Rundbrev juni 2021

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Rundbrev juni 2021.

Bild: Björn Tellow ©

 

Stockholm den 17 juni 2021

 


Kära vänner!

 

Detta nyhetsbrev skriver jag dagen efter att nyss ha fått min andra spruta mot covid19. Jag är oerhört tacksam och känner mig så priviligierad, i synnerhet med tanke på de miljontals människor i många länder som ännu inte har möjlighet att bli vaccinerade. Vi har väl mest hört talas om nöden inom sjukvården i Indien och det ofattbart stora antal barn som blivit föräldralösa där på grund av detta fruktansvärda virus och avsaknaden av den mest grundläggande vården. Smärtsamt nog är Indien inte ensamt i denna förtvivlade situation. Låt oss hoppas att vårt överflöd av vaccin så snart som möjligt ska komma andra till del som just nu är i skriande behov av hjälp.

För oss lyser inte bara sommarsolens varma strålar utan förhoppningsvis också ljuset i slutet av pandemins tunnel, som för många inneburit mycket sorg och smärta. Det är troligt att vi har ett långt stycke kvar innan vi är ute ur denna tunnel och att vi under ansenlig tid kommer att få påminnelser om viruset i olika varianter. Det är dock stort att få leva i en tid och i ett land där vi får skörda frukterna av ofattbart stora framgångar inom forskning och vetenskap. Jag har uppnått den ålder då jag nog emellanåt lite tanklöst tänker, och även säger, att ”det var bättre förr”. Visst stämmer det i många avseenden, men då gäller det att också tänka på alla de områden där jag inte skulle ha velat leva för hundra eller två hundra år sedan – eller ännu längre tillbaka. Det behövs inte mycket fantasi för att bli fylld av tacksamhet över att vi nu skriver 2021, inte minst när världen drabbas av en pandemi som denna.

1581 Clover Leaf World Map by Heinrich Bünting

På den här gamla världskartan från 1581 befinner sig Jerusalem i mitten av de tre stora världsdelar som var kända för kartografen. Tillsammans med England får Sverige nöja sig med en plats i periferin, och Amerika – Den nya världen – är fortfarande en outforskad del av världen. En kopia av samma karta finns utanför Stadshuset i Jerusalem.

Nu skiftar vi perspektiv från det stora till vår omedelbara närhet och ger några glimtar från vår egen verksamhet. Själv har jag givetvis fått hålla mig hemma även i år. Via Zoom och andra digitala medier har jag dock hållit en del föredrag och bibelstudier. Det var särskilt roligt att kunna tala till mina studenter i Hong Kong i samband med deras examenshögtid i förra veckan. Det blev ännu en påminnelse om teknikens landvinningar som till och med lyckas flytta ”Fjärran östern” in till skrivbordet. Jag minns mina föräldrar berätta om ”när lyset kom” och hur strömmen började sitt trevande segertåg över världen för att nu krympa den i tid och rum så att vi i nästan bokstavlig mening kan placera världen på bordet eller bära den i fickan.

I tidigare nyhetsbrev har jag berättat om vårt bokprojekt. Några har hört av sig för att redan nu beställa boken. Jag räknar med att ge närmare besked om tiden för publiceringen till hösten. Jag hoppas att då också kunna besöka församlingar och fortbildningskurser när större samlingar troligen åter blir möjliga. Jag står till förfogande så långt möjligt är, så hör gärna av er.

Samma gamla världskarta i en modernare variant.

Samma gamla världskarta i en modernare variant gjord av armeniern Arman Darian i Jerusalem. Det är en keramikkarta som finns utanför Stadshuset i Jerusalem. Arman finns på https://www.facebook.com/arman.darian.ceramic/

Ingen generation i mänsklighetens historia har väl rest så mycket som vår. Men även resandet har pandemin försvårat, och många har då upptäckt försummade resmål inom räckhåll och andra sätt att resa. För egen del upptäckte jag böckernas värld i tidiga barnaår i en tid utan TV, bil och semestrar. En av de första böcker jag särskilt minns var upptäcktsresanden Sten Bergmans Det fagra landet som tog mig till Japans mystiska värld. Berättelser och böcker öppnar möjligheter att göra en inre resa som inte har några resekostnader eller någon slutdestination.

Inget sådant färdmedel kan överträffa Böckernas bok, som i årtusenden har transporterat människor till ett alldeles särskilt land – ett av världens minsta, som Profeten Hesekiel redan för över 2500 år sedan betecknade som världens mittpunkt, ja, världens ”navel”, alltså den plats där Abrahams, Isaks och Jakobs Gud så att säga fäste livlinan mellan jord och himmel, tid och evighet (Hes 5:5; 38:12). För det judiska folket blev Bibelns land och stad en daglig destination, eftersom de var böneriktningen sedan urminnes tid fram till idag (Daniel 6:10).

Genom kristendomen, som ärvde Böckernas bok av judarna, blev samma lilla land med staden Jerusalem ett andligt hem och ett längtans mål för människor världen över. Bibelns värld flyttade in i människors liv. Själv minns jag kartan över Bibelns land i klassrummet och söndagsskolans planscher och klisterbilder som vi samlade i en liten bok. Jag upphör nog aldrig att förundras över att jag verkligen fick tillbringa större delen av mitt liv i just detta land – centrum för händelser som påverkat världshistorien mer än några andra platser.

Svenskarna och Det heliga landet.

Svenskarna och Det heliga landet. ISBN 9789189069954

Men till Bibelns land har inte bara böner riktats och längtans tankar gått, och det har inte bara beskrivits och besjungits – utan också besökts. Det gäller givetvis först och främst judar som återvänt till det som de aldrig upphört att kalla sina ”förfäders land”, men dit har också erövrare och kolonisatörer, pilgrimer och turister, forskningsresande, författare, studenter och många andra begett sig för att under en längre eller kortare tid förverkliga sina drömmar eller trampa helig mark. Några av dessa perspektiv speglas i en nyutkommen bok, som jag gärna vill nämna som ett lästips inför sommaren, trots att det rör sig om en till det yttre stor och tung bok. Den har den lockande titeln Svenskarna och Det heliga landet och är utgiven av Bokförlaget Stolpe i år (Redaktörer: Kurt Almqvist, Louise Belfrage och Nathan Shachar. 236 sidor, ca 380 kr). De olika bidragen grundar sig på en konferens som hölls i Jerusalem 2020.

I tjugoen rikt illustrerade artiklar tar lika många författare med oss på en spännande resa tillsammans med svenskar som under de senaste tusen åren besökt Bibelns land. Utrymmet tillåter ingen presentation av de innehållsrika artiklarna, som låter läsaren följa långt fler än de mest kända resenärerna, exempelvis Heliga Birgitta, Linné-lärjungen Fredric Hasselquist, Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf och Nåsborna från Dalarna. Där finns även tematiska artiklar som behandlar vad den svenska kopplingen till Bibelns land i skilda tider inneburit religiöst, kulturellt och politiskt.

Jag vill dock gärna ge en sammanfattning av en essä över ett ämne som berör mig personligen på ett särskilt sätt, och som säkert också intresserar många av er. Jag får ju allt som oftast frågor av typen, ”Vad har egentligen hänt med ’ditt institut’ i Jerusalem?” Det är just det institutet som står i centrum för Jesper Svartviks artikel i boken med titeln ”Svenska teologiska institutet – mikrofon eller megafon? Konturerna av ett teologiskt forskningsinstituts tillkomst och historia.” I en bok om Svenskarna och Det heliga landet är detta institut en självklar del, och ingen kunde belysa det bättre än Jesper, som tillbringat mer än tio år där som student, forskare och professor.

Vad ligger då bakom frågan han ställer i överskriften? För att förstå det behöver vi först stryka under orden ”tillkomst och historia”. Då hamnar vi nästan 150 år tillbaka i tiden. År 1875 grundades nämligen Svenska Israelsmissionen (SIM), som så småningom kom att bedriva missionsverksamhet bland judar i många länder. Framför allt tre förändringar i denna organisations verksamhet ledde fram till grundandet av Svenska teologiska institutet (STI) och till inriktningen på dess verksamhet: Först Förintelsens fasor, som många av Israelsmissionens arbetare fick uppleva på nära håll tillsammans med den passivitet som kännetecknade majoriteten av kyrkorna och dess teologer och ledare i mötet med antisemitismen, för att inte tala om alla dem som samarbetade med den mordiska nazistregimen. För det andra bildandet av staten Israel i förening med möjligheten att förvärva den byggnad på Profeternas gata 58 i västra Jerusalem, där Svenska teologiska institutet kunde inleda sin verksamhet 1951. För det tredje insikten om vilka möjligheter ett teologiskt studieinstitut i Jerusalem erbjuder som ett fönster mot Bibelns värld. Där finns en världselit av bibelforskare, arkeologer och historiker och givetvis en levande judendom i all dess rika mångfald som ingen annanstans på jorden.

Att fortsätta missionsverksamhet i den nybildade staten Israel sex år efter Förintelsen var mig veterligt aldrig aktuellt. Orsakerna är flera, men själv tror jag att insikten om historiens mörka skuggor av antijudisk teologi parad med kristnas notoriska okunnighet om judendomen i lära och liv, ledde till beslutet att låta den vackra byggnaden i centrum av Jerusalem få bli ett studieinstitut och en plats där kristna kan få möta judar och uppleva verklig judendom bortom alla inlärda stereotyper. Sådana platser var oerhört sällsynta tidigare i historien, och det var definitivt det första i svensk kyrkohistoria. Här blev alltså prioritet nummer ett för kristna att vara mottagare – mikrofoner om man så vill – för att låta det vi lär oss få leda till både fördjupning och självprövning för egen del och för den kyrka vi är del av.

År 1975 övertogs STI av Svenska Kyrkans Mission med löfte om samma huvudinriktning på teologiska studier och mötet mellan judar och kristna. Det tog emellertid inte så många år innan de löftena började ifrågasättas. Jesper Svartvik tecknar huvuddragen i den förskjutning av STI:s inriktning som skett under senare år från teologisk fördjupning och forskning till politiska kurser och konferenser med udden mot ena sidan i Mellanösternkonflikten. Så här sammanfattar han sin artikel och därmed också vad han menar med den fråga han ställer i rubriken:

Den fråga som dröjer kvar efter denna genomgång av STI:s skiftande historia är huruvida STI ska tillåtas vara ett institut där kunskaperna om judisk tro och tradition fördjupas, där studenter i respektfull dialog möter levande judendom, och där antijudisk kristen teologi blir belyst och bemött. Detta var en utmaning på den tid då moderorganisationen hade till huvuduppgift att omvända judar till kristendomen, och det förblir en utmaning i vår egen tid då många kristna samfund väljer att nästan uteslutande uppmärksamma den israelisk-palestinska politiska konflikten. Behoven av teologisk reflexion är fortsatt stora. Det vore ju naivt att tro att tvåtusenåriga stereotyper om judisk tro och tradition skulle försvinna bara därför att fokus förflyttas från proselytverksamhet till politiskt påverkansarbete.

Det finns nu på STI ett frapperande ointresse för mötet med levande judendom i all dess mångfald som på ett särskilt sätt kommer till uttryck just i Jerusalem. Det finns därför fog att ställa frågan om det inte föreligger fundamentala likheter mellan dessa båda faser i verksamheten, mellan, å ena sidan, tiden då SIM sökte värva proselyter och, å andra sidan, Svenska kyrkans nuvarande alltmer uttalade vilja att ta ställning i en politisk konflikt. I båda fallen tycks det saknas en genuin vilja att lyssna till judisk självförståelse, och att integrera denna i den egna teologiska reflexionen.

För att kunna fortsätta bidra till en sådan självkritisk reflexion behöver STI vara en plats där insikter från den interreligiösa dialogen förmedlas till Sverige och Svenska kyrkans systerkyrkor. Annorlunda uttryckt, STI skall vara en mikrofon i Jerusalem, inte en svensk megafon. Frågan är emellertid om STI tillåts vara det. Detta får framtiden utvisa.

Det är dags att avsluta dessa rader för denna gång. Jag gör det i stor tacksamhet över era gåvor till fonden och alla bevis på er kärleksfulla omtanke. Vi får vara fortsatt rädda om oss och varandra så länge smittorisken är hög.

 
Till sist önskar jag er Glad midsommar och en god fortsättning på sommaren och året, hälsa och krafter och mycket av livets rikedom!

 

Många varma hälsningar i denna ljuva sommartid

 

Er tillgivne

Göran

Ladda ner Rundbrevet som PDF-fil HÄR.

 

P.S. Om ni vill höra av er till mig, ber jag er att göra det direkt till mig på adressen
goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
och INTE genom att trycka på svarsknappen i själva nyhetsbrevet, för då hamnar ert mail i en annan box.


Göran Larssons jubileumsfond för judisk-kristna relationer
Adress i Sverige: Sommarvägen 1, 177 61 Järfälla; tel. 073-0949504
E-postadress: goran.larsson@judiskkristnarelationer.se
Hemsida: www.judiskkristnarelationer.se
PlusGiro: 195 85 45-4; Bankgiro: 5374-4249
Swish: 1230 872 424

 

Syrénerna blommar.

Syrénerna blommar.

Gamla hemsidan
Det finns mycket att se också på den gamla hemsidan. Använd knappen i menyn ovan för att komma dit.
Senaste
Prenumerera på rundbrevet!

Observera att du kommer att få ett e-postmeddelande där du måste bekräfta prenumerationen. Annars kommer den inte att gälla!
Du kan om du skulle vilja när som helst avbeställa prenumerationen via en länk i utskicken.

Besöksräknare
  • 116Det här inlägget:
  • 190833Läsningar totalt:
  • 6Läsningar idag:
  • 157110Besökare totalt:
  • 4Besökare idag:
  • 0Besökare online: