att anmäla sig till konferensen i god tid, och det gör man på följande länk:

https://www.bc.edu/content/dam/bc1/offices/CENTER-FOR-CHRISTIAN-JEWISH-LEARNING/2021%20Corcoran%20Chair%20Conference_Announcement%20Flyer.pdf

Förhoppningsvis kan hänvisningarna ovan berika några stunder i en tid när vi endast har mycket begränsade möjligheter att samlas till gudstjänster och annan undervisning. Den moderna tekniken kan alltså hjälpa oss både att följa rådet att hålla avstånd och att i viss mån även mätta vår längtan efter att överbrygga avstånd.

Det är nu ett år sedan jag för första gången hörde ordet Zoom. Det var när de som under många år i Jerusalem var mina närmaste grannar inte kunde samlas till påskmåltiden på grund av pandemin. Den judiska påskmåltiden är årets största familjemåltid, som samtidigt är en gudstjänst till åminnelse av uttåget ur Egypten. Eftersom de behandlade mig som en familjemedlem, kom jag att fira många påskmåltider tillsammans med denna stora familj med fyra generationer närvarande. När vi första gången träffades var de faktiskt fem generationer, eftersom den äldsta modern – som blev 109 år – fortfarande levde. Jag tänkte med vemod på att de nu för första gången i sitt liv inte skulle kunna fira denna måltid tillsammans, som från släkte till släkte firats i över 3000 år.

Men jag minns hur glada de ändå var över något som alltså hette ”Zoom”. Därigenom kunde de koppla samman de olika familjerna via datorskärm och på det sättet ändå uppleva påskens måltidsgemenskap med textläsningarna, bönerna, berättelserna, hymnerna och sångerna. Nu har jag precis fått ett nytt meddelande ifrån dem med ett ännu gladare budskap: I år kan de åter fira påsk tillsammans, eftersom hela den vuxna befolkningen nu är vaccinerad och smittspridningen har avstannat. Det ger en mycket aktuell dimension åt befrielsens måltid: befrielse från coronaviruset!

Samtidigt är vi medvetna om att ingen sådan befrielse är fullkomlig och slutgiltig. Nya fiender i olika gestalt hotar vår existens så länge denna tidsålder varar, det må vara naturkatastrofer och svåra olyckor, förtryckare som farao, sjukdomar och död och även den fiende som bor inom oss och som också behöver besegras: själviskhet, avund, förtal, bitterhet, otro… Det är nog inte så svårt att själv fylla i den listan.

Den berömda fågelhuvudhaggadan från början av 1300-talet. (From Wikimedia Commons, the free media repository.)

Därför står det också i Påskhaggadan – ”handboken” för den judiska påskmåltiden: ”Varje människa i varje släktled skall se på sig själv som om just hon dragit ut ur Egypten, som det står skrivet: ’På den dagen skall du säga till ditt barn: Detta sker till minne av det som Herren gjorde för mig då jag drog ut ur Egypten’” (2 Mos 13:8). Befrielsen är alltså något som Israels folk aldrig kan glömma utan bär med sig från släkte till släkte som något evigt närvarande. Det blir ett kollektivt minne som gör att historia och nutid ständigt möts och även formar hoppet inför framtiden. Det som Gud gjorde då, vill samme Gud göra nu, med dig och mig. På ett liknande sätt sammanfattas den kristna påskens mening och ständiga aktualitet i Lina Sandells kända psalm: ”Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig.” (Sv.ps. 45) Därför är det förflutna i allra högsta grad närvarande i denna måltid, och på ett analogt sätt i nattvardens måltid, som ju första gången var just en påskmåltid.

I tidigare nyhetsbrev har jag berättat om ett bokprojekt. Men även här har jag uppenbarligen varit optimistisk i överkant. Jag hade hoppats att boken skulle ha kunnat publiceras nu i vår, men det visar sig vara ungefär som med coronavaccinet: av skäl som vi inte råder över blir hela processen fördröjd. Det rör sig alltså om en samling artiklar skrivna av judar och kristna, svenskar och israeler, som ska belysa de judisk-kristna relationerna ur olika aspekter, allt i syfte att främja förståelse och fördjupning i det som skiljer och förenar oss bibliskt, historiskt, teologiskt och dagsaktuellt. Arbetet pågår för fullt och vår ambition att kunna ge ut boken så snart som möjligt står kvar, men efter att ha blivit något visare av erfarenheten bör jag nog inte ange någon bestämd tid för publiceringen.

Först och sist vill jag tacka för alla gåvor som kommit in till fonden. I mitt förra nyhetsbrev berättade jag lite om de långtgående konsekvenserna av coronapandemin för vår ekonomi. Till er som så generöst ställer upp för att vi ska kunna fortsätta vårt arbete säger jag och vår styrelse ett mycket varmt tack! Att bäras av andra är inte bara oumbärligt för oss. Det betyder också en gemenskap bortom det rent visuella och materiella som tillhör livets största rikedom.

En sådan rikedom önskar vi er nu – hälsa till kroppen, näring för själen, gemenskap och glädje med era nära och kära på det sätt som är möjligt i denna tid, och så en rikt välsignad påskhögtid! Chag sameach och Glad påsk!

Med varm hälsning

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev december 2020

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 10 december 2020

Kära vänner!

Så går ett år än från vår tid och kommer icke mer,
och än ett år med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd,
Och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.

Med denna kära gamla aftonpsalm vill jag inleda årets sista brev till er. Jag har visserligen bytt ut ”en dag” mot ”ett år”, men det ändrar inget i dess budskap om tidens flykt och tron på En som vill oss väl, som har vår tid i sina händer, och som skänker oss det som är temat på första söndagen i advent: ”Ett nådens år.” Själva ordet ”advent” betyder som bekant ”ankomst” och handlar för kristna naturligtvis först och främst om Jesu ankomst. I vidare mening är detta ord också en påminnelse om en Gud som kommer till oss och söker oss var vi än befinner oss.

I en tid när kyrkor och gudstjänstlokaler är stängda och ensamheten kan kännas svår, är det viktigt att tänka på den riktningen: Guds väg från himmel till jord, från höjden ned i djupen. Jag tänker på orden i Jesaja 57:15, som säger så mycket om Guds ankomst och om vad han har med sig när han kommer: ”Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar (shokhen) i evighet och vars namn är heligt (kadosh): Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft.”

I denna vers finner vi två hebreiska ord som också finns i namnen på tabernaklet – mishkan och mikdash – alltså den tälthelgedom som Israels folk fick bära med sig under sin långa vandring hem till löfteslandet. Det förra ordet uttrycker ofta en enkel ”boning” och därmed också närhet, medan det senare ordet uttrycker höghet och bör översättas med ”helgedom”. Båda namnen används sedan om Jerusalems tempel som fick ersätta tabernaklet.

I samband med att Mose får befallningen att bygga tabernaklet står det så här i 2 Mosebok 25:8: ”De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem.” Även i denna vers finner vi samma ord som uttrycker både Guds höghet och närhet. Tabernaklet skulle alltså vara en konkret förkunnelse om en Gud som trots sin höghet och helighet vill komma sitt folk och varje enskild människa nära och dela deras ökenvillkor här nere. I tabernaklet ser vi Guds härlighets ljus ödmjukt nedbländat på sparlåga för vår skull, för att vi ska kunna ta till oss något av det ljuset i mörkret på jorden. Erfarenheten av denna Guds närvaro under vandringen genom historien blev så påtaglig för Israels folk, att Guds närvaro i den judiska traditionen kom att kallas för hans shekhina, alltså hans ”boende”.

Vi ska emellertid lägga märke till att det inte står att Gud ska bo i tabernaklet, utan att han ska ”bo mitt ibland dem”, alltså mitt ibland sitt lilla folk. Det går rentav att förstå texten så, att den uttrycker att Gud ska bo mitt i dem, alltså i människornas inre – precis som Jesajatexten senare skulle uttrycka det.

Det är givetvis detta ”julevangelium” som evangelisten Johannes syftar på, när han skriver att ”Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning” (Johannes 1:14). Helst borde vi översätta: ”Ordet blev människa och tabernaklade bland oss…” För de första troende representerade tabernaklet och templet alltså något som var så viktigt och centralt, att det kunde användas för att illustrera förkunnelsen om vad tron på Jesus innebar. Det känns nästan som om Johannes ler igenkännande och tänker på orden i 2 Mosebok 25:8 och utbrister: Nu har det skett igen, och denna gång bor Guds Ord i ett litet barn som är bärare av Guds nedbländade himmelska härlighet. Så gränslöst stort och litet, högt och lågt, på en och samma gång, och därför så ofattbart nära i tid och rum!

Något av detta vill jag dela med er inför en advents- och julhögtid som för många kommer att präglas av längtan efter gemenskap med nära och kära, och kanske även av sorgen efter någon närstående. Den avsaknad av högtid, helighet, förkunnelse, lovsång och samhörighet med den egna församlingen som helgens gudstjänster kan innebära, är också något som i år blir kännbart för många under högtidsdagarna. Må ni ändå på olika sätt få skönja det eviga ljuset som strålar från den Gud som möter oss från Bibelns första blad till det sista, och som fortfarande stiger ned i mörkret, hur djupt det än må vara.

Behovet av Guds barmhärtighet känns särskilt stort vid ett årsskifte, både när vi blickar tillbaka och framåt mot en oviss framtid. Det gångna året har präglats av den pågående pandemin, och även kommande år överskuggas av virusets oberäkneliga framfart. Det är därför oundvikligt att ägna ännu ett nyhetsbrev åt hur rådande undantagstillstånd påverkar vårt arbete.

Som jag tidigare skrivit, har mycket av fondens vanliga aktiviteter stannat av genom att resor, kurser och samlingar blivit omöjliga. Jag har hållit några distansföreläsningar här i Sverige och i Hong Kong, och även i någon mån handlett studenter via mail. Arbetet med det bokprojekt som jag i korthet berättade om i mitt förra brev, fortskrider enligt planerna. Det handlar alltså om en samling artiklar skrivna av judar och kristna som ska belysa förhållandet mellan judar och kristna bibliskt, teologiskt, historiskt och dagsaktuellt. Tyvärr kan jag inte infria mitt löfte att ge er en utförlig presentation av boken denna gång, eftersom dess författare har tid fram till nyår att skicka in sina bidrag och vi fortfarande väntar på några. Vi hoppas att boken kommer ut i början av våren, och då kommer jag att ge en sammanfattning av bokens innehåll och författare.

När det gäller nästa år, är allt vi nu planerar ytterst preliminärt och beroende av pandemins fortsatta spridning. Jag tar med glädje emot de positiva nyheterna om att en mera allmän vaccinering troligen kommer igång redan i början av året. I bästa fall kan det skapa en ny situation. Själv har jag börjat boka in resor här i Sverige, och det vill jag gärna fortsätta att göra. Det går alltså bra att höra av sig om ni önskar ett besök, oavsett om det gäller enskilda föredrag, en temahelg eller en kurs. Jag har bokat in en ny kurs i Hong Kong under andra hälften av april och första veckan i maj. I övrigt har jag ännu relativt tomt i almanackan. Jag vill också gärna lägga till att vi hoppas kunna genomföra den sommarkurs vi tvingades uppskjuta i år. Vi kommer givetvis att ge er närmare information så snart läget klarnar.

Vi ser alltså framtiden an med tillförsikt. Trots allt. Det är nu tjugoett år sedan Jubileumsfonden bildades. Början var inte lätt, och det var ovisst om det ens var möjligt med det startkapital som fanns. Det gällde att minska utgifterna till ett minimum samtidigt som vi började investera i tryckningen av de böcker som nu blivit fem till antalet och som ingår i fondens skriftserie, ”Skrifter om judisk och kristen tro och tradition”: Jossel Rakovers samtal med Gud (2003, 2005), Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna (2006, 2016), Uppbrottet: Andra Moseboken i judisk och kristen tradition (2007), Fönster mot Gud (2011) och Judarna, Ers Majestät! (2018). Den sjätte boken i serien hoppas vi alltså ska komma ut i början av nästa år.

En kombination av föreläsningsarvoden och bokförsäljning i samband med mina resor och givetvis alla gåvor från våra trofasta vänner har burit vårt arbete genom åren. Jag har svårt att finna ord för den tacksamhet vi känner mot alla er som ingår i det bärarlag som med förbön, gåvor, omtanke och vänskap gjort detta arbete möjligt under alla dessa år. Jag vill särskilt tacka er som är regelbundna givare.

Böckerna går att beställa. Klicka på boktiteln i texten!

Samtidigt kan jag inte göra någon hemlighet av att detta år lett till en kris av ett slag som vi inte haft sedan vi tog de första stapplande trosstegen och inte riktigt visste hur det skulle gå. Utan någon utåtriktad verksamhet har nästan alla inkomster från mina resor och böcker upphört, medan de fasta kostnaderna förblir desamma. Resultatet blir minus månad för månad. Vi har under åren som gått mera sällan skickat ut vädjan om gåvor för vårt arbete, för vi har känt oss trygga med att det vi behöver för att kunna fortsätta till sist ska komma in. Visst kan vi försöka göra det nu också, men det vore inte ärligt att bara låtsas som om vi vore lugna, när vi ser att våra resurser inom en inte alltför avlägsen framtid är slut, om det inte kommer en ganska kännbar uppgång på inkomstsidan.

Vi är en liten organisation med mig som ende anställd och då på halvtid. Med tanke på det får vi ändå betyda en del. Vår huvudangelägenhet framgår av fondens namn, och behoven har inte blivit mindre. Men judisk-kristna relationer handlar inte bara om att arbeta mot antisemitismen i dess mångfaldiga gestalter, särskilt sådana som har kopplingar till kristen teologi. För att kunna göra det, är det också nödvändigt att lära känna levande judendom sådan den verkligen är bortom alla fördomar och stereotyper. En sådan kännedom handlar emellertid inte enbart om kristnas syn på judar och judendom utan också om innehållet i deras egen kristna tro. Kristendomen bygger i allt väsentligt på ”Gamla testamentet” – den Heliga Skrift som burits, tolkats och tillämpats av det judiska folket i sekler innan den lade grunden också för den kristna tron. Som jag tidigare ofta nämnt, försöker jag därför numera kalla ”GT” för det ”Gemensamma Testamentet” som en påminnelse om denna djupa samhörighet mellan Bibelns delar samt mellan judar och kristna.

Den samhörigheten är så grundläggande, att all antijudiskhet förr eller senare obevekligt leder till att även den kristna tron förvrids, och att Jesus blir en annan än Sonen som – med trosbekännelsens ord – är ”av samma väsen som Fadern”. Så snart ”Gamla” och Nya testamentet och judendom och kristendom framställs som varandras principiella motsatser, är den risken överhängande, men när antiteserna i stället upptäcks vara analogier mellan gammalt och nytt blir vinningen stor. Då blir Ordets klangbotten djupare, och dess olika tonarter växer till oumbärliga komponenter i den sång som på ett ställe kallas ”Moses sång och Lammets sång” (Uppenbarelseboken 15:3).

Nu står fyra högtider för dörren inom loppet av en månad: chanukka, Lucia, jul och nyår. Chanukka, eller ”tempelinvigningsfesten”, inleds på kvällen den 10 december med att det första av de åtta chanukkaljusen tänds. Den kallas också för chag urim, som betyder ”ljusfesten”, efter ett under som inträffade när templet invigdes efter att ha skändats av en hednisk regim, som ville ersätta den judiska religionen med den då förhärskande hellenistiska kulturen och kulten. Högtiden har alltså templet som huvudtema och därmed indirekt också tabernaklet, som vi nämnde ovan i samband med julen. Därför kanske någon undrar om denna högtid har en koppling till den kristna julen, eller om någon annan av de bibliska och judiska högtiderna har det. Frågan är också varför den kristna traditionen behållit vissa högtider och förbigått andra? Om detta och mycket annat finns att läsa i min bok Tid för Gud.

Ja, varför inte låta fondens skriftserie få hjälpa till med julklappsköpen på ett säkert sätt och även för egen del köpa en bok som kan inspirera till bibelläsande och fördjupning? Kanske erbjuder just dessa dagar lite mera tid än vanligt till en sådan fördjupning, och inkomsten blir ett välkommet tillskott till fondens kassa. Uppbrottet är med sina 368 sidor den mest omfattande boken, och den handlar inte bara om uttåget ur Egypten. Hälften av Andra Moseboken handlar faktiskt om Sinaiuppenbarelsen och tabernaklet. Fönster mot Gud är en vackert illustrerad presentbok om den kristna konsten i relation till hur det judiska framställts eller osynliggjorts i konsten. Samtidigt innehåller den en rejäl portion undervisning om levande judendom knuten till berättelsen om när Jesus frambars i Jerusalems tempel. Judarna, Ers Majestät! är väl den bok som är mest lämpad som en inledningsbok för dem som lite bättre vill förstå vad judendom är, och vad som skiljer och förenar judar och kristna. Den är till största delen grundad på personliga upplevelser i mötet med judisk tro, skrifttolkning och tillämpning av Bibeln. Det mötet har lett till många reflektioner och omprövningar i synen på var de verkliga skiljelinjerna går.

Samtliga böcker kostar 120 kr utom Uppbrottet, som kostar 160 kr, förutom portot. Böckerna beställs hos Jubileumsfondens styrelseordförande Lars-Åke Spånberger, tel. 073-0383848, larspa@bredband.net Industrigatan 14, 112 46 Stockholm. Vi lovar en snabb leverans.

Tillsammans med mig önskar nu fondens styrelse er alla det allra bästa inför helgerna som snart går in. Våra judiska läsare önskar vi en högtid när chanukkaljusen får proklamera ljusets seger över mörkret i världen och i människors hjärtan. Samtidigt kommer Lucia med samma budskap om ljus i mörkret. Då kommer många säkert också att få höra sången ”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund” med dess bön inför den stundande julhögtiden: ”Du stjärna över Betlehem, o, låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus.”

Med denna önskan om ljus, hopp och frid under dagar vi går till mötes tackar vi er för ännu ett år och önskar Glad chanukka, God jul och ett Gott nytt nådens år!

Varma hälsningar med alla goda önskningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev september 2020

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Stockholm den 10 september 2020

Kära vänner!

Tre månader har nu förflutit sedan mitt förra rundbrev och sensommaren börjar snart övergå i höst. Coronapandemin håller fortfarande världen i sitt grepp, och blicken framåt erbjuder knappast några nya horisonter ännu. Vi hör talas om mediciner och vaccin som resultat av intensiv forskning i många länder, men innan den ger någorlunda säkra resultat får vi fortsätta att på olika sätt bidra till att skydda både oss själva och andra. Vad det betyder varierar både när det gäller vårt dagliga liv och våra planer för den närmaste framtiden. För många kan det röra sig om smärtsam isolering från nära och kära, förlorad inkomst och även arbetslöshet. Allra svårast är givetvis att mista älskade anhöriga och att själv smitta andra eller smittas och drabbas av svår sjukdom. Så jämfört med det innebär allt det andra ganska ringa uppoffringar för allas bästa.

För egen del har jag nu tvingats uppskjuta de möten jag hade inbokade för hösten. Det gäller även min kurs i Hong Kong, både på grund av det inreseförbud som råder där och UD:s reserestriktioner här.

I mitt senaste brev nämnde jag kort att jag arbetar med ett bokprojekt, närmare bestämt en samling artiklar skrivna av judar och kristna som utifrån sin expertis ska belysa förhållandet mellan judar och kristna bibliskt, teologiskt, historiskt och dagsaktuellt. Boken ska publiceras på svenska, och eftersom författarna kommer från Israel och USA – förutom Sverige – måste flera av bidragen översättas. Själv har jag just översatt en mycket intressant artikel om de teologiska grundtankar som präglade de tyska protestantiska kyrkorna under 30-talet. Mycket är skrivet i ämnet, men jag tror ändå att artikeln innehåller flera överraskande insikter i antijudisk teologi när den är som värst.

Jag håller också på med mitt eget bidrag, som kommer att behandla framväxten av det kristna högtidsåret i förhållande till det judiska och vad det kan lära oss om relationen mellan judar och kristna i ett tidigt skede av kyrkohistorien. Eftersom jag hoppas kunna ge en mera ingående presentation av boken i nästa nyhetsbrev, får dessa glimtar räcka för denna gång.

Under coronapandemin har som bekant de elektroniska kommunikationerna ytterligare utvecklats och utnyttjats, och såväl föredrag som sammanträden, konferenser och gudstjänster hålls numera på nätet som aldrig förr. Det överbryggar onekligen annars oöverkomliga avstånd under pandemin. Samtidigt skapar detta medium distans på ett annat sätt. Jag välkomnar att onödiga resor ställs in, exempelvis till sammanträden som går bra att hålla via datorn, men jag hoppas också att det inte, när hotet från coronaviruset väl är undanröjt, blir en bekväm ovana och en ersättning för gudstjänster och möten och sådan gemenskap som endast fysisk närvaro kan förmedla.

Själv har jag hittills avböjt att ge kurser på distans, men nu har jag gått med på att hålla ett par föreläsningar via videoprogrammet Zoom. De äger rum lördagen den 3 oktober kl. 18.00 – 20.00 och ordnas av Israelgruppen Bibeln och Israel i Västerås. Ämnet är inte definitivt bestämt när detta skrivs, men som vanligt kommer det att handla om nyckelfrågor i mötet mellan judar och kristna. De som har Zoom kan alltså vara med på föreläsningarna. I så fall kontaktar ni bara Stefan Sturesson för att få videolänken: stefan.sturesson@gmail.com.

Ibland får jag frågor om fondens vice ordförande Jesper Svartvik och vad han gör i dessa dagar. Många vet säkert att han varit stiftsteolog i Karlstads stift, och nu kan jag med glädje också berätta att han just i dagarna tillträder en ettårig gästprofessur på Boston College i USA vid ”Center for Christian-Jewish Learning”. På grund av alla reserestriktioner kan han för närvarande inte resa dit, men tack vare elektronikens möjligheter kan han ändå påbörja sin undervisning på distans från Lund. Så visst är tekniken fantastisk! Det innebär att han förmodligen kommer att stanna i Sverige under hösten och då i viss mån kan undervisa i olika sammanhang även här i Sverige.

Tack vare tekniken kan de som har teknisk möjlighet vara med på en inledande föreläsning av Jesper i Boston den 23 september kl. 12 lokal tid, vilket innebär kl. 18 här i Sverige. Den är öppen för alla. Man behöver bara ha videoprogrammet Zoom och anmäla sig på denna länk:
https://www.bc.edu/content/dam/files/research_sites/cjl/pdf/Svartvik%20Welcome%20Talk_9.23.20_FINAL.pdf

Temat för föreläsningen är: ”Reading the New Testament Without Presupposing Supersessionism: Four Fundamental Issues.” Den behandlar alltså den antijudiska ersättningsteologi som likt ett virus har infekterat så mycket av tänkandet och teologin inom kristenheten tiderna igenom, och som anses kunna stödjas av nytestamentliga texter. Går det att läsa dessa texter på ett annat sätt? Den frågan kommer säkert att få flera viktiga svar i Jespers föreläsning.
Jag vill också nämna två nya böcker som bär Jespers signatur både bland författarna och utgivarna. Den första handlar om Harvardprofessorn och Stockholmsbiskopen Krister Stendahl (1921-2008), som också vann världsrykte som en av de stora brobyggarna mellan judar och kristna: Krister among the Jews and Gentiles: Essays in Appreciation of the Life and Work of Krister Stendahl, utgiven av Paula Fredriksen och Jesper Svartvik (Paulist Press, 2018).

Nästa bok lämnar tryckpressarna den här veckan och tar upp ett ständigt aktuellt tema: Enabling Dialogue about the Land: A Resource Book for Jews and Christians, utgiven av Philip A. Cunningham, Ruth Langer och Jesper Svartvik (Paulist Press, 2020). I bokpresentationen står det bland annat:

Enabling Dialogue About the Land innehåller bidrag från 16 forskare som i flera år varit engagerade i forskningsprojektet ”Promise, Land, and Hope”, som genomförts av International Council of Christians and Jews (ICCJ), med högkvarter i Heppenheim, Tyskland. I gruppen ingår amerikanska, australiensiska, tyska, israeliska, palestinska och svenska forskare som har sökt svar på frågan: ”Vilka insikter kan projektet vinna, som skulle kunna vara fruktbara för en konstruktiv dialog om israelisk-palestinska relationer?” (min översättning)

Till sist har jag ännu ett lästips, där även Jespers hand finns med. Det rör sig om en blogg som heter ”Tala väl”. Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag för första gången blev uppmärksammad på denna blogg alldeles nyligen – i den vecka som föregår 12 söndagen efter trefaldighet. Denna söndag har numera temat ”Friheten i Kristus”. Jag har i flera år varit illa till mods när jag ser flera av de predikotexter som valts ut för att belysa detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok, i synnerhet tredje årgångens texter som läses i år. Alla tre texterna uppehåller sig nämligen vid judiska bruk: 2 Moseboken 23:10-12 – sabbatsåret, Galaterbrevet 4:31-5:6 – omskärelsen och Markus 2:23-28 – sabbaten (samma sak gäller även andra årgångens evangelium, Lukas 13:10-17). Själva textvalet i sig förefaller återspegla en tanke – att Kristus befriar från det judiska, Guds Ords bokstav, eller hur de nu har tänkt som kopplat samman denna dags tema och texter.

Nu tar jag denna söndag som ett exempel på vad bloggen ”Tala väl” vill göra: tala väl, tala sant. Där finns kommentarer till många av kyrkoårets texter, och syftet är just att belysa sådana texter och teman som gör att vi lätt jämför judendom och kristendom till egen fördel på bekostnad av sanningen.

Efter att nyligen ha läst och lyssnat till diverse utläggningar av texterna på 12 efter trefaldighet, känner jag åter hur väl vi skulle behöva gå tillbaka till det som var ämnet på denna söndag i den tidigare evangelieboken: ”Tungans bruk”. Det handlar om att tala sanningsenligt och kärleksfullt om andra, och det gäller inte minst judarna som bevarat och överlämnat Guds Ord till oss kristna. Vrångbilder av judar och judendom förkunnas i de mest skilda sammanhang, och jag tror att det blivit så invant att många inte ens är medvetna om det. ”Friheten i Kristus” är alltså ett tema som utmanar förkunnarens teologi och manar till att hålla tungan rätt i mun. Jag har inte läst så mycket i bloggen ännu, men vill gärna ge ett smakprov med Jesper Svartviks kommentar just på 12 efter trefaldighet i år:

Friheten i Kristus – inte frihet från judendomen!

När vi studerar vilka bibeltexter som i Evangelieboken har knutits till den tolfte söndagen efter Trefaldighet – då ämnet är ”Friheten i Kristus” – blir det särskilt tydligt att vår tradition tenderar att gång på gång förväxla två fundamentalt olika företeelser: å ena sidan, (i) det som brukar kallas en bristfull skapelse eller en fallen värld, och, å andra sidan (ii) Guds goda och nådefulla förbund med det judiska folket, den relation som kommer till uttryck i och faktiskt är själva förutsättningen och garanten för de gammaltestamentliga texternas tillkomst och bevarande – och därmed också vår kristna tro, som ju framväxer ur andra templets judendoms tro, traditioner och texter.
Denna söndags texter hade kunnat handla om att den kraft som springer fram ur det kristna budskapet kan förmå oss att värja oss för meningslöshet, övergivenhet, skuld och skam. Men av textsammanställningen i Evangelieboken framgår det att det teologiska problemet i stället är judisk förbundstrohet! Det är ju därför så många av texterna handlar om judiska bruk (shabbat och omskärelse).
I boken Evangelieboken i gudstjänst och förkunnelse: Homiletiska och liturgiska perspektiv (Verbum 2003) framgår det tydligt vilken Evangeliebokens bakomliggande teologi är:
”Tredje årgången handlar tematiskt mycket om frihet från lagen. […] Episteln fördjupar frågan om lagen och dess iakttagande i ljuset av Jesu gärning; att hålla lagen ställs i motsats till att tro på Kristus. […] Det finns förvisso två vägar: omskärelsens (lagens) och trons. Men friheten i Kristus innebär att välja trons väg, ”som får sitt uttryck i kärlek” (5:6) […] I relation till övriga texter denna årgång kompletterar och fördjupar episteln frågeställningen om friheten i Kristus som en frihet från lagen (sid. 338).”
Tankegången är alltså att friheten i Kristus framför allt skulle handla om frihet från den judiska ”lagen”, det vill säga ha-Torah, det vill säga centrum i judisk tro, det vill säga judendomen. (Är det inte egentligen en ganska befängd idé – när man tänker på det – att den kristna trons huvudärende skulle vara att en av världens numerärt sett minsta religioner inte längre ska få ha några utövare?)
Jag har brukat säga och skriva att ersättningsteologins tydligaste avtryck är att judendomen gång på gång får klä skott för bristerna i den fallna skapelsen. Därför är ersättningsteologin felaktig och farlig, och därför måste vi i våra utläggningar vinnlägga oss om att undvika den kontrastteologi som har utvecklats under två årtusenden, och som kommer till tydligt uttryck i ovanstående citat. Det är ”ånyo” och ”än som i gången tid” (Sv. Ps. 39:1) som är den naturliga klangbottnen i kristen teologi när den ska beskriva förhållandet till Gamla testamentets texter och relationen till det judiska folket – inte ”det gamla är förbi, något nytt har kommit” (2 Kor 5:17) och ”se, jag gör allt nytt” (Upp 21:5), vilka ju inte åsyftar den judiska traditionen utan denna ofullkomliga tidsålder.
Den enligt mig största utmaningen för förkunnaren denna söndag är att inte utlägga tron på Kristus på ett sådant sätt att den uppfattas som en frihet från judendomen. Kristen tro handlar inte om att vi undgår att bli judar, utan i stället om att vi undfår den gudsrelation som före oss – och jämte oss – har förlänats det judiska folket. Som så ofta är det psaltarpsalmen som slår an grundtonen och visar vägen: ”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör” (Ps 145:13).

Jesper Svartvik

Bloggen finns på följande länk: https://blogg.svenskakyrkan.se/crd/2020/05/29/tala-val-trefaldighetstiden-tredje-argangen/ .Jag kan också meddela att det föreligger planer på att ge ut kommentarerna i bokform.

Som bekant blev vår planerade sommarkurs i augusti inställd, men vi hoppas kunna genomföra den ungefär vid samma tid nästa sommar och återkommer med information så snart vi vet vilka möjligheter vi får.

Nästa fredag kväll, den 18 september, börjar det judiska nyåret, rosh hashana. Vid klart väder kan kanske någon då gå ut och upptäcka nymånens skära som förkunnar att år 5781 gått in. Högtiden pågår i två dagar och inleder en högtidsperiod på tre veckor med försoningsdagen (jom kippur) den 28 september och lövhyddohögtidens åtta dagar (sukkot) som avslutas den 9 oktober.

Det kan vara gott att tänka på hur stort det är att få uppleva ett nytt år. Det förefaller vara något allmänmänskligt att på olika sätt markera en ny början varje år. Det är nog inte bara uttryck för medvetenheten om tidens flykt utan också om behovet att få sätta en gräns mellan tiden som varit och den som ligger framför. Det judiska nyårsfirandet ger uttryck för en sådan längtan efter att få börja på nytt och bygga sitt liv på något fast och hållbart under tidens snabba växlingar och vindkast. Därför inleds det med tio dagar av botgöring och självrannsakan fram till försoningsdagen, som sedan övergår i lövhyddohögtidens hoppfulla glädjefest.

Att få gå in i tiden framför oss med hopp och tillförsikt önskar jag nu inte bara nyhetsbrevets judiska läsare utan oss alla, och jag gör det med nyårshälsningen Shana tova umetuka, ”Ett gott, sött år!” och i år särskilt med det vanliga tillägget Shenat bri´ut, “Ett hälsans år!”

Som ni säkert förstår, innebär alla inställda föredrag och fortbildningar kännbara ekonomiska förluster för fonden. Det gör att vi är helt beroende av frivilliga gåvor för vårt fortsatta arbete. Vi tackar av hjärtat för fortsatt stöd och för förbön, omtanke och vänskap!

Varma hälsningar med alla goda önskningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev juni 2020

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Syrénerna blommar (Bild: Björn Tellow ©)

Stockholm den 5 juni 2020

Kära vänner!

Först och främst hoppas jag att ni som läser denna hälsning är vid god hälsa och gott mod. Jag vet att några av er har drabbats av sorg, och er önskar jag ljus och kraft inför varje ny dag.

En extraordinär vår har övergått i försommar, och snart är det midsommar. Hela tiden hörs frågor om hur länge det undantagstillstånd ska fortsätta som för många är en börda att bära i isolering från sina närmaste. Svaren vi får utgör variationer på ett enda tema: det är ovisst när denna pandemi på allvar ska avta och än mindre när den ska vara över. Det känns som att vandra i dimma – horisonten flyttar sig hela tiden framåt. Därför är det också svårt att planera för sådant som idag är omöjligt att genomföra på grund av den fysiska distans som är nödvändig för att hindra smittspridningen så mycket som möjligt.

Kirgislök, Allium Aflatunense, eller ”Purple Sensation”. (Bild: Göran Larsson ©)

Detta berör nu närmast vår planerade sommarkurs i augusti. När jag skrev mitt förra nyhetsbrev, uttryckte jag fortfarande en förhoppning om ”att hälsoläget då ska ha stabiliserats på ett sådant sätt att det blir möjligt att resa och samlas ungefär som tidigare.” Idag är denna förhoppning inte längre realistisk. Det gäller reserestriktioner, förbud mot folksamlingar med fler än femtio personer, särskilda rekommendationer för oss som är 70+ m.m. Därför måste vi uppskjuta denna sommarkurs till nästa år med samma förhoppning om ett förbättrat hälsoläge under väntetiden. Jag vill gärna nämna att vi trots det osäkra läget glädjande nog har fått in över 30 anmälningar till kursen. Men vi är övertygade om att även ni som anmält er är införstådda med att vi nu får nöja oss med att se fram emot att ses på Helsjön nästa sommar. Vi återkommer med mera information när den nu dimmiga horisonten har klarnat.

Själv är jag inbokad för undervisning i Hong Kong i oktober. Även om hälsosituationen där, trots en befolkning på 7,5 miljoner och en närmast ofattbar trångboddhet, är långt bättre än i Sverige, är denna planering endast preliminär. Till råga på ett kvarstående virushot tillkommer en mycket allvarlig politisk situation, som snabbt kan kullkasta alla planer. Vi hoppas på det bästa men får vara beredda på det värsta. Under vårterminen har undervisningen trots alla nödvändiga begränsningar kunnat fortsätta, och till stor glädje kan 90 studenter utexamineras den här veckan.

När det gäller åtaganden i Sverige, är det fortfarande osäkert om det jag bokat in under hösten går att genomföra. Jag tar dock gärna emot önskemål om besök för kurser, föreläsningar och gudstjänster framöver, så får vi se vad som eventuellt kan bli möjligt.

Detta år kommer tveklöst att gå till historien, precis som 1918 då spanska sjukan satte sina outplånliga avtryck på en redan sargad värld. Omkring 500 miljoner människor – kanske nästan en tredjedel av världens befolkning – beräknas ha smittats. Dödstalen är osäkra men anges ofta till omkring 10%. För egen del tänker jag på hur min mormor och hennes syster det året rycktes bort inom loppet av en vecka. Morfar blev ensam med sex barn av vilka min mor bara var åtta månader. Samhället präglades av sociala klyftor, brist på läkemedel och medicinsk kunskap samt utbredd fattigdom, inte minst efter åren av världskrig.

Coronaviruset drabbar oss i ett helt annat Sverige, som fått uppleva en lång tid av fred och en utveckling och ett välstånd som är närmast exempellöst i historien. Detta är säkert en av förklaringarna till att vi på många sätt är så illa förberedda på denna pandemi. Yttre trygghet och säkerhet har vi lätt bara tagit för givna. Det lömska coronaviruset ger oss en kraftig påminnelse om hur sårbara vi ytterst är och hur beroende vi är av andra och av varandra. I en situation som denna lockas det bästa och det värsta fram både hos oss personligen och i samhället i stort, vilket vi ständigt finner exempel på i dessa dagar.

Mycket kunde nämnas, men med tanke på syftet med vår stiftelse ska jag nu endast ta upp hur ett gammalt spöke fått nytt liv under den pågående pandemin – antisemitismen. Detta till synes odödliga virus har förvisso återkommit på ett skrämmande sätt under senare år, men under den här krisen har antisemitismen funnit en nygammal förevändning att vädra sina fördomar och sitt hat mot judar. Varenda vecka under den här våren har jag funnit olika uttryck för sådan coronainspirerad antisemitism. Först vill jag dock påminna om att detta mönster är välkänt i antisemitismens historia. Det kanske mest kända exemplet är digerdöden 1348-51, då judarna genomgående utsågs till syndabocken och anklagades för att förgifta brunnar och sprida smitta för att på det sättet mörda sina kristna grannar eller utnyttja dem ekonomiskt.

Följden blev förödande för Europas judar, som stod värnlösa mot den våg av judeförföljelser som drog fram genom Europa. Historiker har betecknat dessa som de värsta någonsin före Förintelsen. Dokument som överlevt tyder på att de flesta judiska kommuniteter i det område som är dagens Tyskland utplånades. I stad efter stad plundrades de judiska kvarteren och brändes ner. Judar mördades och – precis som under Förintelsen – stängdes de ibland in i synagogorna på sabbaten innan dessa sattes i brand.

Judar bränns 1349 (Bryssel, Bibliothèque royale de Belgique, MS 13076-77, f. 12v.
Wikimedia, Public domain).

Nyligen har jag upptäckt en personlig relation till denna mörka historia. När jag skrev min doktorsavhandling över den klassiska rabbinska textsamling som kallas Tosefta, ägnade jag snart sagt varenda dag under tre år åt att tyda och tolka ett hebreiskt manuskript som låg till grund för mina forskningar, nämligen Die Erfurter Handschrift från 1100-talet, som är den äldsta Toseftahandskrift som överlevt, och som fått sitt namn efter den stad till vilken den först kan spåras och där den också senare upptäcktes. Allt talar för att den beslagtogs när judarna i Erfurt plundrades och många dödades i en massaker i mars 1349. Sedan hamnade den (tillsammans med många andra judiska manuskript och andra värdesaker) i staden Erfurts ägo. Handskriften upptäcktes därefter 1879 i den evangelisk-lutherska kyrkans bibliotek i det som en gång varit det augustinerkloster där Martin Luther var munk. Sedan såldes den till Berlins nationalbibliotek, där den fortfarande finns. Utan att veta det, har jag alltså på ett mycket bokstavligt sätt kommit i beröring med ett skriande exempel på digerdödens judeförföljelser. En judisk forskare, Eliyahu Gurevich, berättar i inledningen till en översättning av en Toseftatext 2010 att han själv sett blodfläckar på handskriften.

Det kan också vara värt att minnas att många judar lyckades fly undan dessa massakrer österut, och då fann en fristad i Polen och Litauen under 600 år, innan nazisterna utrotade de flesta av dem. Ungefär hälften av Förintelsens sex miljoner offer bodde i dessa båda länder. En rottråd till denna ofattbara tragedi är alltså att finna i digerdödens Europa.

Även då är kyrkans roll ett sorgligt kapitel, som innehåller det mesta från passivitet till religiöst grundat judehat omsatt i handling. Om mycket kunde ske med biskopens goda minne, gällde det dock inte påven under dessa år, Clemens VI (1342-52). I två påvliga skrivelser (bullor) 1348 deklarerade han att de som lade skulden för pesten på judarna var förvillade av djävulen. Han påminde om att judarna själva på många håll drabbades av samma farsot, liksom andra folk som bodde i områden där inga judar fanns. Att hans försök att stoppa förföljelserna av judar till stor del misslyckades beror sannolikt på att judehatet blivit en del av det gängse tankemönstret efter sekler av antijudisk teologi och förkunnelse. Efter denna historiska tillbakablick återvänder vi till dagens pandemi. Man behöver som sagt inte söka länge för att känna igen mönstret – eller snarare monstret – från svunna tider. Det förefaller närmast otroligt att det i skuggan av judehatets historia finns människor som fortfarande tror på, sprider och finner lyssnare och efterföljare till sina lögner och konspirationsteorier om judar och judendom. Märkligt är också att detta hatets virus dyker upp i de flesta miljöer från fattiga till rika och från höger till vänster på den politiska skalan.

Vad sägs då om judar idag? Jag tycker mig se två huvudteman med allehanda variationer. För det första att judar och/eller staten Israel har orsakat pandemin för att tjäna pengar på den eller för att vinna politiska fördelar. Jag tänker att om judiska eller israeliska forskare skulle bli först med att finna en verkligt effektiv medicin eller ett säkert vaccin mot coronaviruset, skulle denna konspirationsteori omedelbart finna bekräftelse bland dessa som söker – och finner – en judisk syndabock i det de mest ogillar i tillvaron, oavsett om det gäller politik, kultur, religion eller något annat. Jordmånen för antijudiska fördomar har kultiverats under seklernas gång och till slut blivit en del av Europas kulturarv, alltså något som många inte utan vidare längre reagerar på.

Den andra kopplingen mellan coronakrisen och ren antisemitism är ännu mera obehaglig, eftersom den innebär ytterligare ett steg. Snarare än orsaken till krisen framställs judar och/eller staten Israel då som själva viruset som måste bekämpas, för att inte säga det rent ut – vilket också förekommer – utrotas, förintas. Denna mordiska antisemitism är begränsad till framför allt två kategorier: dels nazister och andra extrema rasister, dels islamistiska organisationer och stater i Mellanöstern och deras representanter runt om i världen ända upp på officiell nivå.

Jag kan inte räkna alla karikatyrer jag sett i vår som framställer judar på ett sådant sätt att man ser likheten med den kända modellen av coronaviruset. Det är en modernare variant av 30-talets jämförelser mellan judar, smitta och skadedjur. Värst av alla är Iran och de terrororganisationer som de stöder, framför allt Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza, men denna typ av antisemitism är vida spridd i kretsar där Mellanösternkonflikten står högt på den politiska agendan.

Soluppgång över Golan vid Genesarets sjö. (Bild: Göran Larsson ©)

Antisemitismens virus med dess många mutationer under tidernas gång lär överleva långt efter coronaviruset. Men vi hoppas att kampen för att finna ett motgift kommer att fortsätta i varje tid och att även vår lilla stiftelse på olika sätt ska få bidra till den kampen. Jag tackar er alla för att ni finns med i vår krets och för den positiva respons vi upplever, inte minst nu när vår verksamhet utåt måste anpassa sig till vad som är möjligt. Men på det sätt vi förmår, fortsätter vi vårt arbete både för att motarbeta antisemitism och för att bygga broar av kunskap, förståelse och respekt mellan judar och kristna. Behoven är stora, och som vi sett gäller det inte minst ”i pestens tid”.

I mitt nästa nyhetsbrev i slutet av sommaren vill jag gärna ge er ett konkret exempel på hur vi försöker nyttja den extra tid vi nu har. Då hoppas jag kunna presentera ett bokprojekt som vi nu arbetar med och som kommer att belysa förhållandet mellan judar och kristna bibliskt, teologiskt, historiskt och dagsaktuellt.

Vi tackar för bokbeställningar och gåvor vi fått, och precis som ni ser vi fram emot dagen då våra vägar åter kan mötas utan restriktioner.

Varma hälsningar med alla goda önskningar

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev april 2020

Stockholm den 3 april 2020

Kära vänner!

Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden som är mycket närvarande. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror … Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Psaltaren 46:2-4, 11-12

När jag satt och funderade över hur jag skulle börja denna hälsning i den orostid vi nu befinner oss i, kände jag ett så starkt behov att få låna de ord jag saknade. Jag valde då några versar ur Psaltaren. Det var bara att välja och vraka. Jag kunde ha valt herdepsalmen 23 eller varför inte den 91 psalmen som uttryckligen nämner ”pesten som smyger i dunklet” och ”farsoten som härjar i middagshettan”. Överallt hörs röster ur djupen och mörkret som vittnar om en erfarenhet människor har gjort i snart sagt varje tid. Många talar med rätta om att vi lever i ett undantagstillstånd, men i ett längre perspektiv och för otaliga människor handlar det kanske snarare om ett normaltillstånd, eller i varje fall om att sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Herdepsalmens trygga vila sker i ”fienders åsyn” och i farlig närhet till ”dödsskuggans dal”.

Men en sak förenar alla dessa röster ur Bibelns bön- och psalmbok, och det är behovet av en tillflykt som håller när allting annat sviker och bedrar, och förvissningen om var den tillflykten finns: hos Jakobs Gud, vår klippa och vår borg. Den som möjligen slår upp orden ovan i sin egen Bibel, märker kanske att jag ändrat lite i översättningen. När jag läste orden om en hjälp i nöden ”som aldrig svikit” (Bibel2000) eller ”väl beprövad” (1917 års översättning), märkte jag att den hebreiska grundtexten ordagrant säger ”mycket närvarande” eller ”mycket tillgänglig”. I kombination med slutordens ”bli stilla och besinna” blev de för mig en så levande beskrivning av vad dessa dagar erbjuder oss: en osviklig Gudsnärvaro som kanske inte känns och en stillhet som även den för många kan upplevas som en prövning, när själva grunden för tillvaron skälver och orons och ovisshetens hav svallar runt omkring oss.

Men Bibelns samstämda vittnesbörd är visserligen inte att Gud alltid hjälper så som vi önskar och ber, men att han alltid är tillgänglig och närvarande, och då alldeles särskilt i nöden – såväl världens nöd (”upphöjd bland folken”) som folkets (”Jakobs/Israels Gud) och den enskildes (”min herde”) nöd. Inför honom får vi under denna tid en särskild möjlighet till stillhet och besinning, inte minst under den stora högtid som snart går in.

Rhododendron från Lutheran Theological Seminary i Hong Kong

Alla berörs vi på olika sätt. För er som följer vårt arbete vill jag kort berätta om hur detta har påverkat oss. Det började med att jag under ett uppehåll på väg till Hong Kong i slutet av januari fick veta att myndigheterna beslutat att universitet och högskolor skulle stängas på grund av den begynnande virusspridningen. Min kurs måste alltså ställas in. Nu är den preliminärt uppskjuten till oktober. (När detta skrivs har Hong Kong trots sina nästan sju och en halv miljoner invånare som trängs på en otroligt begränsad yta lyckats få kontroll över smittan. För närvarande har 803 fall konstaterats, 5 befinner sig i intensivvård och 4 har avlidit.)

Sedan dröjde det inte länge innan det stod klart att smittspridningen var världsvid och att den även nått Sverige. Inbokade föredrag, fortbildningar och gudstjänster måste därför också uppskjutas. Givetvis var det även nödvändigt att avboka vår kursresa till Sicilien i maj. Eftersom offentliga samlingar blivit en omöjlighet, tvingas vi alltså, som så många, att tills vidare frysa mycket av vår verksamhet.

Vi hoppas dock kunna genomföra den sommarkurs som planeras äga rum först i augusti. Förhoppningsvis ska hälsoläget då ha stabiliserats på ett sådant sätt att det blir möjligt att resa och samlas ungefär som tidigare. Jag presenterade kursen i mitt förra rundbrev men vill ändå upprepa informationen med några kompletteringar, eftersom så mycket hänt sedan dess.

Kursen kommer att behandla tre syskon som befinner sig i främsta ledet bland Bibelns gestalter: Mose, Mirjam och Aron – en syskonskara som står i centrum särskilt i Bibelns berättelser om uttåget ur Egypten. I profeten Mikas bok 6:4 beskriver Gud händelserna med dessa ord: ”Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig.” Vilken betydelse har de i bibeltexterna och i de judiska och kristna tolkningstraditionerna? Vad kan vi lära av Mose och Aron, och även av den ofta bortglömda Mirjam, och om deras vandring med Gud? Hur kan de leda även oss i vår tid?

Kursen äger liksom tidigare år rum på Helsjöns folkhögskola utanför Horred i södra Västergötland den 10-13 augusti. För information om rum och priser m.m. går det bra att kontakta Marianne Karlsson på tel. 0320-205840 eller 0320-205830; info@helsjon.se; Helsjöns folkhögskola, Helsjön 1, 519 90 Horred. Anmälan kan göras redan nu, men jag vill betona att den på grund av osäkerheten inför de kommande månaderna inte är bindande och att inga inbetalningar ska göras ännu. Jag kommer att informera er om läget i kommande nyhetsbrev. Vi är dock tacksamma om ni vill anmäla ert intresse så snart som möjligt. Det är bra att vi i god tid får veta hur stort intresset är. Vi kan då också göra en adresslista och hålla er underrättade om hur situationen ser ut.

Eftersom fondens arbete helt och hållet är beroende av gåvor och av inkomsterna från mina kurser och föredrag samt försäljning av fondens böcker, ska vi inte förtiga att denna nya situation också innebär ett kännbart ekonomiskt avbräck. Vi är givetvis medvetna om att detta gäller oerhört många i vårt samhälle och att mycken verksamhet på olika sätt blir lidande. Inte desto mindre vågar vi vädja till er att tänka på oss även i denna orostid och kanske om möjligt även ge en gåva till vårt arbete.

Ett sätt att stödja vårt arbete kan också vara att för egen eller andras del köpa någon av våra böcker. Just nu tänker jag alldeles särskilt på boken Tid för Gud: Judiska och kristna perspektiv på de judiska högtiderna. Kanske kan en vandring genom det bibliska högtidsåret bli ett sätt att bli stilla och besinna hur stor Abrahams, Isaks och Jakobs Gud är. Den som vill gå lite djupare in i en särskild bibelbok kan nog finna en ledsagare i boken Uppbrottet: Andra Moseboken i judisk och kristen tradition. Den är naturligtvis särskilt aktuell inför påsken, men det är ingen överdrift att säga att Andra Moseboken lägger grunden till snart sagt alla övriga böcker i Bibeln och även till dess högtider. En presentation av fondens andra böcker finns på vår hemsida, www.judiskkristnarelationer.se. De kan beställas hos Lars-Åke Spånberger, Industrigatan 14, 112 46 Stockholm, larspa@bredband.net, tel. 0730 383848.

Som framgår av ordet ”pandemi” rör det sig om en farsot som drabbar ”alla folk”, vilket vi får dagliga och mycket smärtsamma påminnelser om. För att minska smittans framfart utfärdas många rekommendationer, påbud och förbud, som vi alla är skyldiga att ta på största allvar. Det gäller ju inte bara att skydda oss själva utan också andra som skulle kunna smittas genom vår oförsiktighet. Därför utgör inte heller våra gudstjänsthus och samlingar där några fredade zoner där vi slipper iaktta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Även här ges olika råd om vad det exakt bör innebära.

Själv har jag med särskilt intresse följt vad som händer i den judiska världen i allmänhet och i Israel i synnerhet. Judendomen är mycket församlingsorienterad. Enligt urgammal judisk tradition ska man så långt möjligt varje dag samlas till tre offentliga gudstjänster (se Daniel 6:13), som påminner om templets tre gudstjänster – morgonbönen (shacharit), eftermiddagsbönen (mincha) och aftonbönen (ma’ariv).

För att fira en offentlig gudstjänst krävs en minjan, det vill säga minst tio deltagare (män i den ortodoxa traditionen). Efter virusutbrottet i Israel begränsades först det maximala antalet människor som fick samlas till just tio för att möjliggöra synagogans gudstjänster. Snart begränsades emellertid antalet till två, vilket innebär att inga offentliga gudstjänster längre kan hållas.

Det är intressant att se hur snart även de mest observanta församlingarna med få undantag anpassade sig till denna mycket smärtsamma ordning, som förmodligen är den första kända i judarnas historia med en sådan omfattning. Många gånger förut har judar hindrats från att fira gudstjänst, men då har det skett i tider av förföljelser. Denna gång gäller det dock ett livsfarligt hot inifrån, och då upphör så gott som alla normala föreskrifter att gälla, eftersom den viktigaste principen är att rädda liv. På hebreiska kallas den för pikuach nefesh (”räddande av själen/livet”) och är grundad i 3 Moseboken 18:5, ”Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem.” Samma uttryck upprepas i Hesekiel 20:11.

Enligt den judiska tolkningen innebär det att buden ska tillämpas på ett sådant sätt att det främjar livet – även det rent fysiska livet här på jorden. Det första kända exemplet på en sådan tolkning finner vi under mackabeerkrigen, när judarna i lydnad för sabbatsbudet vägrade att försvara sig på sabbaten. Detta ledde till en fruktansvärd massaker som i sin tur ledde till en omprövning av sabbatsbudets tillämpning: ”Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.” Sedan läser vi att ett beslut fattades att det var tillåtet att försvara sig på sabbaten. Hela berättelsen står att läsa i 1 Mackabeerboken 2. Detta beslut blev i sin tur prejudicerande, så att det blev en plikt att åsidosätta sådana tillämpningar av buden som leder till död. Livets helighet går före allt annat. Denna princip är alltså helt i linje med den judiska tanken att sabbaten blev gjord för människans skull och inte tvärtom.

Den får också stora konsekvenser för sjukvården. Så snart minsta tvivel föreligger om att liv är i fara eller kan komma att bli det, är alla åtgärder inte bara tillåtna utan påbjudna. Om synagogans gudstjänst utgör en hälsorisk, måste synagogorna följaktligen stängas. Ett annat konkret litet exempel är talande. Som bekant innebär sabbatsbudet enligt den judiska traditionen att elektroniska artiklar som datorer och mobiltelefoner ska stängas av. Men för ett par veckor sedan deklarerade den sefardiske överrabbinen Jitzhak Josef att det är en skyldighet att ha mobilerna påslagna för att kunna vara anträffbar även då, eftersom det kan bli nödvändigt att hjälpa till med akutfall eller att själv snabbt bli isolerad om ny smitta upptäcks. Själv upplevde jag under alla år i Israel att det var lättare att nå en läkare under sabbat och högtider där än under veckoslut och helger här.

Utsikt över Jerusalem från Dominus flevit på Olivberget.

En annan fråga har också diskuterats: Är det tillåtet att fira påskmåltiden via elektroniska medier, alltså ungefär som en videokonferens? Eftersom påskmåltiden för så många är årets viktigaste familjehögtid, blir den påbjudna isoleringen särskilt tung. Debatten har varit intensiv och uppfattningarna delade med framstående rabbinska auktoriteter på båda sidor. Tidigare i veckan läste jag att båda överrabbinerna emellertid avvisar denna möjlighet just med hänvisning till pikuach nefesh, eftersom deltagande i påskmåltiden tillsammans med familjen inte kan anses gälla liv och död. Den andra uppfattningen hävdar dock att gemenskapsmotivet är så viktigt att en teknik som annars är förbjuden på sabbat och högtidsdag kan tillåtas.

Även om dessa exempel är knutna till texter, tolkningar och traditioner som nog är främmande för många kristna, är det inte svårt att känna igen sig i dessa dilemman, eftersom de på olika sätt möter de flesta samfund och religiösa kommuniteter världen över. För många kristna är en central fråga inte minst hur nattvardens gemenskapsmåltid – kommunionen – ska firas i dessa dagar. Frågan är inte bara hur mycket geografisk och social isolering som är nödvändig utan också hur mycket de yttre avstånden kan överbryggas genom den moderna teknikens underverk i vår tid. Låt oss utnyttja dessa möjligheter i den här krisen och göra vad vi kan för att bryta den yttre isolering som för många är så smärtsam.

På onsdag kväll inleds den judiska påsken med uttågets och befrielsens måltid, följd av skärtorsdagskvällens åminnelse av Jesu sista påskmåltid. Precis som jag började detta brev med ett bibelord, vill jag också avsluta det med ett annat bibelord. Det är hämtat ur den lovsång som Jesus sjöng med sina lärjungar den gången och som fortfarande ingår i avslutningen av den judiska påskmåltiden: ”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd” (Psaltaren 118 och 136).

Mycket förgår, men ett består – Herrens nåd. Det är påskens stora budskap om en övergång från slaveri till frihet, från mörker till ljus, från synd till förlåtelse, från fall till upprättelse, från förtvivlan till hopp och från död till liv. Mycket blir annorlunda denna påsk, men Herrens nåd varar evinnerligen. Därför kan vi i påskens eviga ljus hoppas på ett helt annat påskfirande om ett år och även i år med tillförsikt önska varandra en rikt välsignad påskhögtid!

Med varm hälsning

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev december 2019

*Julblommor i Hong Kong. (Bild: Göran Larsson ©)*

Stockholm den 21 december 2019

Kära vänner!

Vi har nu ett par höstmörka månader bakom oss, men vintermörkret skingras av adventsljusstakar och ljusslingor och av den där högtidsstämningen som kännetecknar december månad. Då är det också dags för årets sista nyhetsbrev till er.

Att göra bokslut hör varje årsskifte till. Det är en ekonomisk nödvändighet och innebär även en hälsosam utvärdering av den verksamhet som bedrivits, och det är även viktigt att blicka framåt och planera för kommande år.

I år var det tjugo år sedan Jubileumsfonden bildades. Många har på olika sätt uppmärksammat såväl fondens som mitt eget jubileumsår, och det fyller mig med stor tacksamhet. En höjdpunkt under året var tveklöst vår ”jubileumssommarkurs” i augusti, som jag berättade om i mitt förra rundbrev. Det är därför med särskild glädje som jag nu kan meddela att vi även i augusti nästa år kommer att hålla en ny sommarkurs.

Som tema för våra sommarkurser väljer vi ämnen som berör relationen mellan det Gemensamma Testamentet (GT) och det Nya (NT). Ibland ligger tonvikten på NT, vilket var fallet i år, när vi vandrade genom Johannesevangeliet. Men oavsett var tyngdpunkten ligger, är avsikten att upptäcka den djupa samhörigheten mellan Bibelns olika delar och bygga broar av kunskap, förståelse och respekt mellan judisk och kristen tro och tradition.

Nästa kurs kommer att behandla tre syskon, som utan tvekan befinner sig i främsta ledet bland Bibelns gestalter: Mose, Mirjam och Aron. Denna syskonskara står i centrum i Bibelns berättelser om uttåget ur Egypten. I profeten Mikas bok 6:4 beskriver Gud händelserna med dessa ord: ”Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig.”

Vår sommarkurs kommer alltså att ägnas åt alla dessa tre viktiga personer – den betydelse de har i bibeltexterna och även i de judiska och kristna tolkningstraditionerna. Vad kan vi lära av Mose och Aron, och kanske inte minst av den ofta bortglömda Mirjam, och om deras vandring med Gud? Hur kan de leda även oss i vår egen samtid? Liksom tidigare äger kursen rum på Helsjöns folkhögskola i södra Västergötland, närmare bestämt den 10-13 augusti 2020. Vi ska meddela närmare detaljer i kommande brev.

Vi lever i en värld, där allt fler känner vånda inför framtiden och de exempel på ondskans framfart som ständigt konfronterar oss. Många kan säkert ifrågasätta om det hör hemma i ett julbrev att påminna om det mörker som omger oss i en plågad värld. Men sanningen är ju att de strålande juleljusen och julstjärnorna tänds mot en mörk bakgrund. Under julens gudstjänster läses mer än en gång profetorden ur Jesaja 9: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Julevangeliet är ingen idyll. Det är djupt realistiskt, och det är just därför att världen var och förblir så mörk som det lyser så klart.

*Chanukkaljus på Sionstorget i Jerusalem. (Bild: Göran Larsson ©)*

Samma sak gäller den judiska högtid som i år sammanfaller med den kristna julen – chanukka eller ”tempelinvigningsfesten”. Bakgrunden till denna ljusfest, som börjar söndag kväll den 22 december och varar i åtta dagar, är även den mörk. När mackabéerna segrade efter Syriens försök att utplåna judisk tro och judiskt liv, handlade segern om inget mindre än det judiska folkets vara eller icke vara. Eftersom judendomens överlevnad utgör grunden för den kristna tron, är de kristnas historia och framtid för evigt sammanflätade med judarnas. Vi skulle alltså kunna säga att den seger som firas under chanukka skapar förutsättningen även för den kristna julen.

Därmed är vi framme vid en ljuspunkt som jag gärna vill dela med alla er som på olika sätt finns med i Jubileumsfondens arbete för judisk-kristna relationer. För endast någon månad sedan publicerades ett dokument som förtjänar uppmärksamhet, studium och samtal. Det bär titeln God´s Unfailing Word: Theological and Practical Perspectives on Christian-Jewish Relations, alltså ”Guds osvikliga Ord: Teologiska och praktiska perspektiv på judisk-kristna relationer”, och utgör en officiell deklaration av den Anglikanska kyrkan i fråga om förhållandet till det judiska folket i historia och nutid.

Men det är inte fråga om en deklaration på några sidor som i syfte att uppnå någon sorts konsensus vattnats ur till formuleringar som de flesta ska kunna hålla med om. Den typen av dokument kan visst ha ett värde men måste följas upp och fördjupas om de ska leda till något konstruktivt. Den här imponerande boken kan ses som en sådan uppföljning och fördjupning av tidigare deklarationer, för här har kyrkan skapat en bok på 140 sidor som går på djupet och inte undviker svåra och kontroversiella frågor. De kan handla om kyrkans ansvar för det hat och de förföljelser som drabbat judar i kristna länder i allmänhet och då inte minst i England. Här får vi till exempel veta att den vidriga anklagelsen mot judarna att slakta kristna barn och använda blodet i det osyrade brödet under påsken, som blev så vanlig i Europa på medeltiden och som fortfarande används i antisemitisk propaganda, har sitt ursprung i England. Utan omsvep deklareras att kristen undervisning har utgjort en fruktbar jordmån för dödlig antisemitism i modern tid” och ”bidragit till att bland kristna främja ett passivt samtycke till – om inte rentav ett positivt stöd för – handlingar som ledde till Förintelsen.” Detta är endast ett par axplock som får belysa den nödvändiga självrannsakan och självkännedom som är förutsättningen för ett nytt kapitel i relationen mellan judar och kristna.

Som underrubriken antyder vill boken inte bara förmedla kunskap utan också mana till aktiv tillämpning av dessa kunskaper. De teologiska insikterna måste få praktiska konsekvenser och märkas på en rad områden. Relationen judar-kristna utgör inget särintresse för några få specialister. Kristallklart uttrycks denna viktiga insikt redan i bokens förord (Preface): ”Ogrundade antaganden om judar och judendom i historia och nutid färgar kristnas förkunnelse, undervisning, evangelisation, katekes, gudstjänst, fromhet och konst, oberoende av om de är medvetna om några judar, nära eller fjärran. Att bearbeta och utvärdera dessa antaganden teologiskt är därför en utmaning som angår hela kyrkan.” (Samtliga översättningar ovan är mina)

Boken ger sedan många konkreta exempel på hur kyrkan teologiskt och praktiskt bör möta dessa utmaningar idag.

Sist men inte minst uttrycker själva boktiteln en djup insikt: Kristnas syn på judar och judendom berör något av det djupaste i den kristna tron – Guds trohet mot sitt eget Ord, alldeles oavsett om det gäller det Gemensamma eller det Nya testamentet. Guds förbund och löften är lika pålitliga oavsett till vilka de getts. Det är faktiskt just i relationen till sitt eget judiska folk som inte delar hans egen tro på Kristus, som Paulus ger påminnelsen: ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Romarbrevet 11:29).

Bokens officiella prägel understryks av dess förord, skrivet av den anglikanska kyrkogemenskapens överhuvud, ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, vilket vittnar om ett djupt personligt engagemang. Att den anglikanska kyrkogemenskapen är världsvid, omfattande över 70 miljoner medlemmar i samtliga världsdelar, gör att betydelsen av denna deklaration är svår att överskatta.

Jag har en önskan till. Flera av er som läser detta har följt den debatt jag hade i Kyrkans tidning med kyrkostyrelsens främsta företrädare tidigare i år. Där efterlyste jag konkretion av deras högtidliga försäkringar om att de judisk-kristna relationerna hade högsta prioritet i Svenska kyrkans verksamhet både i Jerusalem och här hemma. ”Upp till bevis!” var mitt svar.

Möjligheterna är många att omsätta ord i handling. Jag tycker att den oss närstående anglikanska kyrkan nu har öppnat en sådan möjlighet för oss genom det dokument som jag här i korthet presenterat. Efter viss revidering och anpassning efter svenska förhållanden borde det kunna bli den nödvändiga uppföljning av samtalsdokumentet Guds vägar som många har efterlyst. Guds vägar blev inget samtalsdokument utan har fört en tynande tillvaro under de arton år som förflutit sedan det antogs av kyrkomötet, och idag är det väl så gott som helt bortglömt. Det har helt enkelt bortprioriterats för annat.

De som önskar ett lästips inför helgerna framför oss och skulle vilja läsa detta imponerande dokument, har tillgång till det via den här länken: https://www.churchofengland.org/sites/default/files/2019-11/godsunfailingwordweb.pdf .

Till sist några korta notiser. Många undrar hur det kommer att gå med min fortsatta undervisning i Hong Kong. Jag kan meddela att oroligheterna i år inte har hindrat verksamheten på vårt seminarium, och att situationen ljusnat betydligt efter lokalvalen för en månad sedan, då prodemokratirörelsen vann en jordskredsseger. Låt oss hoppas på att lugnet ska återvända. Min nästa kurs är planerad till februari.

Som tidigare meddelats, ordnar Sonia Schlossman och jag ännu en kunskapsresa till Sicilien, närmare bestämt den 2-9 maj nästa år. Eftersom rum ska bokas senast den 10 januari, behöver man anmäla sig innan dess. För anmälan, program, priser och tips om allt praktiskt går det bra att kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44,
177 42 Järfälla, ulla.terling@gmail.com, tel. 070 4978978.

De här nyhetsbreven väcker ofta frågor och kommentarer. De är välkomna, men svara inte på själva nyhetsbrevet utan skriv till mig direkt på min e-postadress goran.larsson@judiskkristnarelationer.se, annars är det risk att era mejl blir liggande i en postlåda som inte kontrolleras.

Först och sist vill Jubileumsfondens styrelse och jag tacka er för ljuset ni spridit genom er vänskap och ert stöd till vår verksamhet under ännu ett verksamhetsår. Det kan aldrig sägas för ofta: utan er kunde fonden inte fortsätta sitt arbete! Vi önskar er en God jul, Glad chanukka och ett riktigt Gott nytt år!

Med varm hälsning

Er tillgivne

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

Rundbrev september 2019

Stockholm den 7 september 2019

Kära vänner!

När denna hälsning skrivs har vi lagt ännu en sommar bakom oss. Även om vi väl ibland önskar att vi kunde hålla kvar sommaren ett tag till, får vi glädja oss över dagarnas höga luft, trädens färger, frukt som mognar, och allt vad det nu är som gör sensommarens annorlunda skönhet så säregen.

Vi ser också tillbaka på sommaren som gått, och jag önskar att ni fått uppleva sådant som ni gärna hämtar fram ur minnenas skattkammare. Själv kommer jag att ägna det här nyhetsbrevet åt den sommarkurs i augusti som för mig blev just en sådan upplevelse som på många sätt kom att sätta sin prägel på sommaren. Som jag nämnde i mitt förra brev, handlade den om Johannesevangeliet, och detta evangelium blev min dagliga följeslagare under en ganska lång tid när kursen skulle förberedas. Samtalen med Jesper Svartvik blev många och långa, och det kändes som om evangeliet bara växte i höjd och vidd under förberedelsernas gång. Vad skulle vi särskilt lyfta fram under de få dagar vi hade till vårt förfogande, och hur skulle vi göra det?

Det var också mycket roligt för oss att så många hade anmält sig till kursen. Ja, Helsjöns folkhögskola fylldes till bristningsgränsen, och några kunde tyvärr inte beredas plats. Det var första sommarkursen vi ordnat på sju år, och som jag berättat i tidigare brev, kallade vi den en ”jubileums-sommarkurs”, eftersom det i år är tjugo år sedan Jubileumsfonden instiftades. Några av deltagarna på kursen var med från allra första början, och åtskilliga har sedan deltagit i tidigare sommarkurser, så det blev många kära återseenden. Men naturligtvis var vi lika glada över alla dem som kom för första gången och som vi hoppas få träffa fler gånger i olika sammanhang.

Som sig brukar när ett jubileum firas ägnade vi en kväll åt ”blicken tillbaka och blicken framåt”. Vid det tillfället, den 13 augusti, höll Jubileumsfondens styrelseordförande, Lars-Åke Spånberger, ett tal som utgör en fin sammanfattning av denna tillbakablick och av den framtidsvision som vi bär vidare mot kommande år. Därför vill jag gärna återge hans tal i detta nyhetsbrev. Jag känner stor ödmjukhet inför alla goda ord han uttalar, men jag vill verkligen understryka den tacksamhet han uttrycker mot er som möjliggjort denna verksamhet under tjugo år, och som gör att vi med tillförsikt kan se fram emot att fortsätta vårt arbete.

Därmed lämnar jag ordet till Lars-Åke:

Jubileumsfonden 20 år!

Det är inte bara en jubileumskurs vi är med om, det är också ett jubileumsår. I mitten av februari i år fick många av er ett brev med rubriken 2019 – ett bemärkelseår. Det var vår vice ordförande, Jesper Svartvik, som författat detta brev som vi alla i Styrelsen ställde oss bakom. I brevet beskrevs Jubileumsfondens verksamhet genom åren och brevet innehöll också en inbjudan att få vara med och stödja fondens fortsatta arbete med en ”Jubileumsgåva”.

Nära nog samma dag som brevet skickades ut började gåvorna strömma in. Så pågick det sedan ända fram till för någon månad sedan. Det blev ett gott resultat. Många har bidragit. Kanske med 100 kr, 200 kr, 500 kr, i vissa fall med 1000 kr eller mer, tillsammans med en och annan riktigt stor gåva. Märkta med ”Jubileumsgåva” kom det in nästan 145 000 kr. Utöver detta kom det under denna period in ca 30 000 kr ytterligare, alltså ungefär 175 000 kr!

Eftersom jag förmodar att många av givarna sitter här just nu, så vill vi i styrelsen framföra ett stort och varmt TACK! Era gåvor gör det möjligt för fonden att leva vidare ett tag till. Fonden är ju helt beroende av att det finns människor som vill att fonden ska leva vidare och är villiga att hjälpa till med det.

Det som utmärker vår jubileumsfond är dess teologiska fokus och djup, fast förankrad i kristen tro – i ödmjuk och respektfull dialog med en levande judendom. Det finns andra goda organisationer som arbetar i samma riktning, en del utifrån kristet perspektiv med intresse för landet Israel och det judiska folket. Det finns även en del judiska organisationer som varit med att bygga upp landet Israel. Samarbetsrådet för Judar och Kristna finns ju också och ingår i en internationell organisation, ICCJ (International Council of Christians and Jews), som i år hade sin årliga konferens i Lund i början av juni.

När Göran Larsson fyllde 50 år, så startades en insamling för att uppvakta honom. Insamlingen överträffade alla förväntningar. Frågan blev då hur dessa pengar kunde användas på bästa sätt. Då föddes tanken på Jubileumsfonden och dess första projekt – utgivandet av boken Jossel Rakovers samtal med Gud. Allt gick bra, boken gick åt och fonden växte.

Många här i Sverige tyckte nu att Göran var långt borta, ville få ”hem” honom till Sverige och inte minst tillbaka till Jerusalem. Så föddes tanken – tänk om Fonden kunde anställa honom, i alla fall på deltid. Om vi går ihop, några människor, och förbinder oss att stödja Fonden regelbundet så kanske det skulle fungera. Det var då vi fick frågan av Anita Taranger som då satt i styrelsen om vi kunde ställa upp. Självklart, det gjorde vi gärna – liksom uppenbarligen många andra. Och Göran fick en anställning. Så har det rullat på. Snart utkom fler böcker, en ny utgåva av Uppbrottet, denna otroligt rika källa till en sund bibelförståelse, och sedan Tid för Gud, Fönster mot Gud och nu senast – men förhoppningsvis inte sist – Judarna, Ers Majestät!

Modell av forntida Jerusalem avtäcks och förevisas inför eleverna i Hong Kong. Modellen orsakade stort intresse. Förlagan är gjord av Ingemar Eklöv på Hållandsgården i Jämtland.

På senare år har fonden fått verka också internationellt. Göran är ju känd i hela världen. En av hans elever från Jerusalem är numera rektor för Lutherska Teologiska Seminariet i Hong Kong. Han frågade om Göran kunde tänka sig bli professor där i ämnet Judiska studier och vara med och bygga upp verksamheten kring detta ämne. Göran har varit där regelbundet i fem år nu. Och han kan göra det tack vare fonden och dess givare, alltså oss! Så har det arbete som begynte för 20 år sedan nu fått ringar på vattnet, från bokutgivningen i liten skala till ett betydelsefullt internationellt arbete med konsekvenser inte bara i Hong Kong och Kina utan för hela Sydostasien. Seminariet har nämligen studenter från många länder som sedan återvänder hem som präster eller lärare, med nya kunskaper i den kristna trons judiska rötter och ett annat sätt att förstå bibeltexter, och detta bär sedan frukt i undervisning och predikningar.

Så har vi dessa sommarkurser på Helsjön. Snart blev också de en del av Fondens arbete, här på Helsjön med dubblering i Skellefteå eller Älvsbyn. Någon gång också på Öland. De här kurserna är unika. Det finns gott om sommarkonferenser – också med Israelintresse; en del drar mycket folk och det är jättebra att de finns. Det finns också en del akademiskt inriktade kurser. Helsjön har både – och. Det är både folkbildning och fortbildning, tillgänglig för alla med sin bredd – men också med ett nästan omätbart djup. Det finns inget annat ord än just – unikt!

Helsjökurserna – Göran och Jesper i samverkan – fantastiskt att vi är här igen, och att det blev en jubileumskurs! Ett bättre sätt att fira fondens 20 år finns nog inte. Jag tror inte att vi alltid är medvetna om hur kvalificerade föreläsare vi har på de här kurserna. De tillhör eliten av bibelforskare, de nämns med stor respekt, inte minst i den judiska världen, i Sverige som jag hört, och även runt om i världen vad jag förstår. Det är en otrolig förmån att de finns här också. Trevliga och mänskliga, glada och öppna som de är. Sitter med vid våra måltider, finns tillgängliga för alla våra knepiga frågor.

Nu vill vi förstås att fonden ska leva vidare. Göran är fortfarande anställd på halvtid. Och han har inga andra planer än att jobba vidare, både i Hong Kong och i Sverige. Vi hoppas han också fortsättningsvis får uppdrag att hålla föredrag i församlingar eller fortbildningsdagar för präster, diakoner, lärare, församlingspedagoger och andra medarbetare.

Stipendier ska vi nog fortsätta med. Vi har understött några unga studenter med bidrag. Särskilt en person har vi stött ett par gånger, vilket hjälpt henne på vägen att bli antagen som doktorand i Lund. De årliga resorna omkring Italiens judiska historia som Göran gjort tillsammans med Sonia Schlossman kommer säkert också att fortsätta.

Och fonden har sin bokserie som vi hoppas får en fortsättning.

I huvudsak existerar fonden på de gåvor som kommer in. Vi är otroligt tacksamma över dem som troget och regelbundet understödjer fonden med sina gåvor. Ett stort glädjeämne! Nu inbjuder vi alla som kan och vill att stödja fonden. Vi behövs alla om detta viktiga arbete ska fortsätta.

Lars-Åke Spånberger

* * *

Till sist vill jag kort nämna några punkter i höstens program.
I oktober kommer jag att vara i Hong Kong om inget oförutsett händer i den oroliga tid som råder där. Men innan dess kommer jag att besöka Hertsökyrkan i Luleå den 13-15 september. Helgen börjar på fredag kväll kl. 18 och fortsätter sedan på lördagen med föredrag kl. 10, kl. 13 och kl. 18. På söndagen predikar jag i gudstjänsten kl. 11. För närmare upplysningar går det bra att kontakta Margareta Granström, tel. 072-7187785; margareta.granstrom@bredband.net.

Följande helg predikar jag i gudstjänsten i Uddevalla kyrka söndagen den 22 september kl. 11 och håller sedan ett föredrag i Mikaelsgården kl. 13.
På måndag kväll undervisar jag i Pingstkyrkan kl. 18-21. För närmare upplysningar, se http://www.uddevalla.pingst.se/motesplatser/israelgruppen.

Jag besöker Åhus den 28 november, där jag ska hålla ett föredrag i Åhus frikyrka, Yngsjövägen 11, kl. 19. För närmare upplysningar går det bra att kontakta Birgitta Dérand, tel. 044-243328; derand@tele2.se.

Till sist vill jag redan nu nämna att nästa års kunskapsresa kommer att gå till Sicilien den 2-9 maj. För närmare upplysningar, kontakta Ulla Terling, Månadsvägen 44, 17742 Järfälla; tel. 070-4978978; ulla.terling@gmail.com, och Sonia Schlossman, sonia@romajudaica.nu.

De varmaste sensommarhälsningar med alla goda önskningar inför hösten,

Er tillgivne

P.S. Ibland har läsare av dessa nyhetsbrev har frågor och kommentarer. Skicka i så fall dessa direkt till mig på min e-postadress goran.larsson@judiskkristnarelationer.se. Om ni trycker på svarsknappen till själva nyhetsbrevet, det som vi skickar ut via e-post, kan det hända att ert meddelande blir liggande i en obevakad brevlåda.

Ladda ner rundbrevet som PDF-fil HÄR (838 kB)!

Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 0730949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249

Swish: 1230 872 424

Förnamn

Efternamn

E-post